Kärlek

31.1.10

När jag lyssnar på min väns musik känner jag mig odödlig.
Jag vill älska sönder hela världen och springa så snabbt att det känns
som om man flyger.
När jag var 14 och ledsen gjorde jag ofta det, ensam i skogen.
Det gick inte att halka eftersom jag liksom flög en bit ovanför marken.
Den enda sport jag varit bra på. Att springa. Till och ifrån.
Spelar ingen roll. Men iallafall.
Jag känner mig väldigt mörk och sexig och våldsam och ljus och svävande
på samma gång när Simon sjunger.

Odödlig.
Levande.
Som att jag har kontroll över det som behöver kontrolleras.
Och som att jag släpper taget och låter andra saker bara hända.

I feel Joy.
Star.
Run.
Silverbullit.
Love.


polaroid2
Simon

polaroid3
Konstnärens blomma.


Allt annat än...

sartorialist

...detta, är jag idag.
Men istället för att gnälla om den eländiga kroppen
ger jag er lite glamour från Sart.
Jag antar att pälsen är äkta men det handlar inte om päls
eller inte. Det handlar om uttrycket. Hennes solglasögon och
att jag undrar vem hon är. Framför allt.
Hur ser det ut hemma hos henne?
Surfat halva dagen nu och det har givit mig inspiration.
Jag har fått idéer till nya mönster, färger och kläder.
Och bilder. Både svartvita och inte.
Ute har det snöat och inne har jag gråtit.
För kännedom. Det är inte synd om mig, jag vill bara säga.
Att gråta är bra. Att vi borde gråta oftare.

I morgon. Barn. Lilla E mår bättre och lilla M är sjuk.
Fast på bättringsvägen. Barn i butiken m a o.
Fin kväll till er,
/Drömma-Lotta


En slängkyss till den det vederbör

30.1.10

by oscar seguro

Idag lyssnade vi på Cure och fjantade oss på jobbet.
Linnéas man hade en fin rutig skjorta på sig.
Jag förklarade för Konstnären att jag önskar mig saker.
Han är en fin vän som både kan säga till mig att allt är möjligt.
Och säga, "Lotta, släpp det. Det är inte din sak. Din energi behövs,
för dig".
Moa-Lisa skriver om vad hon är tacksam för varje dag.
Jag tänker önska mig saker.

Jag önskar mig.

Att bli frisk.
Kunna busvissla med en hand.
Slippa köpa nya stövlar (mina gick sönder idag)
Äta god mat resten av helgen, matlusten är nästan tillbaka.
Få krama mina barn. (På måndag).
Hitta rätt.
Jag önskar mig mina svar. Jag har alltid haft svar på allt.
Men inte nu.
Och inte på skorean. Inte ens på Åhléns.
Jag har inte i hela mitt liv sett så många fula skor
på en och samma gång...

Sen är det halt, rent livsfarligt halt ute.
Hur var det förra året? Jag minns inte.
För då låg jag på sjukhus. Länge låg jag där.
Men jo, det var snö ute. Jag minns iallafall att jag
klämde mitt finger i min port, när vi åkte hem med taxin sen.
Eller rättare sagt, någon råkade klämma mitt finger i dumdörren.

Jag har ingenting att säga men samtidigt.
Mer än någonsin.
Bilden jag gillar har jag lånat av en Flickrsnubbe.
Merci.

Kram
Och det här kunde varit jag.

Ja, och min nya vita kamera är här.
Det finns svartvit film som den ska laddas med.
Det hela känns mycket högtidligt. En vit kamera.
Som inte har något namn ännu, men jag är ganska.
Nej helt säker på, att det är en man. Min vita kamera.


Men hallå...

29.1.10

Om Pias mamma hinner sy om Liz Taylorklänningen,
och Retro Deluxe-Ellen kanske kan fixa mitt hår.
Då har jag bara skorna och talet kvar att fixa.
I så god tid har jag aldrig varit inför ett partaj.

Sa jag att Lars Norén kanske kommer?
Jaha, ursäkta då...
och betablockerare, hittar man sånt på nätet tro?!

Teaterrrrrkyss,

/Lo, verkar tillfriskna så smått.

Ps, vampiga skor i 38, endast äkta 40-50-tal efterlyses.
Vill ha röda helst. Och bara med höga klackar, vill inte hamna
under 180 strecket på den här festen. Lite den här klacken, ok?





Göteborgspriset

flow

Jaha. Hej heja mig.

Jag ska visst dela ut ett pris om 3 veckor.
Tala inför hundratals människor antar jag.
Hata att tala inför folk.
Dessutom, dessutom ska man säga något roligt.
Men såhär va.
Klart jag ställer upp, därför att:

1 det är gala och jag får klä upp mig utan att folk stirrar
2 det är gratis mat
3 det finns en chans att jag får träffa Lars Norén
4 Lars Norén
5 fest ihop med Joanna är aldrig fel
6 Herr Norén

De som sprätter igång festen heter Nöjesguiden
och jag antar att de ringde fel person men nu har jag gått ut med detta
offentligt så nu kan de inte ändra sig. För det vore pinsamt för dem.
Men allvarligt talat, en lätt störd ensamstående 4-barnsmorsa som delar ut
årets modepris. Var det de bästa de kunde vaska fram i den här stan...hehe...


Sjukt glad

drömma i malmö

Hemma, som en plattfisk i sängen.
Men, lite bättre och när sms trillar in
om att Metro tycker att jag är en av stans
fem bästa vintagebutiker (och vi är många!!)
blir jag väldigt väldigt glad.
Metro och GP är de forum som har störst
genomslagskraft hos mig om vi pratar sådär direkt.
Så nu kan jag inte låta bli att hoppas.
På att det blir en riktigt bra säljhelg :)

Tack vem det nu är som valt ut men synd att ni
missade Retro deluxe, Popitop och Once Upon a Time.
De kommer iallafall att vara mina vattenhål
den här våren förutom Drömma.

Sjuka hälsningar
Drömma-Lotta

Ps. Bilden är från en egen vintagejakt i Malmö
i somras. Klänningen har jag vuxit ur så nu funderar jag.
På. Om vi ska sälja den på mingelkvällen den 26/2.
Foto ödmjukast lånat här.


Drömma hjärta Retro Deluxe

28.1.10

retro deluxe

Jag säger varmt välkommen (lite i förskott) till Ellen
och hennes biz: Retro Deluxe!
Jag kan inte tänka mig en bättre efterträdare till Mon Chéri
som jag kunde äta upp min vante för att få tillbaka.
Men, jag önskar Linnéa lycka till och hatten av för
hennes strålande tid hos oss.
Jag och Linnéa kommer att hålla en avslutningsfest
fredagen den 26/2 så skriv upp det redan nu.
18.00 och häng på låset för i bästa fall släpps delar
av min egna kollektion då...

Ellen lär vara där, och om någon undrar är hon den
strålande varelsen i röd klänning och svart kam i högsta hugg
på fotot. Som jag lånade helt fräckt. :0)
Retro Deluxe har även danskurser, hårkurser och fotostudio
som beräknas öppna i mitten av mars.

Stay tuned for parties and cupcakes...


Feber och elände

Nina Simone (tack L)
Avkok på ingefära, vitlök, kamomill,
honung och citron.
Planerar att ligga platt i princip hela dagen.
Jag undrar om det är halt ute?
Igår förvandlades snöflingor stora som utslagna rosor
till ett envist regnande av småspik.
Vid korsningen Sprängkullsgatan Vasagatan blev det aldrig grönt.
Och lervällingen med snöklumpar i, skvätter bilarna in i mina
röda gummistövlar.

Till butiken kan ni gå ändå och om jag orkar ska jag.
Presentera min nya hyresgäst i kväll.
Men nu ska jag bara ligga under lager av täcken och sova.

/Drömma-Lotta, trots allt vid gott mod.


Till Joanna

27.1.10

for joanna...

Om man vill trotsa snöstormen som just nu råder i vår lilla stad.
Kan man komma till Drömma.
Kika på vår nya hyresgäst som ska hit och mäta lokalen.
Kika på en förkyld Drömma-Lotta.
Fika. Prova klänningar och sist men inte minst.

Prova solglasögon.
Joanna min vän, hon gillar dessa.
Jag med. Men hon passar i varenda en, det är
orättvist, lite. De rosa längst bak är som
gardinerna på det där fiket och
jag vet precis! När jag skulle ha dem.
Och vilken klänning.
Vilka klackar och vilken stad.

För kännedom.


Män...fast det handlar inte bara om dem.

Kan inte leva med,
eller utan.
gud alltså.
Gud, hon gråter (det snöar här).
Jag har vuxenvecka.
Ensam.
Lyssnar på Carol King
i sönernas megastora hörlurar
sippar hett kaffe
och tvättstugetaket har fått ett
dunvitt täcke som verkar vilja
växa vidare resten av dagen.
Lite som jag.
Växa så det knakar.
Jag tänker inte ta mera skit.
Och jag ska fanimej bli en bättre kvinna.
Det går liksom hand i hand det där...

Det här ger mig energi.
Fast ljudet på Spotify är ju betydligt bättre...


Behandlingen

26.1.10

me by mia

Det verkar som om den fungerar!

Jag känner mig som ett nystämt delikat instrument.
Ett kort ögonblick av intensiv lycka och eufori infann sig nyss.
Shit.
Jag vill bli spelad på. Spela med.
Hej hej.

Här är jag liksom :)

Foto m.sahlberg


Lampa



Det hänger många i taket på det där fiket.
Fint, som en klänning...

Jag önskar mig en galafest.
Där jag kan dansa under liknande belysning
fast ännu mer.
Mera av allt.
Dekadent och svulstigt.
Romantiskt och mystiskt.
Spetsar och långa böljande ting.
Trånande och vackert.
Som i en dröm.
Mhmm...


Ord kommer...

dräkten

Min nya dräkt fick gå ut och lufta sig idag...
Jag satt på ett stort vackert fik.
Lamporna i taket är säkert nyproducerade men jag gillar dem.
Det blir en viss atomsfär. Med mörka lädersoffor under dem.

Fönster från golv till tak slår in solstrimmor över det svartvita
rutorna vid gästernas fötter. Vid kvinnornas fötter.
För på det här stället sitter bara kvinnor.
Över 30. Ensamma små öar av vackra tänkande.
En gråblond sak med svinrygg och svart vid klänning.
Har en chanelkavaj över.
Ser fokuserad och stilfull ut. Säkert jobbar hon med kultur.

Sen kommer en en gråhårig lång man och sätter sig.
I sin grå kostym med såna där lappar sydda på armbågarna.
Han har en tjock stickad halsduk och hennes ansikte blir mjukt.
Tio år bara rinner av hennes ansikte och stiliga damen fnissar
och lutar sig ofta framåt.

På det här stället där allting utspelar sig som på
en teater. Har de som sagt vackra lampor i taket.
Längst in i lokalen hänger tunna blekrosa gardiner som
helt täcker de stora ljusinsläppen.
Nästa gång ska jag sätta mig där.

Ensam och rak i ryggen. Med min finaste klänning.
Det ska jag.


Vintage klänningar och nya...

25.1.10

wall flowers

malinka

Jag älskar gamla underklänningar.
Gärna rosa tunna med volanger, eller eleganta skärningar
i aprikos laxigt sådär. Själv har jag dubbla lager
och använder dem som klänningar. Särskilt om sommaren.

Sen har vi en fin Malinka skapelse på bild. Str s.
1595:- och helt unik. Lite som du. Lite som vi.
Jag tror att vi måste unna oss, tillåta oss.
Den här årstiden som Gud glömde.

Själv unnade jag mig en liten bukett idag som synes.
Ranunkel, tulpan, och de där andra fina...

Innan jag jobbade hårt gick jag och lade mig i ett rum.
Vita väggar, vita gardiner, låg musik och snälla händer.
Varm klok röst. Som gjorde att jag ville gråta samtidigt som
jag efteråt blev väldigt fokuserad.

Tack, Sofia.
Och tack Pia, som skickade mig dit i present.
Pia Anjou som förövrigt har 70% rea hos sig.
Dit skaru gå, och krama henne ifrån mig!


Vet inte

men det är barnledig vecka och en väldigt massa jobb
har jag framför mig.
Behandlingar och väntan på provsvar ang min ena dotter.
Förberedelser inför familjerätten och samarbetssamtal.
Jag sätter allt mitt hopp till dem, för övrigt.
Det måste bli bra.
Jag tror att jag behöver vända min energi till mig lite mer.
Igen.
Så nu blir det inte lika mycket tankar utan mera
"hej titta vad vi fått in i butiken" inlägg.
Så ni vet.
Tröttkramar,

Drömma-Lotta

Marilyn Monroe 1947-2


Mr monday sky is blue



Ok, då kör vi!!


Eternal sunshine of the spotless mind

24.1.10

sunday ice

Vi har varit hos 40-talisten och konstnärinnan.
Gått vid havet. Tittat på djuren.
Katten är gammal och fräser.
Smörgåstårta och vitt vin. Semlor.
Snölek, havet, sen brasa och fårfällar.

När vi var ute fick jag en sån där lucka igen.
Lade mig på isen och sedan försvann allt ljud.
Vet inte hur länge den varade men jag låg bara
och tittade upp i dishimlen och tänkte på kärleken.
Sen tog min dotter kort och jag snäppte ur bubblan.
Första gången jag faktiskt uppskattat en sån där lucka.
Jag bara låg och kände underlaget. Vilade mot havet.
Som långsamt rörde sig under min rygg,
bar upp mina höfter och levde sitt egna liv.
Oberoende av mig och under mig.

Och himlen i exakt samma färg.

Lottakroppen var ett med naturen och var just där och då
inte rädd för framtiden, döden eller något annat heller.



Jag vill göra rätt, men inte just nu



eller såhär.
Jag vet inte.
Jag vet faktiskt inte.
Trodde på nåt sätt att när man uppnått den här
mogna åldern så skulle allt falla på plats.
Mycket har, ja. Men förnuft och känsla.
Lär jag alltid få tampas med.
Oavsett mognad.
Jag hade ju 40-talisten och lillebroren här.
Han den äldre, lagade middagen.
Nästan helt själv. Jag stod för bränt ris.
Vi hällde mycket rött vin i såsen.
Sen frågade jag honom.
Han var inte mogen, om man säger så.
Utan började spreta och babbla.
Nå, vi gjorde ett litet försök och det är fint.

Idag åker vi tåg, söderut. Leka på isen.
Klappa katten och träffa Stina.
Frysa om tårna. Få kinderna kyssta av fru frost
och samla tankarna lite.
Sitta i 40-talistens fåtölj och läsa fruns
antikmagasin. Lite så.


Semlor, tulpaner och vår

23.1.10

semlor och tulpaner

linnéa

Idag bestämmer jag och Linnéa att det är vår.
Jag har på mig min tulpanklänning och så äter vi
semlor. Kanske inte så himla vårlikt. Men ändå.
På Saron hängde det en dräkt i 50-tals stil.
I perrrrfekt skick. Satt som en smäck.

Kunderna är ovanligt söta.
Varma och lite spralliga sådär...
Och jag tycker att Linnéa är så vacker idag.
Hon är en väldigt klok, stark och inspirerande ung kvinna
tycker jag. En förebild inte för att hon tror på Gud
eller gillar tanken på att baka och prata om livet
på ett kafferep. Utan för att hon vågar vara sig själv,
stå för det utan att varken se ner på andra eller vara
fördömmande. Linnéa är den mest ickedömande jag vet faktiskt.
Öppen i hjärtat liksom.


Salong

22.1.10





Jag får massage och det sätts guldklackeskor på fötterna.
Sotögon och flätor.
Längtan och muffinsbak.
Ligger i förtitalssoffan.
Pojkarna sover borta.
Dansprogram på teve.
Lång dag idag.
När du läser detta är det lördag.
Så.
En fin lördag till alla läsare, till dig.
Kram.

/Drömma-Lotta


Hallonkyssar och spets

the red lace

Jag har köpt en trasa helt i spets, med stora glansiga knappar i ryggen.
Som karameller.
En karamell hela den, med långa ärmar och släp i marken.
Jag tror, nej jag är alldeles säker på, att
om jag gick ute med den, skulle blommorna slå ut
vid mina fötter.
Den har ingenting under och den är bara för stor.
Ett ljuvligt syprojekt och ett underbart fotoprojekt.
Utan underklänning. Tar form.

Hallonkyssar är det här för er som undrar:

Man vill inte att de ska ta slut, de smakar gott
(inte nödvändigtvis som hallon) och är väldigt intima.
Man ska känna sig drabbad av kärlek,
lite som efter ett hårt slag i magen, man vill gråta
och samtidigt känns det lätt lätt fjäderlätt och
såpbubblor i huvudet såsar runt.
Sockervaddsarmar och knän som viker sig.
En tung känsla i underlivet (får man säga fitta i en blogg?)
Två personen slutar inte att kyssas och är likt två gamla björkar
som vuxit ihop.
Mitt på Haga kyrkoplan.
Vid monumentet.
Det vill säga i Koltrastparken.

Lite så, är en hallonkyss...


Varför

färg

-blir aldrig det som är lila, lila på bild?
För idag trotsade jag januaribluesen och bar
grönt
lila
cerise
beige
och
guld...

min dotter är inte ok.
Nya prover, tagit rör hit och dit.
Hon är tapper, sådär som barn är.
Jag tycker att det låter så hemskt,
leverprover, bukspotskörteln...hemskt.
Men mamman måste ju vara mamman så jag
skickar värme och färg.
Och bäddar in henne i
kärlek.


Solo, konstnären och Mon Chéri

21.1.10

operation II

Fina vänner har jag.
Vi skyltar om på Drömma, busar och pratar om färger.
Och om svenskarnas skitnödiga klädstil.
Konstnären skrämmer tanter
och låtsaspratar på urgötebosska. Mitt huvud värker,
när jag skrattar känns det som att ansiktet ska spricka.
Vi ska göra fint här, piffa lite och bjuda kunderna
på lördagsgodis. Jag ska dricka massa vatten tills dess.
Och måla de blåa läpparna röda.

Om man är fin på utsidan känner man sig friskare,
har jag märkt. Och det är samma sak om du är sorgsen,
sluta med grått och våga varmt rött eller orange.
Energi.
Min kära tant gud, det är vad jag behöver.
Sån som man får av goda vänner, varm mat,
kärlek och hallonkyssar i Koltrastparken.


Sotöga och blåöga går till dagis...

Den trötta modern utbrister:
titta, nu har Gud mjäll idag. Igen.
Mitt lilla hjärta svarar:
-Nej mamma.
När Gud gråter på vintern är det hennes tårar
som blivit kalla och vita. Hon gråter för att
Jesus man har dött.
Hon är alltså en hon och har inte alls mjäll.
Det är sorg hon har.
Hon sörjer, och jag har inte fattat nånting.

Är det inte ofta så, när vi känner oss på fast mark,
när vi har flyt och vet hur allt är.
Så rycks mattan bort, och vi gör en oklädsam
piruett i luften, irrar med blicken vilt och sökande:

-åt vilket håll skulle jag nu igen, var är jag?
Vem.
Är.
Jag.

hope sandoval

Hope, jag skulle vilja lika långt hår som du...


20.1.10

Gud har fortfarande mjäll.
Lilla M vill inte tvätta sig.
Vi är sena till dagis.
40-talisten kommer idag, jag ska bjuda på mat.
Efter jobbet som slutar klockan sex.
Ska jag orka koka och greja. Mitt arma huvud.
Den som ändå bara hade mjäll...


Att köpa:

Mjällshampo (till Gud)
Bamsetandkräm
toapapper
parmesan
svartpeppar, nej det köpte vi igår...
kortisonsalva på apoteket
alsolsprit från samma ställe
tulpaner till mig själv
nån slags middag
bröd och mjölk


Jaha

Då kryddar vi med lite migrän och håravfall.
Grått ute och små små flingor. Gud har mjäll.
Han är alltså strängt upptagen med sitt egna
lilla problem och har inte tid.
Att hjälpa oss.
Inte idag. Telefontiden är bara mellan 8.45-9.00.
På röda dagar.
När han inte har mjäll.


Orosdag

andra långgatan

Längtar till sommaren.
Till tiden när allt blir lätt,
inte ens det svåra blir hälften så svårt.

Lilla E (inte på bilden) är sämre igen.
Haft ont i natt och orkar inte gå upp.
Jag blir så ledsen, doktorn sa att det
säkert skulle hjälpa med det han skrev ut.
För annars, fanns det enligt honom bara
två alternativ kvar. Det bästa av dem
innebär gastroskopi och penicillin typ.
Om jag förstod honom rätt.
Det är skit att vara förälder ibland.
Hugget i magen av oro för de små,
ingen att dela oron med, att bolla med,
att få prata om barnet och säga till varandra
"stackars lilla E".
Istället bara en irritation när man ringer och frågar,
ett "jag har ingen aning" och stampande med foten.

Jag måste sluta ringa, nu gör jag det.
Tar tag i ny läkartid och så får han ringa
om han undrar helt enkelt.
Orkar inte.
Måste orka vara mamma och det där suger ju bara
ut.
Energin.


Dagens testbild från mobilen

19.1.10

test for an idea

Den lilla ville sitta uppe på ett av skåpen igår.
Tog en bild med mobilen (som ni ser) och fick en idé.
En arty sådan.
Barn ska nattas nu, undrar vem som somnar först?
Tack gode gud för att det inte är min diskdag.
Har jag sagt att vi har det nuförtin? Jag har två och barnen
har en var, vilket i praktiken innebär tre för mig.
Hon däruppe på skåpet tröttnar snabbt nämligen.
Tänker för mycket.
Smsar, pratar med B.
Har fått instruktioner om att andas.
Ok. Jag andas.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Mina andetag är som lugna vågor nu ~~~~~~~~~~~~

Eller inte.


Ting

dreamdressyes

Jag tappade en lovikkavante idag.
Ni vet man kniper in vanten under vänsterarmen
(om du är högerhänt) och ska skicka ett sms eller nåt.
Sen ringer det och man lättar på armtrycket och hamnar
någon annan
stans.
Hos någon
annan.
Som pratar om TT och unga män och gammal kärlek
rostar aldrig.
Det var kallt. Puss hej ja ja snart hörs vi och.
Vanten.
Hela vägen längs Linnégatan.
Hon lös lång väg, -se mig lyft upp mig, svep iväg mig.
Så jag gjorde som hon sa och nu ligger hon, med lätt
grusad utsida, och vilar i min rutiga kappficka.


Klänningen är från Drömma, halsbandet och sorgerosen med.
Om någon skulle tvivla på det alltså.


Tips ang Holga!

marilyn monroe

Såg att Ingrid frågat och jag har inte hunnit reka så mycket.
Så, vart i hela friden ska vi som nu är stolta ägare av Holgakameror,
framkalla billigast?

För mig räcker det med att få dem digitalt om det är ett alternativ.
Tack på förhand från blivande entusiaster...

(Ingrid som för övrigt påminner om nån gammal filmis, hon har
en fin stil vill jag lova).


Jag ville inte gå upp i morse, inte lilla M heller.
Eller snarare, hon ville inte till dagis.
Vi låg och tittade på sprickorna i taket. I mitt nya rum.
Sprickorna är fyra meter ifrån mig.
Som torra flodbäddar på månen eller nåt. Suddigt, kisar.
Glasögon.
Jag undrar hur det skulle se ut, med glasögon på min näsa.
Då kunde jag sitta på café med min bok, och se snygg och
svår ut :)
Och hon. Den andra. Ser så mjuk och lätt ut. Sommarlätt.
Dansant. En person kommer snart och lyfter upp henne
i sin stora famn. Helt säkert...


Munnen full:

18.1.10

early roses

med pasta.

Mina barn är här nu.
Jag känner mig helare då.
Blommigt förkläde, håret i knut.
13-åringen och mamman, snart lika långa.
Musik, röster, gnäll, bus, dofter.
I mina rum.
Men just idag, framför allt annat.

Ett eget bredband.
BRRRRRREEEEEDBAAAAAND!

Från min höftkam till mitt knä: 47 cm.
Mätte med ett brett band.


Om en kontaktannons!

16 januari, 2010
Bostad i Stockholm sökes!

Jag pluggar till guldsmed och har hittat mina drömmars praktikplats i Stockholm under perioden 25 januari – 19 mars. Men jag har ingenstans att bo då jag bor i Falköping i vanliga fall.

Jag önskar hyra ett rum hos någon. Ung eller gammal, man eller kvinna har ingen som helst betydelse. Min budget är extremt begränsad som student och ligger på 1500:-/månad.
Kan du, eller känner du någon som skulle kunna husera mig under denna period?

Jag gör inte mycket väsen av mig och kommer mestadels att jobba både i veckorna och på helgerna. Jag är en glad och utåtriktad brud som gillar matlagning, loppis och att tralla runt på konstutställningar.

Hjälp mig att hitta en sovplats under dessa 8 veckor! :)


Jag har telefonnr 076 16 30 308


//Linda Samuelsson

******************************************************'

Klicka på länken här så kommer ni till Linda!
Tycker att det kan vara intressant, få en inneboende supertrevlig designer och på köpet lite dollares en kort period.
Jag tycker att man ska hjälpa varandra och hade praktiken legat i min stad hade jag inte tvekat en sekund.
(Om någon velat bo inneboende med en mamma och hennes 4 barn i en 2:a, alltså).


Morgon

jugend snowflakes

Ensamtankar.

Nystädat hem, känslan av att gå barfota
på lena rena mörka golv.
Levern värker, det var ett tag sedan.
Hej hej lilla fina lever, vi blir bra, du och jag.
Och barnen kommer idag, jag har handlat och förberett.
Inget stress ska det bli.
Snöflingor i mitt hår, en stor kyrkogård och mobilklick.
Det var mest för de vackra gravarna, men nu fick du mig
på köpet. Gratis. Jag kostar inte ens en krona längre.
Lyxfrukost hemma är ensamfrukost. Oavsett intagande av föda.
Viktiga tankar som
ska jag klä mig fint eller efter vädret
när ska snömodden smälta bort
undrar om jag hinner ringa mina vänner i Stockholm idag
och varför är jag som ett flipperspel i känslan
upptar ensamheten.
Elliot Smith kom som flaskpost igår.
Tack, sämre post har jag fått. Om man säger så.
En ny vecka. Igen.
Den här veckan.
Bilder.
Behandling.
Räkningar.
Mindre kaffe.
Matlagning.
Idéer om vårgarderob i butiken.
Jumperfabriken.
Dreamandawake.
Tvättstugan.
Kramar.
Tålamod.

Det där sista, som jag säger mig vara bra på.
Måste jag öva på, mest av alla...


Ghost Town

17.1.10



Film.
Tid.
Jag behöver.
Grät när själarna
fick komma hem.
Amerikanskt dravel delvis.

Tack.
Sov gott,

/Lo


Nätet i all ära

16.1.10

Flaskpost.
Flaskpost önskar jag mig just nu.
Om båda bor vid en kust så är det möjligt.
Allting är möjligt, baby.
Fan vad jag tjatar, baby två gånger på samma dag.
Och jag vill gå mera på tå.
Jag slutade gå på tå i augusti någon gång typ.

Flaskpost
fläskpost
falskmust
frustpuss
från kust
till kust
just du.
Nu.


Ryska dockan

min lampa

bella isabella



Bella Isabella.
När jag ser den här bilden tänker jag på en annan rysk docka.
Mina barns farmor som flydde från kriget. Hon växte upp i Leningrad
i stora salar. Spelade piano och dansade balett.
Hennes hjärtsjuka mamma fick inte anstränga sig så lilla söta Lydia
fick bära sin handskbeprydda moders handväska. Orientaliska mattor.
Samovaren. Kristallen den fina. Barnjungfrun. Sedan semester hos kusinerna.
Kriget. 40-talet. Kläderna. Rädslan. Vi måste fly, nu. 15 minuter på dig.
Packa hela ditt liv på 15 minuter. Din mamma har just dött. Flygelden.
Det höga gräset. Båtarna, du måste ligga ner. Lillkusinen som skrek om inte
Lydia sjöng tyst. Det lilla barnet i den andra båten. Blev bara 2 år gammal.

Hur ska jag kunna döma henne. Hur hon blev sen. Lilla knäppa gamla svärmor.
Du bär på så mycket ilska och sorg. Jag vill bara hålla dig, men det går inte.
Vi har bara klickat på en enda punkt.
När du fått prata oavbrutet, och jag med hakan till knäna lyssnat.
Om samovaren, om kläderna, om lilla resväskan och om de fina familjerna
du bodde hos i Stockholm sedan. Allt det där.


Tillbaka till Isabella. Som färgat håret i samma färg som de höga stövlarna
du inte kan se. Jag tänker att en amerikansk storfilmare borde röva bort henne.
Hon skulle göra sig på vita duken, det skulle hon visst.

Lördag.
Färdigjobbad.
Inga ord om mig idag.
Bara vila sig, ska hon nu.



Säljes: fodrad lila sjal med guldtråd, 450:- samt vintertrött själ, 1:-

15.1.10





Jag tänker att jag är en blåögd själ.
Som varit som lilla My i två veckor.
Ibland måste man stå upp. Sträcka på sig
och åsikterna. Det blir bra, baby.
Du kan väl sticka mig en lång halsduk.
En som räcker runt tiden och tillbaka igen.
Den där tiden, som buktar inåt. Oljig.

Sen till jobbet. Hastar över Koltrastparken.
Grå vingpennor lyfter från snömodden.
Stumma djur med smatterläten.

Sticka en halsduk. Och vantar. Tack.
Vinterfnasiga händer.
Blåa läppar rör sig. Jag lyssnar för dåligt.
När jag sedan lyssnar...
Och hjärtat hoppar över ett slag.

Du är älskad, säger någon.
Ska vi fika, Lotta. Säger en annan.
Behöver du prata lite? (En tredje).

Andas.
Andas
till du
inte längre gör det.
Alltså, vi måste byta skiva här nu,
det blir för rödvinstungt att läsa kanske.


Fredag

Det är en Göteborgare här.
Han mäter temperaturen och pratar om kallras.
-Du har väl inte vädrat innan jag kom?
Säger han skeptiskt.
Man får inte ställa något framför element.
Man får inte sno andras bilder heller.

Men klicka här då, snälla!
-Ta med mig när du går,
mumlar han tyst.

Förlåt, vad sa du?
-Inget, du drömde nog. Hej då.

Hej då.
Konstig början på dagen det här...


05.03



Drömt:

Jag satt på trappan till huset igen.
Barfota. Varma vindpustar mot min hals.
Hår som kittlar kind. Solkatter över stenplattorna.
You and I.
En mansperson kysser min panna i förbifarten,
han måste böja sig ner. Trappen är en liten trapp.
Pannkyssen av det slaget som bara ömsinta män delar ut.
Det irriterar mig att jag inte ser honom.
Svarta byxan bara, och en vacker underarm.

Jag smeker förgätmigej med tårna och drar upp ogräs
runt den sköra starka envisa lilla blomman som själv är ett.
Ogräs.
Vem bestämmer sånt egentligen hinner jag tänka.
Sen ser jag min arm. Den är solbränd och senigare än nu.
Som en äldre kvinna.
Som en äldre kvinna som arbetat mycket i sin trädgård.
Som vrider sig runt hennes vita lilla hus i Skåne.
Som ligger en cykeltur från havet.
Som har ett skrivarrum med tunna vita gardiner.
Som har perfekt skrynkel och fall.
Därför att vi valde dem för att de skulle fladdra som det där
drömhuset i Italien.
Allting börjar snurra häftigt och jag antar att jag börjar vakna
eftersom jag letar i drömmen efter något att hålla mig i.
Något som får mig att stanna -och jag vill verkligen stanna här.
Me and You.
En bildörr smäller igen.
Ögonen kisar mot en ung kvinna som måste vara ung
för hon går så lekfullt. Glatt, som ett barn.
Fast hon har bröst. Motljus.
Sugljus. Som i en dröm. Herregud det är väl en dröm?
Hårgardin av ljusbruna guldiga slingor över mitt ansikte.
Kattunge i mitt knä.
-Titta mamma, vi har köpt en kattunge! Vi ska åka och bada nu,
kan du passa henne?
En ung man vinkar från bilen och det enda jag tänker på är att hon lever.
Min sjuka dotter har överlevt och vuxit upp,
hon hälsar från drömlandet att allt är ok.
Det är ok och jag skiter i att jag missat 10 år av mitt liv
för jag känner mig lycklig
och är där jag vill vara och det är mitt hus och jag har en vacker dotter
med en hårgardin så fin så fin.

Hon skrattar och jag skrattgråter och från rummet med gardiner
med perfekt fall som var alldeles för dyra ropar någon "kaffe".
Sen sugs jag baklänges genom den stängda dörren in i huset
genom alla rummen uppför trappan in i lilla rummet
genom taket upp upp och faller faller tills jag landar under
dubbelsängstäcket och vaknar av ett extremt illamående.

Verkligt:

Illamående.
Kaffe.
Wilco.
Skriva om en dröm.


DEL I LOKAL UTHYRES

14.1.10

Filip Nystedt

Fotograf: FIlip Nystedt

Filip ja, han tog en fin bild på mig när jag stod i dörröppningen till Drömma.
En kvinna med kontroll och fina ben vill jag minnas.
Ungefär 30 år tidigare tog han en annan i samma dörröppning,
på ägaren till charkbutiken som låg här då.
En stadig man i slaktarkläder. Jag har alltid haft en grej
med slaktare. Och förkläden. Men nu kommer jag lite bort från
ämnet. Bilden ovan, är tagen av herr Nystedt och föreställer
stadshusets entré. Jag hittade ingen bra bild på lokalen som
nu står till ditt förfogande här. Och den här var magisk.
Klicka på den och välj största storleken sen på hemsidan.

Och om lokalen här, du får göra vad du vill med den. I princip.
Se den som ett kärl, för dig att fylla!
4000:- inkl moms. Ingång via Drömma samt en från gården.
Liten hall med toa bakom. Del i Drömmas kök.
Trevliga människor som du får samsas med, så mycket du vill.
Mingel har vi varannan månad, haka på!
Kan bli hur bra som helst.

Jag tänker mig att du antingen har butik eller är designer.
Någon som vill ha ateljé och butik/showroom i ett.
Kanske bara öppet ibland, kanske delar 2 stycken?

Vad vet jag, alla förslag är välkomna och jag finns för
mera info på dromma@dromma.se
Spännande!


Värt att kämpa för

vita dagen

Min yngsta. Jösses gumman. Vad vi har roligt när vi plåtar
du och jag.
Hittar inte orginalet, den här är inte så högupplöst.
Har nog visat den redan dessutom.

Modespaning i januari.
-VITT.


Galet. Che Sudaka. Tack.

Jag fick lite energi insprutat direkt in i halspulsådern eller nåt.
Ok.
Borsta av knäna och res dig, kvinna.
Det är inte kattskit att få ett sådant tips. Det betyder något.
Kan de där snorvalparna från Barcelona så kan jag.
Hoppa.
Jag undrar hur det är att se dem live?

Jag ska göra mitt bästa för att få något gjort.
Och sluta tycka synd om mig själv och känna mig ful.
Fast man får ha fuldagar, det får man.
Men jag vill inte.
Så, det blir svart nagellack, tajta jeans och sotögon idag.

Japp.
Nu kör vi, jag ska älska med den här torsdagen som den
aldrig blivit älskad.
Som om det var den sista.

Humörsvängningar, anar vi en liten manisk period?
Tss...



Jag tycker för övrigt om att snoka i andras bokhyllor.
Hos mig finns ingen riktig.
Hos Emilia finns en underbar.
Japanskt. Mycket österländskt.
Både i författar, konstboks och leksaksväg...




Den värsta tiden. -Inget att läsa för de som alltid vill le.

play

Det finns en månad som rimmar lika illa som november, och det är denna.
Jag kan för mitt liv inte förstå vad det ska vara bra för, att behöva leva i januari.
Allt är fult. Dammigt, grått, sprucket, trasigt, solkigt, finito, all gone och kallt.
Såna där hoppfulla nyårsstatusar på fejan i all ära liksom...

Det är som om någon försöker bryta ner mig tills det bara är en beige smet kvar.
Som gud eller vem det nu är, kan modellera fram en ny människa av.
Så onödigt. Smet kan du va själv, tänker jag.
Om du nu är Gud, kan du väl istället ta din vidbrända januari och smula sönder över din kompost.
För du är väl eko, gud. Gud.
Om jag bara fick sova lite till. Om jag bara var rik. Om jag bara såg någon annan i spegeln.
Jag är sur idag. Jag fiskar efter snällord och får till svar att jag gör mig bättre
om sommaren. Vilket är sant.
Känslan sitter fast på insidan, som klistrig honung på skivorna i en bikupa.

Som honung.
I bästa fall en het smet, men kan likväl vara det där irriterande avtrycket
på teakbordet. Efter burken. Den använda burken som man helst vill slänga
eftersom den ändå är nästan slut.

Beth Orton -She cries your name


Modershjärtat och fådda blommor igen...

13.1.10

Ok, nu har jag svarat er.
Kyss,
Lo


Bon Iver och kärleken, kräkleken om du så vill...

12.1.10

rest in montmartre

snow

Jag hade nåt att säga.
Men kom av mig.
Tittar på bilder tagna med Holgor.
Trycker på två knappar i iPhoto och försöker likna.
Det sitter en ung man på en trappa i Montmartre.
Jag ville gå fram till honom. Vad tänkte du på?
-Du har sorgsna ögon. Är du lämnad?
-Har du lämnat någon?
Frostrosor på en bil i vintersverige. Trycker du på två knappar
försvinner all frost.
Jag lyssnar på mina vänner och deras hjärtan, tänk om jag kunde

trycka på två knappar åt er.

Tycker att det har varit kallt färdigt nu.
Vill ha det där varma, självklara som man, ja.
Älskar.
Vem älskar inte det?
Jag tänker på juli. augusti.
Lite på maj och juni med.
Sen är det slut.

Tut.
Dumsnut.

Kan ni förstå att jag trivs i Bon Ivers famn?
Att jag passar in där?
Även om jag stretar emot lite, varför vet jag inte.


Om bilderna som vill ut och gammal skåpmat

Jag går väldigt sällan tillbaka i min blogg.
Men idag tänkte jag, vad skrev jag för ett år sedan, och då kom 28/1 upp.
Vågade inte läsa runt mera, blev bara så lycklig i magen av att kunna vinka
till mig själv.
Hej jag, för ett år sedan. Jag fick komma till Paris.
Det är otroligt att kunna se sig själv sådär. Lite läskigt, som att man
tjuvkikar på någon annan. För jag är någon annan, hur många celler
har inte bytts ut?
Hur många drömmar har inte?
Och om vi bortser från det mera självklara, att jag önskar mig
att få bli frisk, och att lilla E ska vara ok.
Så vill jag helt ytligt ha en stor fin kamera. Eller nej såhär ytligt,
jag vill ha två!

Nämligen den här Holga, eller en som heter Diana:



Ps, vet du någonting om skillnaden på en Diana och Holga så säg till!
Leksaksaktiga kameror som tar sagobilder. Tycker jag.


Helvete!

11.1.10

at the bar

Kan ingen ge mig en riktig kamera!!
Så att jag kan fånga ljus, använda objektiv
som suddar ut allt det som är lika viktigt
som navelludd och som lyfter fram ögonblicken.
Blicken.
Färgerna. Kontrasterna
Jag vill dö lite
när jag tänker på att allt jag ser måste passera
en minikameras skruttlins. Hallå, jag KAN skärpa
när jag vill. Men kameran vill sitt egna bildspråk.
Bara samma ibland.
Fan också.


Någon annan, någon annanstan

pout

trapped

bella


Jag är överväldigad.
Rörd, och känner mig stark och svag på samma gång.
Alla som svarat, på mitt privata, på eländet.
Särskilt ni som öppnat er och delat, som talar om
att jag INTE är ensam. Och jag vet, vad finns det att göra.
Man måste bara orka. Och naturligtvis finns det två sidor
av allt. Men det här är min blogg och jag är trött på att
vara förstående och lyssna på hur stressigt han har det...

Idag känner jag mig skör, så ni får vänta med svaren.
De kommer i kommentarsfältet på inlägget istället.
Sen.

Idag låtsas jag att jag är en av kvinnorna på Toms bilder.
Paris, 1962. Miles Davis i mina högtalare.
Om jag rökte skulle jag göra det.
Om jag hade vin skulle jag dricka ett glas.
Om jag var någon annan, någon annanstans.

Dottern lilla E (alltså 9-åringen) är ok tror jag.
Hon ska få en vuxenmedicin i en vecka och är det inte
det de tror idag, så måste de kolla bukspottskörteln sen.
Som det INTE får vara fel på.
Kära Gud och så.
Tack, tack på förhand och tack igen alla kära älskade läsare.

Ps, jag hatar inte män.
Jag vill inte att vi ska sitta och svära "karlar, fy fan".
Jag älskar män. Alldeles för mycket gör jag det.


Vårnyheter i butiken



Glömde, förlåt igen.
Här är armbandet och örhängena som jag talade om tidigare.
Här hittar ni det inlägget.
Och igen, ni som vill shoppa i andra delar av världen.
Maila mig!
dromma@dromma.se


söndagens modeblogg...

10.1.10









Cleaning day
red tulip day

Lilla M i storasysters gamla myrornaklänning
Jag i kortärmad stortröja (HM rea 150:-)
Blå sjuksysterklänning hänger på skåpet.
Jag sålde inte soffan så nu har jag två.
Stora E sover i den ena.
Röd kyrksoffa från Sarons loppis.
Ren tvätt från Drömma, Emmaus och Pia Anjou.
Jag är ledig.
Hejdå vi går ut nu.