Du och jag och en kamel

31.8.09

För vem vill inte krama en kamel på en måndag?
Förlåt mitt flum, men den är så fin. Ni behöver inte förstå, bara lyssna så blir det nog bra tillslut...




En fråga till...



Jag undrar vart den enorma ballongen kom ifrån?
Lilla E och hennes vänner bar cupcakes från butiken och hem till pappan. Modellen var ute och spatserade med den galna saken och ett byte ägde rum.
2 cupcakes mot en enorm grön svävande tingest.

Den höll i 24 timmar, sedan tog höststormen över.
Jag är dålig, eller min lever är sämre igen. Vilket leder till att hela jag. Ja. Som en strandad val känner jag mig. Eller en nyss exploderad jätteballong. Och det är bara måndag, gud alltså.


Hjälp Åsa!

30.8.09



Vad är detta?
Om du inte vet, klicka in dig hos Åsa ändå, hon har en väldigt fin blogg serru!

Vacker söndag,

/Drömma-Lotta


Om att välja bort





Jag försöker att göra det mera nu, när jag är äldre. Det är ett sätt att bry sig om. Sig själv, sin kropp, sitt hjärta. Tex så har jag fått flera erbjudanden när jag tänker efter, bara för att jag har den här bloggen och min butik. Jag ska synas i olika sammanhang för att höja låt säga en tillställning. Vara domare i en tävling, synas på en bild. Det är konstigt eg. Och jag vill vara snäll och säga "visst, klart jag ställer upp". Men att hela tiden göra saker för andra som tar tid från mig och mina barn. Det går inte längre som ensam förälder, min kropp är inte läkt efter allt som hände förra julen och det finns pigga unga som gladeligen gör det där i mitt ställe.
Så kan jag vara mamma och ta hand om mig själv.
Inte jobba gratis. Som kvinnor ofta gör. Och musiker eller dj:s. Och några till...

Sen den där gårdsfesten, som visade sig innehålla inte bara en bunt härliga vänner utan även kyla och regn och gamla älskare. Den valde jag vuxet bort.
Istället bakar jag nya cupkakes till min dotters kalas idag, säljer 2 fåtöljer till en urgöteborgare (vilket skönt snack som flöt in i mitt öra genom mobilen igår!!) som vill ge dem till sin "kärring" för att hon ska sitta å ha gooa samtal med tanterna i dem :0) Sött.

Klockorna i Koltrastparken har fått spelet idag, de dångar och bångar som besatta. Bröllop eller begravning lär visa sig när jag och Biancahojen sveper förbi med cykelkorgen full av muffins sen...

Ps, Christer som knäböjde inför mina kunder i ett inlägg nedan, tog dessa på mig. Halsbandet (röda) kommer från Tanja Malo, stickade flät-klänningen är en Norrback och skorna kommer från Drömmas vintage. Helt oanvända 20-tals skor gissar jag på. Det kan vara tricky att datera skor ibland. Nämligen.


Om hopp, och nya möbler

29.8.09








Jag fick en ny kimono från Drömma. Den ska jag ha på nån fest. Tänk vad vackert, höstfest....
Där är min nya gröna soffa, och början på nån slags tavelvägg. Min lilla dator som heter Evita och så den där fina vita med spegel. Som jag köpte av en skogsmänniska vid namn Hannes. Jag vill sitta framför den söta möbeln, pudra min karaktärsfulla näsa och bli kysst i nacken. Vill jag.


Böjelser



Christer, Mathilda, Ylva och Malin.
Vissa män älskar kvinnor lite extra mycket.
Så fint. Och att alla 3 har en klubba i munnen. Var extra roligt.
Tycker jag :)


Mingelbilder!!

Wow vilka fina jag hittade HÄR.
Tack, när jag uppdaterar min länklista ska den bloggen upp, det är ett som är säkert. Och inte för att hon plåtade hos oss utan för att det är en fin blogg. Nämligen.
Ja, och det är många andra som bloggat om kalaset vi hade, så tack allihopa på en gång!
Nu har jag ätit god frukost och plåtat lite hemma. I för dåligt ljus. Och mr Wonder, lyfte mig rejält, inget är som glad 60-tals musik en morgon som denna. Nu ser jag livet från den ljusa sidan igen.

Cyklar strax till jobbet, hej hej!


En sån där dag...

Jag tror det stavas pms och separationsångest.
Mina barn är hos pappan nu, det blir så tyst då. Knackljudet i väggarna (nej hyresvärden har inte styrt upp än) hörs mera när de inte är här.
Att säga hej då till sommaren, som vanligt lite för regnig och kort. Bah, och jag kan inte låta bli att tänka på hur gärna jag vill åka till Stockholm och hälsa på mina vänner fast jag inte har råd.

Så, jag letar musik och hittar bara höstdeppiga tongångar. Men jag vill nog hellre få in lite energi, ta mig igenom den här mulna morgonen och ta en sak i taget.
Så får jag se sen efter jobbet, om jag är redo för en viss gårdsfest eller inte.

Och i morgon sen, när min stora flicka ska ha kalas. Då gör jag som sa "aldrig mera cupcakes" en helomvändning och rör ihop ett gäng med henne. Det är trots allt bara 20 och inte 120 som skall skapas denna gång.

Luften smakar vemod och höst idag, det är den här tiden jag alltid längtar till saker. Andra städer, nya människor, en varm famn, mera tid för mina barn, pengar till mitt hemliga projekt. Tid att göra klart boken och hitta ett bra tryckeri.
Ork. Tid. Kärlek. Barn. Tisdagsmys med mina vänner. Och. En kolonilott. Det går bara inte att få den bilden ur huvudet.

Och så en liten visa på det :)



Famnen full

28.8.09



Efter festen sen.
Isabella följde mig över kullerstenarna, jag bar tant Elnas silverbricka i mina händer. Fylld med bakelser som jag sparat till barnen. Utanför gosskörens hus, pojkarnas ljusa röster letade sig in mellan huskropparna och människokropparna.

Att gå i städer på kvällen, är något alldeles särskilt tycker jag. Som alla nätter på Söders höjder, eller snarare morgnar. Då, innan alla barnen. Sommarnätterna och det där stället vid Medis där bagarna stack åt mig bullar och blinkade. Källaren på Hannas krog med Jon och alla tuffa, gubbarnas silltallrikar på Kvarnen gråmulna eftermiddagar. Och livet, det stora som låg framför mig.

Det är lite konstigt ändå, att såhär 17 år senare kunna känna exakt samma känsla. Av nåt slags hopp och förtröstan.
Jag vill inte sluta leva så, öppet och naket. Tro människan om gott och våga möta allas blickar.

Är jag pretto? Det bjuder jag på.
En synnerligen vacker helg till alla och jo, nu ska jag visst behöva vänta på nytt besked till på tisdag. Det känns lite hopplöst om vi talar hopp. Men det är inte i mina händer. Jag får väl lita på att livet vill en ensam stark mamma väl.

Den bästa helgen, till oss alla!
/Drömma-Lotta


Flickor i flätor och om förväntan





Fredag, förväntan i luften. Jag väntar på ett besked. Eller flera faktiskt. Om ni läser detta så håll tummarna hela fredag. Ja, det kanske kan bli lite opraktiskt men gör det i hjärtat bara. Tack.

Om igår. Mina hjärtan, i flätor. De finaste jag vet. Som hjälper mig så mycket hela tiden. Solar är ni!
Och kunden Klara, det vilar en mjuk atmosfär runt henne. I en signerad handmålad sidenklänning från 1980 kom hon. Så himla fint...
Annars var det så många gäster att jag inte han plåta alls. Synd, men det var x antal söta bloggerskor på plats så jag hoppas på dem istället.
Våra cupcakes blev helt ok tillslut, och alla verkade nöjda med hela kalaset. Jag tycker om, att ha mingel. Träffa alla kunder, kika på hur de börjar prata med varandra, byta nr, bli vänner. Möten. Det är en ära att få vara där jag är.

Nu kommer regnet, befrielse. Och snart kanske lite besked som sagt.
Nu ska jag diska lite, det brukar lugna nerverna.

Kyss,
Lo


Butiksfest så vi stänger 17 idag!

27.8.09



Jag har fått in en bolerojacka från Once. Jag upprepar: en jacka.
Hatten är privat, men tajtsen kommer från samma ljuvliga designer och jag har på mig likadana själv i detta nu. Visar lite mindre mage dock...

Idag är det fest på Drömma. Om det regnar kommer nog 50 pers utspridda mellan 18-21.
Om det är bra väder kan vi få 130 besökare. Jag säger såhär: först till kvarn gäller!!

Oavsettomdetärmisslyckadecupcakesbubbelvinellerklänningarnisöker.
Vi stänger alltså klockan fem och öppnar för shoppingsugna anmälda gäster 18.00 Varmaste hjärtligaste välkomnande kramen,

/Drömma-Lotta


Ps om bloggiga cupcakes

26.8.09

Det känns ändå bra att jag misslyckas med dem. För det är rätt typiskt mig. Jag är en operfekt sensuell och charmig kvinna som tycker att det är roligt att hänga ut sitt misslyckande för 500 pers en onsdagskväll. Jamenar,
hur ofta har vi inte läst om kära bloggkollegor som avlar perfekta ariska små muffins i exakt rätt glasyrnyans till lacket på naglarna.

Mitt avskavda lack och mina töntMUFFINS regerar :)
Fast, jag kommer nog att göra fina en annan dag, och då lär ni få se dem med.
Men glöm inte detta lilla tramsinlägg.
Jag är en vanlig trött mamma. Som larvar. Sov gott ni andra, jag har bara 75 st kvar att göra...


Cupcakes och rufsigt hår



Vi bakar cupcakes till kalaset imorgon, Jag och Linnéa. Det går sådär om jag ska vara ärlig.
Allt flyter ut. Ingen färg. Jag dör. Skäms. Skämsdör. Jag hade sett framför mig små petita skapelser med vacker dekor. Nu är klockan 22, formarna är för sladdriga och det finns bara en muffinsplåt. Med 9 formar. Vi är trötta och.

Vi ska göra över 100. Ni fattar ju.

(Uppdate: jag stod och plockade in och ut plåtar till klockan ett i natt, präktigt värre men när man kliver upp kl 6.30 känns det sådär...)

Iallafall, vi har haft det väldigt trevligt under tiden och jag kommer att sova försablans gott i natt. Kan man ställa in degen i kylen och fortsätta imorgon?
Tvättar ju ändå tidigt...
Den här dagen har varit som att köra sig själv i torktumlaren 12 gånger på raken.

Gäsp. Det är stora grejer som händer som sagt.
Godnattkyss,
Drömma-Lotta


Igår och idag



Igår:
Det är rysligt mycket att göra innan ett mingel. Alltid lite sista minutenkänsla och mycket som inte hinner komma i tid. Å andra sidan, så fortsätter ju godsaker att rulla in under hela hösten då. Så att det känns nytt varje vecka.
Kittyhawk kom och lärde mig att tapetsera sen. Det gjorde jag nästan helt själv, för hon är väldigt pedagogisk och jag älskar att lära mig i praktiken och inte läsa på en lapp hur saker och ting görs. Nu är halva hallen klar, den lätta delen... Det svåra, som att skära den billiga tapeten (som skivar sig!) runt proppskåp och badrumsdörr, behöver jag hjälp med. Så vi fortsätter om en vecka när hon kommer hem igen.
Vi köpte pizza, hon är nämligen rätt hungrig av sig och så fick jag en fråga av en person. Jag sa ja. Och nu är bollen hos den där personen och jag ska vänta på besked tillbaka. Som jag är dålig på.
Ja, som jag är dålig på att vänta!

Idag:
Sitter och lyssnar på huset som sakta vaknar, det är nått visst med gryningsljuset mot de röda tegelväggarna och grannars cyklar som tickar iväg över gården. Barnens andetag och en svag doft av tapetklister. Förväntan i luften, och om svar annhålles...


Om kängor och klackeskor

25.8.09



Isabellas kängor och Drömmas finskor.
De olivfärgade helt nyinkomna, kan bli dina. Kängorna, får du fråga Isabella om.

Jag tycker det är fint, att ena dagen gå runt i nån farbrors gamla byxor (rena alltså) och kängor, för att nästa dag ha blommig klänning och skor som klapprar på kullerstenarna. Rent klädmässigt är hösten en vacker tid. Men det har jag redan sagt 1000 gånger.

Sedan vill jag bara säga att de som osar till festen på torsdag, via mail. Är söta. De skriver inte "hej, jag och en vän kommer". Utan det är som små minibloggar där jag får feedback och de berättar lite om sig själva. Det är helt fantastiskt. Skriver svar idag och ritar hjärtan till allihopa...


Divan till salu!



Somsagt... kom och köp!
Nu har jag fått hem min soffa, soffbord osv vilket gör att det är nedrans trångt hemma. Så gör mig och dig själv en fet tjänst vettja :0)

/Lo


Om ett annat vackert sminkbord i Göteborg...

24.8.09

Kolla här, superbra pris om hon menar att man får alla 3 för 2000 pix.


Godis som släpps på torsdag!!





Once upon a Time
Jag tycker att det känns skönt att det är höst nu.
Allting blir vackert och lugnt, färgerna jordiga och varma. Dofterna rena.
Himmelen klar. Det är en fin tid...


Och sedan blev det kväll i paradiset.











Jag gick med lilla kameran mot min ena axel. Brände av bilder under promenaden Det blev vackert blått kvällsljus, och lugnet därinne var en gåva. Gruset under skorna, färgerna, alla tusen spetsgardiner i de små husen och lyktorna som tändes. Lugna röster i bersån, tanter som löste korsord och drack hemligheter. En mamma. Hon hade det finaste huset. En katt och en kanin. Stort bord utanför där barnen hennes satt och pysslade. Hon i mitten med stickning i knät.

Jag stickar inte ens, men jag ville vara hon. Åh vad jag ville och vill.
Tydligen kostar de där små stugorna 500 tusen. Men om jag hyr en sommar då, och lovar att gräva och pyssla och vårda ömt? Jag skulle göra allt så vackert och mina barn skulle må så bra. Kan inte någon av de där korsordstanterna förstå hur bra jag skulle vara där?
Stötta upp humlen, rensa ogräs, gödsla och kyssa rosorna. Plocka plommon i en korg. Baka äppelkakor till ungarna och måla staketet vitt. Det skulle jag.


Söndag i paradiset koloniträdgården







Vi var där väldigt länge. För ingen ville gå. Det är inte ofta det händer med barn mellan 4 och 13. Att ett ställe passar alla. Om vi inte räknar med havet förstås.
Stället då. I mitten av området ligger en grusplan. Och en liten dansbana
med kulörta lyktor. Vackra stolar och sandlådan i ena ändan.
Mina söner pallade lite frukt, men det får ni inte berätta för någon! De hade städdag på kolonin och klippte bort blommor som buskade ut över staketen. Lilla M ville rädda alla. Jag vill rädda mig själv mest. En son på 13 år, jag orkar inte ens börja förklara. Iallafall. Det gick rätt bra. Vi såg ut att höra hemma där om du frågar mig.
När vi åkte hem tänkte jag på, hur mycket finare de äldre vagnarna är jämfört med nya. Och att det är bra att man på sin lediga dag även hinner renovera klart ett vitt sminkbord, städa och frosta av frysen.


Nyheter

23.8.09



Dressbakery levererar godsaker till vipkunderna nu på torsdag.
Ni andra som inte kommer då är självklart välkomna att komma in och shoppa från deras höstkollektion senare. Men det är först till kvarn som gäller. Och på torsdag om du anmäler dig, får du handla 20% billigare.

Jag önskar mig den här bruna i manchester, som är väldigt höstfin och dansant.


Om trappuppgångar





Jag har en grej med trappuppgångar. Jag gillar att fota outfits där och jag gillar att gå i trapporna. I gamla hus. Känna dofterna, undra hur det är hos den jag ska till. Låtsas att jag levde förritin och att jag är någon annan. Det går per automatik de där tankarna och tar bara en millisekund.

Såhär såg jag ut igårkväll, när jag lämnade min stora dotter hos en familj som bor i Majorna. Intill ett litet kolloniområde. Hon skulle sova över. Och titta på ett litet marsvin som de nyss fått. Vackert är de i deras kvarter. Så barnvänligt och stilla. Att jag nästan kan tänka mig att bo där...


Saker kan gå i kras



Den här boken har ett vansinnigt vackert omslag. En man som går på en tom gata döljer sig bakom mitt loppisfynd.
Som tyvärr gick sönder i väskan, på vägen hem...
Ibland är det bara så, och det är ingenting man kan göra åt den saken. Som vore det förutbestämt, för hur man än försöker och försöker så är det som att vara ute på min barndoms hjortronmyrar.
Så kan man inte leva, det måste finnas andra där, som lägger ut brädor över de värsta partierna. Man kan inte ensam hoppa från tuva till tuva, ensam ta sig upp när stöveln ändå råkar fasta i ett hål. Trots att man tassar fram.

Just nu, bearbetar jag min skilsmässa för första gången på allvar.
Det är lite smärtsamt. Att inse att jag haft noll koll hela tiden förmodligen. Att saker och ting inte varit som de verkat och sagts.
Samtidigt en stor lättnad. Därför att jag ändå någonstans anat det. Och för att jag inte kan bli illagjord längre. Därför att. Jag inte låter det hända.

Att inte bara följa med, att inte vara offer, att välja aktivt. Vid varje vägskäl hur litet det än må vara:
välja aktivt den väg som tydligast kommer att leda mitt liv i den riktning jag vill.

Magkänslan och allt det där.
Jag brukar även tänka, hur hade jag känt om detta varit en av mina väninnor?
Vad skulle jag ge för råd då?
Och märkliga värld, så är det inte alltid samma sak som gäller för dem och mig. Som om jag inte vore lika mycket värd. Då tar jag mig i kragen och styr upp. Det är väldigt väldigt bra att äntligen inse. Att jag är värd all kärlek och allt gott som finns.

Sen tänker jag på Författaren och längtar väldigt mycket. Jag läser hans blogg och ser hur livet tar form. För honom och mig, på varsitt håll. Det är vackert och stort det vi båda gör. Inte märkvärdigt för andra men vi har varit mindre bra på att ta hand om oss själva. Nu är tid för sådant. Tid för att skriva, läsa böcker och tid för att längta.
Sen tänker jag att allt blir bra. Allt blir bra kära ni.


Divan till salu





Jag älskar den så hemskans mycket, men mitt mammahjärta vinner över Drömmahjärtat.
Barnen tycker inte det är skönt att sitta 4 på rad. Och den var alldeles för dyr eg. Igår köade vi till Saron, näst först hamnade vi. Jag hade med frukost och ett glassigt magasin.
Gud vad jag inte får inspiration av magasin längre. Inte alls nästan. Att stå i den där kön med människorna och samtala. Det ger mig däremot. Nya tankar och uppslag.
Och att hamna där jag hamnade på kvällen sedan. Oh, ni får se under dagen vad jag menar.
I vilket fall hittade jag en 40-tals soffa med tillhörande fåtölj. Till ett för mig rimligare pris. Och som var mönstrad, vilket passar bättre in i mitt totalt enfärgade hem. Lycka!

Ok, tillbaka till säljes då.
En vacker grupp i fint skick 1 + 2.
Helst ser jag att de går tillsammans för 4500:-
Eller separat: divan 4000:- och fåtöljer 1000:- paret.
Tänkte sätta upp en annons på blocket ikväll men nu har ni första tjing :)
Det skall sys fast en tofs på divanens armstöd och det är några svaga fläckar av vatten på sitsen. Men i stort är den i galet bra skick!

Vill du göra ditt hem tusen gånger vackrare så maila mig på dromma@dromma.se
för mera info.


Lite såhär...

21.8.09



såg vi ut i morse när kosan styrdes mot dagis samt för att lämna in väskan till butiken. Fast helt ärligt, visste vi inte då att den skulle bli till salu. Det var innan den röda kom i min väg. Men jag är hård. En sak in, en sak ut! Det går inte att samla för mycket när man har 4 barn i en liten 2:a :)

Ha en finfin helg nu så hoppas jag att vi ses i butiken imorgon!
/Drömma-Lotta


Om en röd väska och en kappklänning





Jag köpte en röd secondhandväska idag. Till mig. Det betyder att jag måste sälja något annat som är mitt. Vit skinnväska, liten söt tantmodell. Perrrfekt om du vill buffa till sötisar på stan med. Bara råka liksom. Lägg 350:- på en flott väska och få kärlek på köpet. Så tänker jag.
Jag köpte den alldeles nyss men den röda är så flott så den får följa med hem istället.
Alltså:

tantväska 350:-
Stickad tröja 450:-
rutig kappklänning 499:-
väska, stol och vit klänning privata.

Allt finns på Drömma, välkomna vardagar 12-18 och lördag 11-16.
****************************************************************


Gripsholmstapeten

20.8.09




Billigt fick jag dem, behövdes bara 2 rullar. Det kommer att kännas gammaldags, udda men ändå diskret. på hallens ena vägg. Tisdag kväll kommer Kittyhawk och hjälper mig att kladda upp den.
Jag försöker även att sätta upp gardinstänger i köket men det är för svårt.
Vart är du långa person, 185 cm och uppåt? Eller en längre stege. När jag tänker efter är det nog en bättre stege jag ska satsa på.

Det börjar likna en heminredningsblogg men ni får i bästa fall lite inspiration. Och gardinerna från Myrorna. De skulle ni nog gilla. Jag visar dem en annan dag...

Nu har 2 tidningar på en vecka varit och frågat ut mig om Drömma och bloggen samt plåtat i butiken. Det känns fint. I bästa fall hittar fler till mig :)
Redaktionell text är 1000 ggr bättre än en annons i något glassigt magasin.


Höstmingel



Vi ska ha höstens första shoppingkväll på torsdag den 27/8.
Du är varmt välkommen att ta med dig en vän, dricka bubbel och äta cupcakes med mig och Linnéa på Mon Chéri :D
Det som gäller för att komma in på festen är att du antingen går med i Drömmas grupp på facebook och sedan osar till eventet vi skapat.

Eller, att du mailar till dromma@dromma.se
Inte till båda, för då blir det rörigt.
Iallafall, du shoppar med 20% rabatt på allt, och vi ska försöka hinna få in lite mera höstnyheter tills dess. Inte helt lätt men det blir som det blir. Bra. Fint.
Bilden tog jag förra veckan på Linnéa. Med hennes stora kamera. Roligt, det är en helt annan känsla än att balansera min lilla fjutt i handen...


Om en annan dag...



Lilla M och mamman utanför dagis.



Lilla E började 3:an idag. Vi följde henne i bussen och ända fram. Jag kramade fröken. Hon är jättefin och snäll. Vi hade randigt på oss alla 3. Det var inte meningen, det bara blev så. Jag har tänkt mycket på att släppa taget idag. Suttit i solen och mått lite bra.

Ja, det var väl allt. Kram på er och tack för fina mail ang mammalivet!


Om lycka och vänskap

19.8.09



Mitt Blocketfynd för 10 min sedan!
Aaaaah, jag är så glad så det är inte klokt åt det!!
Pop i Top-Linda skickade ett sms om mannens annons och jag kastade mig på luren. Är nästan rädd för att skriva detta, han kanske säljer den till någon annan. Man vet ju inte. Men han lät snäll, det ska nog gå vägen. Och han kör hit den åt mig.
Ni som följt mig vet att jag letat länge, och detta fyndet har en ensam mamma råd med. Nu kan jag ställa mina parfymflaskor på den och hänga sjok av halsband vid spegeln. Det kommer att bli så rackarns flott alltså :)

Åter till länken ovan. Linda är en av mina kollegor i stan. Hennes butik ligger på Olivedalsgatan i Linné och är värt ett besök. Nej flera. Jättefint är det där.
Och hon är fin. Och snygg och klok. Och när du läser detta, den 20 aug förmodligen, så fyller hon år.

Snälla söta skriv en hälsning på hennes blogg.
Det är det minsta vi kan göra: hipp hipp hurra för den lilla kvinnan med det stora hjärtat!

Ok, jag tar sminkbordet som ett tecken på att jag är på rätt väg helt enkelt.


Om att inse faktum





och se vad jag faktiskt har. Ett litet hem, som sakta men säkert förvandlas från olivgrön ungkarlslya till kvinnligt corqy loppishem. 4 barn. Ljuvliga, och jag är naturligtvis helt objektiv.
Finaste vänner som ringer och viskar klokord i mitt öra. Som gör mig lugn.
Och jag är modig. Det är jag. Så.

Allt blir bra.
Och även om jag kanske inte får en enda kommentar på inlägget nedan så säger jag tack ändå. För jag vet att många läst. Bara det att få skriva av sig, hjälper. Så jag kramar mig själv och tänker nya tag, stjärnfamilj, och rensa ut energitjuvarna som smyger i skuggorna.

Barnen och jag har firat med billiga kräftor som vi kom över idag. Jag har varit på loppisar och letat efter en möbel med oval spegel (inget napp) och träffat vackra kunder. Dessutom har vi fest i butiken om en vecka. Men det berättar jag om i morgon.
Bilden är inte från idag, men närapå. Vi satt på berget med staden under oss. Tuggade på grässtrån och pratade om livet. Jag vill vara en mamma som känner mina barn, inte tittar på dem när de är 15 eller 20 och undrar "vem är h*n". Lite får de ju gärna förvåna, missförstå mig rätt. Men jag vill vara med dem. Det är inte lätt när de är så många, fast försöka är det enda jag kan göra.

Nattkram,
Lo


Om ilska



Den kan vara kreativ och bra. Jag längtar efter den.
Just nu är det mera ledset än argt så jag väntar en dag eller två. Och hoppas på att det där jävlarannamat landar i mitt knä. Under tiden skriver jag från hjärtat till er, alltför privat kanske. Men samtidigt inte. Jag antar att detta skulle kunna vara vem som helst. Och min blogg är väl sån. Den handlar om klänningar och ungar och livet och ibland om det som känns mindre rosenrött. Som också är livet.

Att skilja sig var tufft, att ens ex kommer in i klimakteriet (vad heter det för män i 50-års åldern?) är nästan värre. Jag pratar inte om min kärlek till Författaren bara så att det inte blir något missförstånd. Och det här är inget inlägg som hör hemma på en Drömma-blogg men sen tänkte jag:
Att mina läsare är så kloka. Och flera av er, män som kvinnor, är ensamstående precis som jag. I verkligheten känner jag få.
Och jag känner mig så otroligt utsatt och ensam ibland. Om jag vill tala med andra som har blivande tonårsbarn tex (mina vänner har noll kids eller småbarn) finns det någonstans där man kan träffa/chatta med andra i samma sits?
När man känner att man är flexibel och fixar och donar med stålar och tider men får noll och ingenting tillbaka. Hur fan gör man för att inte bli en bitterfitta?

Jag vet att jag är stark och det känns säkert bättre i morgon. Men det förändrar ingenting. Tankarna och ensamheten är fortfarande där. Och jag vill inte dras ner eller fortsätta höra på allt prat och osanningar. Att skilja sig är bara ett steg i den processen, att gå vidare och verkligen släppa taget om det som inte är sunt, är en helt annan sak. Men käresötegud vad jag vill det nu.

När jag tänker på det, känner jag faktiskt en ordlös ilska. Det, och maktlöshet.
Så, om någon läsare har något klokt att säga i detta ämne, eller konkreta tips.
Tas det verkligen innerligt emot.

Varma hälsningar och tack på förhand,
Drömma-Lotta


Världens finaste present!

18.8.09







Maria Tägtgård har kommit ut med sin första bok, SUCKULENTUNGAR.
Drömma har fått äran att sälja den, och för 195:- kan en tänkvärd, poetisk, vacker trösterik bilderbok bli din. För barn. För vuxna. För människor som tänker. Till någon som är lite ledsen. Eller bara älskar sånt som är vackert.

Ryggen är bunden med plåster, svårt att förklara och det blev inte så bra på bild. Kom istället in och titta. stryk med handen över omslaget och förstå att denna unga kvinna bara börjat.
Det är en liten upplaga vilket betyder att ni inte ska vänta. Eller hindras av geografi, för Drömma fraktar över hela landet.

Jag är såld på både Maria som person, och på boken. Så jag tänker påminna er, och tala mig varm om SUCKULENTUNGAR på Drömmas nästa fest.
Köp den. Köp den.

/Drömma-Lotta, för dagen iklädd Jumperfabrikens bruna kofta, 50-tals kjol med sköna fickor och röda skor med t-slejf.


Ensam kvinna

tittar på stulna blommor i sitt köksfönster.
Det är väl mera som en liten buske än en bukett egentligen. Och det syntes knappt att jag tog dem, det var liksom ett fält med gult i Koltrastparken så jag rensade mest upp lite. För kännedom.

Jag åt choklad igår. Och tänkte på män. Och relationer. Jag skrev t o m en status på facebook i ämnet. Jag vet inte vilket som var mest engagerande, chokladen eller män, men av alla kommentarerna att döma behöver vi prata. Män och kvinnor behöver sätta sig ner och bara vara människor istället för olika kön. (Jag höll på att skriva kök).
Det borde väl vara rätt enkelt ändå?

Ensam känner jag mig. Det brukar bli så på hösten. Och den påvra sommaren hjälpte föga. Solbrännan har redan fallerat och jag vill bara linda in mig i sjalar och sova hela tiden. Kramas. Sova. Dricka te. Mina barn kommer i morgon. Jag har inte städat än, det är bra att städa upp innan de kommer. Det blir en bättre start då. Mitt hem är ofärdigt, när blir det färdigt? Kan ingen komma och hjälpa mig, jag orkar inte måla mera. Sen tänker jag att det är väldigt skönt att få vara lite ensam och vemodig. Och lyssna på gamla höstfavoriter:




Retro på tapeten!





Jag fick ett tips som jag blev lite förtjust i. Tänk om jag hade haft möjlighet att köpa in det här lagret på tradera.
Vill du titta mera på dem har du en länk till Flickr här.


Fina kunder

17.8.09


Man kan ha en dålig dag.
När saker i ens liv svajar lite.
Och så känner jag bara att Gudihimmelengivmigstyrka och låt mig få stanna hemma och bara lipa ur mig allt!

Men jag är en duktig flicka som går till jobbet, gråter en skätt Drömmas kök och inser att det dessutom blir dött i dag. Inga kunder, ingen energi.
Ger upp, låter det onda bara vara där. Du vet, det är en känsla. Alla borde sådana borde vara välkomna, eg.

Då rasslar det till och butiken fylls med glada fina kunder, som inte kan stå stilla utan hoppar fram och pillar och provar, allt.
Sen handlas det. Och så får jag beröm.
Inte bara åh, fin butik.
Utan mera åh, det är ett paaaaradis det är underbart jag älskar din blogg jag måste bara säga att det här var den finaste butiken jag sett har du webshop jag ska berätta för alla alla att du finns och tack för hjälpen och nu kan jag slappna av det kommer att bli en toppenfest trots allt. Osv.

Jag
älskar
mina
kunder.

Många som jobbar i butik verkar tycka att kunderna tar energi, att de är oförsiktiga med kläder och att många har en om jag uttrycker mig milt, trist attityd.
Hos mig existerar det i princip inte sånt. Jag får energi, blir glad och blyg och tacksam. Får inspiration av er. Och ni av mig verkar det som. Det är väl därför jag orkar fortsätta fast jag inte tjänar pengar än så länge.

Så vad ville jag säga?
Att jag är tacksam över att få ha det här jobbet, att Drömma tydligen gör folk glada och nöjda. Det känns bara så himla bra.
Min vän Pia på Once Upon a Time säljer sina kläder hos Drömma.
En fin kund köpte denna hos mig i lördags, samma som Jenny Wilson har :)
Jag hittade den fina bilden via Pias blogg, vet tyvärr inte vem som tagit den.
Uppdate: Fran Scanpix



På tal om kärleken

16.8.09




Ok, jag erkänner.
Jag googlade lite i tomrummet som alla inklusive jag själv verkar drabbas av efter en intensiv festival. Jag letade tapeter (igen) letade byrå med oval spegel, letade efter mig själv och efter Jon. Klaras bror som råkade blogga väldigt bra förra året. Han var tillbaka på banan fick jag för mig.
Jag fick istället upp Niklas Strömstedts länk ang Jons bok om skilsmässa.
Inlägget var skrivet den 16 augusti förra året. Jag hade kommenterat, dessutom.
Bild på en viss möbel googlades, bild tagen den 16 augusti förra året.
Sedan, tapet till salu. Utlagt när då undrar ni ivrigt?
Naturligtvis,
den sextonde augusti.

Det är som om någon vill säga mig något. Och inte bara att det är just den dagen idag. Utan att ja, jag vet inte.

Jag vet bara att jag är en värkande klump av trötthet och längtan efter kärlek just nu.
Det tokregnar ute.
Och jag orkade inte damsuga idag heller.

Vad ska vi hitta på för bild till detta ystra inlägg kära vänner?
Jag borde kanske visa mitt avskavda glitterblå nagellack eller det faktum att Band of Horses gillar samma pizzeria som jag. Den på Viktoriagatan. Den franska.
Det borde jag men det är ju för fan den 16 augusti.


Hela världen är full av söta rockpojkar som snubblar över mina långa ben men jag bryr mig inte ett smul. Vill jag bara säga. Jag snubblar så bra på egen hand, för kännedom.