Jag tycker så mkt om

att min omlottmorgonrocksklänning är så tjusig när jag går.
Så böljande och grann att jag glömmer att sträcka på mig.
För det är ju så fint att se, hur det svassar och slänger runt skorna.

Jag snubblade inte en enda gång. Mina långa ben tenderar nämligen att trassla in sig i varandra, som att de är kära och vill dansa eller nåt.