Lotta Wartels eviga ögonblick

7.4.09







Jag sitter framför köksfönstret med en morgontrött lilla M i knät. Kameran följer med mig nästan varje dag nu. En liten oproffsig sak men den är min. De flesta bilder på mig är tagna när jag håller upp kameran med högerarmen, som på dessa ovan.
Eller ibland, som nedan när jag bakar, med självutlösaren. Ingen har tagit bilder på mig, innan bloggen hade jag verkligen få. Jag var i bild på bröllop och begravningar. Vid mina barns födelse. Har liksom inte tittat på mig själv. Jag har inte sett mig själv. Så plötsligt, började jag om. Och även om många bloggbilder är utan huvud så minns jag ofta, hur jag kände mig, vad som hände runtomkring.

Jag vill inte vara i bakgrunden som min starka vackra mamma, på henne finns få bilder. Tänk om jag dör i morgon, då finns iallafall den här bloggen, med bilder på mig. För mina barn.

Att sitta och lukta på barnens hår när vi ser på filmen tillsammans, eller står ihopträngda i miniköket och äter av nybakt bröd. Att göra sånt. Gör mig lycklig.

Om en liten liten stund är det tisdag, men du läser nog det här i morgonbitti. Så hej, fin dag till dig!


5 kommentarer:

livetsomfamilj sa...

Jag känner med det du skriver. Oh, ja!

once upon a time sa...

fina lotta,

Drömma Lotta sa...

Fina vi. Tack.

flickanochtanten sa...

Det var väldigt fint skrivet. Att inte vara rädd för att ta plats. Och väldigt vackra bilder också.

Drömma Lotta sa...

Dubbeltack!