Kom änglar...

19.4.09









Min kropp har gjort ont idag igen. Jag lurar den och stör för att inte känna. Det som gör ont. Och solen hjälper, det gör den. Men framför allt är det mina barn och musik, som baddar min trasiga kropp. Jag och lilla E kysste magnoliorna vid kyrkan. De ser ut som vita rosetter i det svarta grenverket.
Jag tycker om skuggorna. I livet. I mina bilder. Så.
Jag bestämde mig för att visa dem. Kanske ni blir trötta på alla bilder av mig och lilla M, men det är barnvecka. Det är mitt liv. (De andra barnen vill oftast inte vara med här).

Tänker på allt som är vackert, och börjar förstå att marken skälver under mina fötter. Det är som att något stort händer mig just nu. Det är bara att jag inte förstår riktigt själv, vad det är.
Mycket svärta behövs ibland, för att ögonen ska känna det där, ni vet när man måste kisa för att se i det kalla vårljuset. Se allt det nya som står framför en.

Ja, det var väl bara det...


10 kommentarer:

Fröknarna Flor sa...

du skriver så fint, dina känslor blir så verkliga här hos mig när jag läser det.

Krickelin-Krickelin sa...

Jag blir aldrig trött på det du fotar och skriver. Ni är så underbara och fina.

Julia sa...

Jag kan bara hålla med. Det är fint och vackert på samma gång.
Önskar att du snart ska må bättre..i din kropp.
Det önskar jag verkligen. Kram

Petter Holmqvist sa...

Dina bilder är fantastiska.

Missy sa...

Så fina bilder, så fina ord. Man blir ju alldeles varm inuti.

Drömma Lotta sa...

Nukännerjagmiglitegråtigochglad

Johan sa...

Tja bli medlem här http://www.gratis5.se/user/register/tobias
man kan samla poäng o sedan få presentkort helt gratis :)
Registerar du dig via min länk får du 75 välkomstpoäng.

TuvaMinnaLinn sa...

"jag tycker om skuggorna. I livet. I mina bilder"

Älskar hur du bygger meningarna.

Drömma Lotta sa...

Hehe, det kan nog bli lite prettovarning ibland är jag rädd ;)

Men jag tar tydligen mig själv på största allvar.
Obs, lite ironi...

Emma sa...

Änglar. Skuggsystrar. Leende najader. Kanske marken skakar av godmodigt fnissande? Jag känner det här också. :)