Om söndag

12.9.10

John_Bauer-Freja

Man borde skriva något.
Så känns det ibland.
Visa käcka bilder och få sina läsare att oh-a och åh-a.
Sen tänker jag att jag är ingen, det är inte viktigt,
eller snarare. Det är viktigt för mig, när jag så önskar.

Iallafall. En söndag.
40-talisten hade bjudit hem mig och lillebroren.
Utan sällskap av ungar och annat bös.
Det kunde bara betyda en sak tänkte jag.
Ett: han har blivit sämre och kan inte ta det på telefon.
Två: han ska oja sig över min situation som trångbodd ensamstående
som dessutom väntar barn och skaffat katt. Katter.
VILDKATTER.

Det var visst inte så. Det var bara trevligt.
Förutom det där att vi inte gick ner till havet, det skulle nämligen
grävas upp en bäbistall och letas svamp.
Och det skulle vi göra i en liten biljävel runt en stor sjö med slingerfan
till väg.
Bara ett gulligt hus till, sen vänder vi.
Bara en avfart med potentiell tjuvtall till.
Bara ett björnbärssnår till.

Det var sagoskog med ingen svamp och minimalt med tallruskor,
desto mera mygg, harsyra, björnbär och stora vackra blåsvartskimrande skalbaggar.
Och ljuset var så dovt, nästan oroväckande lurpassande på nåt vis.
Mossan var vackrast, jag ville vila där.

Klä av mig i hela min tappade solbränneporslinshet och vila på harsyran och den fuktiga sidenmossan.
Låtsas att jag var ett skogsrå och ingen trött liten mamma.
Låta skalbaggarna fästa upp mitt hår till söndagsfest med ormvråkarna och rådjuren.

Dricka bäckvatten med händerna och se mina nya gravidbröst i blänket under mig.
Tänka på ingenting och förälska mig i en trädalv eller två.
Sen när det blev vår skulle jag luta mig mot trädet där han bodde,
ta spjärn med fötterna mot rötterna och föda min bebis.
Naken och ensam och helt trygg.

Det skulle jag...


Sen åkte jag och lillebroren hem, det var fint alltihopa och skogen gjorde mig trött.
På ett fint sätt.

/Lo


5 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter skönt...

/S

Emmie sa...

fan. jag skrev. massa fint till dig. men det försvann nog?

i alla fall.
jag skrev det där sista Lotta, jävlar vad bra det var det du skrev det sista!

Anonym sa...

Så fint=) Tänk all kraft som man kan hämta där. I skogen. L

Drömma-Lotta sa...

Tack.
Ja, jag borde onekligen åka till skog oftare. Jag blir så lugn.

Det är barndom och fria tankar för mig.
Gott för själen ser ni...

lisa sa...

otroligt fint skrivet. låter fint.