Stekta bananer, glass och blå ögonskugga.

9.1.10

Tom Palumbo

Jag tänker att det finns så många vackra bilder och ord.
Är det ens idé att försöka. Vara en av dom.
Så jag försöker att stå på mig och vara rak och sann.
I bästa fall når jag fram. Tröstäter.
ICAs vaniljglass och stekta bananer. Gråter lite i middagssåsen.

Samtidigt pågår ett krig någonstans, tv4 visar Robinson,
barn svälter och jag tänker på gardiner till vardagsrummet.
Och på varför människor säger en sak och sedan agerar
tvärt emot. På att lyssna med hjärtat på sina barn.
Sen tänker jag att hon ser lite ut som min mamma,
hon på Tom Palumbos bild.
Undrar hur jag skulle se ut i blå ögonskugga.
Eller kanske grön.
Och på världsfred. Det tänker jag på.


4 kommentarer:

Moa-Lisa sa...

Blå ägonskugga på mörkskönhet, vackert.
Liksom världsfreden. fast på ett annat sätt :o)

Gabriella sa...

Fint. Du skriver så fint! Och ärligt. Och härligt. På pricken. Med Hjärtat.

Lisa sa...

fint. jag blir sugen på vaniljglass med bananer nu juuu.

Drömma-Lotta sa...

Måndagskram till alla som vill ha!
:0)