Bloggvila och avsked

30.9.10

transparent

Ibland måste man vila.
Trösta sig, slicka sina sår.

Inte tänka på vad andra gör och deras nya liv.
Bara fokusera på sig själv och sitt.

Resa sig.
Ta på sig storstövlarna före klackeskorna.
Brösta upp sig (hm, inga problem där för tillfället, himmel mina meloner).
Varma halsdukar och höstvindar som kysser bort eventuella tårar.
Eller rättare sagt.
Garanterade tårar.
Vart kommer alla ifrån?

Och alla brev jag skulle skriva till fina vänner.
Orken orken?
I natt vaknade jag två gånger och tänkte,
-det här är förmodligen det vackraste jag skrivit.
Jag måste anteckna, det är genialiskt!

Men jag somnade om utan att få ner vackerorden på pränt.
Det enda jag minns är,
att det handlade om äppelpaj och bakning.
Nåt metaforiskt och aldrig tidigare läst.
När jag sover är jag en författare.
Författarinna.

Bara så du vet.


Anyhow...

27.9.10

Min arvtagerska, hon som ska öppna butik i min gamla lokal.
En sprudlande kvinna med ett stort hjärta tycks det mig.
Ja, jag kan fatiskt inte tänka mig en bättre "efterträdare".

Ni hittar Elisabeth på Anyhow både HÄR och DÄR.

Och den billiga knopphängaren vill jag ha, både i gult och vitt
och den multifärgade!!
När man är en stor familj behövs det krokar nämligen :)

bollkrok


Kärlek



Barnen är här nu, allt är som det ska igen.
Jag tycker om mina vuxenveckor, verkligen.
Och på barnveckan blir jag ibland stressad och hinner inte allt.
Men ändå, jag är som lyckligast när de är här.

Vi vilar och sitter i sängen och soffan i stora rummet.
Pratat och dricker juice.
Lilla M sminkar mig och så planerar vi för vårt nya hem lite.

Dylan, katten som varit räddast har liksom trånat ett tag.
Kommit fram och vågat nosa lite, man får nästan nudda honom.
Så ikväll, när han dåsade i garderoben gjorde jag ett försök.
Sträckte ut handen, lät honom lukta. Han låg kvar.
Jag pratade med sammetsröst och kanaliserade allt ljus och all kärlek
och sen.
Fick jag klappa honom.

Länge.
Och han spann så att det kändes som om vi svävade på ett eget rosa moln.

Jag och Dylan.

Ps, tack för alla fantastiska tips i inlägget nedan.
Ni andra som läser, gå in under lampan och surfa er vidare :D


Projekt

25.9.10

lamp project

Lördagsloppis och för 60 spänn fick jag:

*3 handdukar med rosor i 50-tals stuk

*en vägghängd klädhängare med stora gula träkrokar,
själva brädan var klädd i rosentyg...

*Lampan på bilden.
Den är smutsgul i verkligheten och fläckig men för 20 pix vettu.
Jag ska byta till textilsladd och spraymåla den vit i morgon!!

Och avluta köksbordet som inte låt ett skvatt fukt, knappt en disktrasa ens.
Det får bli vitt sen, när andan faller på.
Och mitt nya kök tänker jag mig, får ha schackrutigt golv i vitt och grått.
Golven ska nämligen bytas och så kan man lägga till.
Det kommer att bli jättefint.

Jag boar i 180 och surfar på inredningsbloggar.
Har ni några bra tips där, kära läsare?!

/Lördags Lo


Nån slags fredag, ha en finfin helg alla!!

24.9.10



Som i ett töcken halva dagen.
Ibland blir man arg och det går över.
Man gör så gott man kan men alltid har du förbisett något.
Jag som tyckte att jag varit så bra liksom.
Äh, det är inget allvarligt antar jag.

Musik, en låt jag gillade redan som liten.

Något som mera är på riktigt är att jag kände sparkar på utsidan av magen idag.
Jag som precis!! gnällt lite över att bebisen verkar så försiktig och lite slö nästan.
Idag fick jag igen det påståendet med besked.
Så trevligt.
Så inte arg jag blev då...

Redan fredag, herregud.
Och jag pratade med värden idag som sa att kontraktskrivning blir det först när alla
fyra lägenheter har besiktigats. Såklart. bara det att det är bara min kvar.
Och han som gör det har alltid så mkt att göra.
har jag sagt att det är jobbigt att vänta?
Att det är obehagligt att hänga i luften så?
Det är inte klart innan det är klart och tänk om någon av de andra hoppar av byteskedjan?
Tror inte det, men ändå.

Jag vill bara ro det i hamn, kunna få slappna av helt...

/Lotta


Till L!

23.9.10




Du får gärna maila mig.
dromma@dromma.se
eller fejan, ännu lättare.
Under gruppen "Drömma" eller på mig direkt.
Lotta Lundberg.

Det blir bra.
Det kommer att bli bra, förr eller senare.
så är det bara.

Jag kramar dig!


Kontraster





Jag behöver varva ner efter igår.
Klämmer in mig i lilla Es ännu lite förstora sommarklänning.
(Snart kan vi dela kläder, det är inte klokt,
och H min äldsta son, är längre än mig. Perspektivet, herregud mina händer
är som dasslock, men fina ändå).
Varva ner som i att söta till sig.
Småblommigt, volanger och snälla koftor gör mig kanske inte lika
vild och euforiskt utan mera varm och god på nåt sätt.
Man kan vara båda.
Jag bestämmer.

Starkare än nånsin tycks det mig.
Nu när jag har tid att lyssna på hjärtat.
Och glad.
Känner jag mig.

Lillebroren har lovat mig 20 flyttkartonger till låns, resten
(om det behövs), får bli banankartonger.
Nu behövs det bara en flyttbil som är jättejättebillig och armar.
Starka armar, snälla glada armar som förstår att det kommer att gå snabbt.
Det är inte så mkt saker i mitt lilla hem, och jag fyller knappast de där lådorna ens...

Halsbandet med afrikanska safirer är en present från min vän Klara.
Hon sitter på ett skönt ställe och jobbar,
hälsa på hos LOD.


Mama...







Lite såhär.
Fast ni ser inte röda munnen och naglarna.
Iallafall. Det var som att människorna blev glada.
Det var härligt, jag gick hem vid tolv men nu.
Väl hemma i hallen ångrade jag mig lite.
Tänkte att.

Dansa
dansa hade varit fint.
Ah, det var nog bra.
Som en nyponros ska jag somna, nykter och mjuk som en kattunge.
I ny förvissning. Efter nästan 20 års hat.
Att ett fodral med mig i, med det mönstret.
Skulle vara så Lotta.
För tidig 40-års kris, anywone?

Mjau :)

Mama list, not complete.


Som ett stålbad

22.9.10

Så känns det. Att må illa nästan dygnet runt i så många veckor.
Försöker att inte klaga. Vet att det går över.
Och det är mycket bättre nu. Mycket.
Lyssnar på det här.

Målar naglarna riktigt röda, nyser två gånger och undrar om någon bryr sig.
Det ser inget vidare ut nu nämligen.
Klämmer in mina gravidbröst i ett svart paket av Calvin Klein och tänker att
det går väl ett tag till, att få plats.
Jag vill vara vild. Berusa mig på spännande människor och nya saker.
På goda samtal och snälla ögon.
På musik.
Vill jag.

Just nu. Ett lugn i luften men spänning i mig.
Jag cyklade över Heden och pojkarna spelade utan tröja. September.
Vita flaggstänger med spända rep som smäller och smattrar i vinden,
de har ett sätt. Inget annat låter som dem.
Vimplarna har lättat och vänt mot söder, lättfotade såklart.
Himlens höga höst med andedräkt klädd i jord och äpple.
Jag kryssar mellan den där fallfrukten, (för mig förbjuden) längs Ullevi och tänker.
Där.
Där har jag aldrig varit.
Ullevi, eller Rom. Eller i den och den famnen.

Ett kalas att klicka ja för ikväll.
Ett lätt val och jag undrar om någon ser.
Att jag inte har mammakläder utan en billig leopardklänning från H&M.
Som ett andra skinn för jag vill vara vild och inte tam.
jag undrar om någon ser.
Att jag nös två gånger när jag målade naglarna lackröda...


AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

21.9.10

Herregud.
Jag är godkänd!
Och såhär trött och glad:

60963_1590659332576_1418661703_1601214_5129579_n

Inga papper är påskrivna, det ska besiktigas 4 lägenheter, en lång kedja.
Men det kommer att gå bra.

Jag kommer att få den här lägenheten och flyttar alltså till Haga och den lilla 4:an under 2 dagar.
Söndag sista oktober ska min lya tömmas och städas. Då får jag tillgång till 2 av rummen i den nya
och måste således hitta husrum för ungar och katter en natt.
Sen 1/11, på måndagen blir den äntligen min.

Så, nu ska jag hitta billiga flyttkartonger och börja förbereda mig.
Kolla upp transporter och flytthjälp, anyone?
VIll inte att det ska bli som sist när jag skilde mig.
Knappt några som ville hjälpa mig, de gick på det andra spåret on ni fattar...
Och nån blev sjuk och nåns tåg var sent vill jag minnas.
Tillslut var det jag och en fantastisk person till, på hela skiten. Men det är gammalt nu.
Man lär sig, och jag är ju inte ledsen eller trött nu, utan det här blir ett uppköp!!
Helt sjukt overkligt, lyckligt och euforiskt i hela kroppen.

I morgon ska jag fira på Hagabion.
I ett ålskinnsfodral med leopardmönster :D
Och höga klackar.
Och röd mun.
Och naglar.

Det
ska
jag.

Kyss
/Lo

Ps, TACK för alla tummar :D


Köksdrömmar och en liter jordgubbar i min mage

20.9.10

Dreaming of a kitchen lamp like this...

luchsia turkos

Luchsia!


Som på nålar...

...sitter jag.
Att vänta på besked.
Under en blå och brun himmel.
Vuxenvecka. Mötesvecka. Vilosträcka...
Jag återkommer, med besked. Och så har jag hittat en ny butik i stan. En sån där extrafin.
Kyss via mobilen!





Uppdate.
Bilderna.
Jag saknar min mamma ibland, då tar jag på mig hennes gamla tröja.
Numera spindelvävstunn och med stora lufthål under armarna.
Och en urtvättad sidenklänning med plats, för växande kroppen.
Halsbandet som jag fick på min födelsedag av mina vänner.
Handmålad, Maria? Minns inte, men jag känner att hon är god och stark.
Hon gör mig glad...


Cats and votes

19.9.10





De är modigare nu.
Sockret och hans kusin.
Som inte passar som annat än Dylan.
Eller vissa stunder heter han Sid.

Jag längtar efter att få klappa dem när de ligger och spinner.
Jag längtar efter att slippa leva i boendeovisshet.
Förlåt mitt tjat, det är visst bara katter, ungar och lägenhet nu.
Under lockarna. Som är nyfärgade.

Och lite rösta.
Rör sig därinne med.
Det är just idag, viktigast.
Jag går med barn och vännen Avi och röstar.
För det jag tror på.
Så hårt tror jag på det.
40-talisten lär bli nöjd.

/Lo


En förlorad ryss

18.9.10

kaffe

Jag är fantastisk på att tappa bort ryska sjalar. Tyvärr.
Letar och saknar.

Grannvänner har hemmafest.
Fint. Släpar snart trötta kroppen dit.
Trötta glada mamman som fick blommogram idag.
För att jag var värd det kanske.
Vet inte men den kloke Stockholmaren brukar ha tajming.
Den buketten visste liksom var den tog.

Det finns inte så mycket ord just nu.
Mitt blodtryck är för lågt, svimmar osnyggt på fel ställen.

Några tips?

Hejhej,

Lo


Sparkar

16.9.10

Förlåt.
Men det är så häftigt.
Mera som ormande fladder, men det känns så bra.
Lilla röd...

Jag kramar magen och håller andan.
I bästa fall får vi svar i morgon, annars vet jag i början av nästa vecka.

-Blir jag med lägenhet.
Tänker jag skrika av lycka!!


Röd

zara kids

Grovstickat.
Vippkjolar.
Kanske lite väl "hej jag är en minivuxen".
Men jag smälter.

Och önskar innerligt att mitt sista barn blir rödhårigt...
Sen tänker jag att jag just nu är sugen på rött punkt.
Lackrött nagellack, halsduk, väska, grovstickad kofta.
Och så.
Punkt.
PUNKT .



Zara kids.


Lite sjuk men glad

15.9.10



Jag orkar inte kränga på mig min nyaste fina.
Den får hänga på den gamla trägalgen från Långbro sjukhus ett tag till.
Jag svimmade på vagnen igår, efter dagislämning.
Hängde över perrongens räcke sedan, och spydde över andra sidan mot bilarna.
Regnet öste ner, bilarna körde mot paraplyt hela tiden och jag tyckte allmänt
synd om mig själv. Sen låg jag däckad hela dagen minus ett kort möte.
Ett sånt där som man bara inte ställer in.
Det tog 10 min. Väl hemma fortsatte jag att kräkas.
Migrän är hemskt.

Idag är en bättre dag, regnet tröstar mig och åskan bäddar in.
Katterna smyger runt i hela lägenheten nu och verkar må bra.
Jag har fått en glädjande besked också.
Den där lägenheten som jag så gärna vill ha, som på pappret är för dyr
för en ensamstående mamma utan eg jobb. Den får jag, om jag har en solid borgenär.
Nu har jag två som lovat ställa upp, men jag tror att det räcker med 40-talisten.

Eller, jag vet att det räcker.
Det betyder att jag har den som i en liten japansk sidenklädd ask.
Inte helt hemma, men så nära som det går innan något är påskrivet.

Jag är helt i lyckochock redan innan, för jag känner liksom på mig att den här asken,
den är att lita på.
Den är inte bara en dröm.

Och då flyttar vi den sista oktober.
Jättesnart, till något större och bättre än den här charmiga boxen som varit vårt hem
i mer än 2,5 år.

Det känns bra att jag skapar mitt liv, att jag har makt att påverka det jag gör.
Vi kommer att få det ännu bättre nu, jag vet det.

Matta kramar från en liten starktrött mamma.

Mera kimono i Göteborg!


Kimono(s)

12.9.10

kimono

Jag har dille på dem.
Och två långa sjavar jag ofta runt i hemma, de är i bomull.
Sen har jag de halvantika, och underklänningarna.
Jag tycker att fler borde anamma det vackra i dem.
Att ha till vardags eller till fest, med ros i håret.

Häromdagen "fick" jag en ny av mig själv.
Från Lindex av alla ställen. (Men de är bra på underkläder tycker jag).
Jag, som inte hade råd.
Sen tänkte jag att det är en ork-present. För att jag ska orka
vara inte så rik. Men känna mig lite lyx sådär, ändå.

Den ska jag visa till veckan, rosa, med trumpetärmar och volangavslut.
Med buketter av blommor.
Som ett vandrande bokmärke, en 30-talshora och en dekadent amerikansk
lyxfru på slutet av 70-talet.
Tänker jag mig.

Låt mig få gå på fest.
Nu på genast!!


Om söndag

John_Bauer-Freja

Man borde skriva något.
Så känns det ibland.
Visa käcka bilder och få sina läsare att oh-a och åh-a.
Sen tänker jag att jag är ingen, det är inte viktigt,
eller snarare. Det är viktigt för mig, när jag så önskar.

Iallafall. En söndag.
40-talisten hade bjudit hem mig och lillebroren.
Utan sällskap av ungar och annat bös.
Det kunde bara betyda en sak tänkte jag.
Ett: han har blivit sämre och kan inte ta det på telefon.
Två: han ska oja sig över min situation som trångbodd ensamstående
som dessutom väntar barn och skaffat katt. Katter.
VILDKATTER.

Det var visst inte så. Det var bara trevligt.
Förutom det där att vi inte gick ner till havet, det skulle nämligen
grävas upp en bäbistall och letas svamp.
Och det skulle vi göra i en liten biljävel runt en stor sjö med slingerfan
till väg.
Bara ett gulligt hus till, sen vänder vi.
Bara en avfart med potentiell tjuvtall till.
Bara ett björnbärssnår till.

Det var sagoskog med ingen svamp och minimalt med tallruskor,
desto mera mygg, harsyra, björnbär och stora vackra blåsvartskimrande skalbaggar.
Och ljuset var så dovt, nästan oroväckande lurpassande på nåt vis.
Mossan var vackrast, jag ville vila där.

Klä av mig i hela min tappade solbränneporslinshet och vila på harsyran och den fuktiga sidenmossan.
Låtsas att jag var ett skogsrå och ingen trött liten mamma.
Låta skalbaggarna fästa upp mitt hår till söndagsfest med ormvråkarna och rådjuren.

Dricka bäckvatten med händerna och se mina nya gravidbröst i blänket under mig.
Tänka på ingenting och förälska mig i en trädalv eller två.
Sen när det blev vår skulle jag luta mig mot trädet där han bodde,
ta spjärn med fötterna mot rötterna och föda min bebis.
Naken och ensam och helt trygg.

Det skulle jag...


Sen åkte jag och lillebroren hem, det var fint alltihopa och skogen gjorde mig trött.
På ett fint sätt.

/Lo


Namnförslag?

10.9.10

Den lurvige röde kattkillen heter nu Sockret.

Han är ganska social, gillar mat och är nyfiken.
Och lite sötklumpig sådär.

Den brunrandige (tabby hette det visst när det var mera fläckvis), han är nätt än så länge.
Smidig, gillar att klättra och verkar lite smart sådär.
Samtidigt som han väldigt gärna vill så vågar han inte komma nära,
är reserverad men nyfiken. Inte lika lekfull som Sockret.

Vi har gjort en lista:

Simon
Sushi
Kairo
Elvis
Miso
Dylan

Vilket röstar du på, eller har du ytterligare förslag?
Om man vågar komma fram ska jag försöka fånga honom på bild :)

Snart lördag,
då ses vi kanske i kön på Saronloppisen?

Kyss,
Lo


Hos Fröken Randig och m.sahlberg

fröken randig

m.sahlberg

Fröken Randig säljer ljuvliga barnkläder i sin ateljé på Vallgatan 9 i Göteborg.
I morgon är sista dagen som Mia hyr in sig där och säljer ut sin kollektion.
11-16 har de öppet och jag hälsade på idag.
Så mycket fint!!
Två stora gosiga sjalar för att ge bort, och en oemotståndlig babyklänning med rosor.
Spelar ingen roll om jag får en flicka eller pojke, den där klänningen blir toppen.

Tack för alla fina kommentarer det senaste.
Jag blir väldigt rörd, tror jag förstår bättre nu och i vilket fall tänker jag inte ändra bloggen.
Den är en liten organism, ett flöde som lever sig själv och inte rättar sig i ledet ens om jag ville...

Hoppas ni får en finfin helg,

kram från Drömma-Lotta


UTFÖRSÄLJNING

9.9.10

Missa inte Mias!!!

41261_429562811910_672191910_5634454_6735510_n

47950_429562476910_672191910_5634442_3213744_n


Den dagen...

Den dagen jag har 100 följare i högerspalten på bloggen.
Då måste jag väl fira på nåt sätt?
90 stycken nu.
Det är inte klokt. Och över 400 unika läsare om dagen.
Utan att vara social på andras bloggar, bara utav att finnas till.
Vad är det, som gör att ni läser undrar jag.
Nämen jag fiskar inte, inte så mycket iallafall.
Jag är glad och stolt och undrande.
För det är mest blaj.
Barnbilder och möbler, en och annan klänning.
Musiklänkarna och lite andra små tips.
Men ändå. Det är så vardagligt och utan röd tråd.
Jag beundrar mina kollegor som har en stramare stil,
alltså samma stil på bilder, formspråket och texterna.
Men med värme och poesi, personligt men ändå hemliga.

Här är det för yvigt och spretigt.
Jag är trött, jag brinner, jag snubblar och reser mig.
Jag är 14 och 84 på samma gång. Blottar mig och ångrar,
förälskar mig och är arg. Slåss och kramas.
Vilar och njuter. Samtidigt.

Om du träffade mig skulle du kanske uppfatta mig annorlunda.
Inte vet jag.
Det spelar ingen roll, jag är ingen och lite som du.
Och om jag spräcker 99, om du blir min 100.

Då lovar jag att dansa med dig.
Då blir det nån slags fest, blir det allt.


Kärlek, tålamod, närvaro

Bodil skriver fint, tack för länken L.
Fint om närvaro och kärlek.

sockret


Jag gick vilse igår. I Partille.
Gamla Kronvägen från och tillbaka,
hundra nummer till 99 adresser jag aldrig kommer att besöka.
Nr 10, där ligger djursjukhuset.
Där träffade jag en kvinna som vigt sitt liv till djuren, och 6 kattungar.
Vilda och rädda, födda under ett övergivet hus och nyss räddade från avskjutning.
Två av dem bor hos mig nu.
Hos oss.
Jag har inte barnen än så de lever med allt de behöver i barnens rum.
Det gjordes hembesök och skrevs på papper av en annan kvinna.
Hon sa att de nog inte skulle äta i början och att jag måste ge dem tid.

Så jag sitter på en filt på golvet, äter därinne och läser Sköna Hem.
Och de äter med. Och går på lådan.
Den röda på bilden nedan, han är kavat. Leker med en mus som jag knutit i ett snöre.
Leker intill mig och nosar försiktigt på mina händer och tår.
Och jag smälter, jag vill hålla i famnen och viska till hans pickande katthjärta att allt blir bra.
Han är trygg nu.

Den lilla bruntabbyn (mera fläckvis tigrering kallas visst så), han är så reserverad, så rädd.
Sitter mest under sängen och trycker.
Men inatt när jag smög in sov de på en av sängarna och gäspade bara lojt.
Sen somnade de sött om.
Jag tror det blir bra, om jag inte forcerar, om jag ger dem tid.

Allt blir bra,
om jag ger det tid...



Kattmamma

7.9.10



Jag ska visst ta hand om två små katter ett tag.
En röd med mycket päls och en lite mera vanlig bondsak.

Fast för att få äran att utföra jobbet måste jag hitta någon som kan köra mig.

A= Kan någon köra mig?

B= Är jag riktigt klok?

C= Är jag lycklig?

Svar:

A= hoppas!
B= jag är en räddande ängel och vansinnigt klok.
C= väldigt...


Föräldramöte...

6.9.10

ps04

Hej.

Jag heter Lotta Lundberg och jag överlevde tvåtimmarsföräldramötet på skolan.
Det första av fyra. Nätt och jämt att jag överlevde alltså.
Vi fick presentera vår bänkkamrat (en av lärarna var ny) och jag satt brevid en snäll pappa
som hade en diamant i örat och bodde på en ö.
Han körde färja och han smet sista 20 minutrarna.
Nästa gång ska jag säga det,
-ursäkta men jag har en båt att passa!

På slutet var det kvavt, bergis 30 grader varmt och jag mådde så illa så illa.
Det är väldigt bra på Bild och Form som stället heter, jag är så nöjd men samtidigt
vill jag bita huvudet av föräldrapräktigheten.
Varför känner jag så?
För de är fina hela bunten, tänk om de läser detta. Risken är rätt stor när jag tänker efter.
Naturligtvis fick jag en släng av tourettes och ville säga fula ord och sånt.
Satte mig på händerna och bet mig i läppen så att det blödde lite. Jättebra skola, verkligen.


Men lite för lite fitta, ändå.


Kvinnan på bilden kan ha en del med länken att göra. Ja.


Klappa en konstnär

5.9.10

Söndag,
vi har varit ute i guds (fortfarande) gröna famn.
Dahliorna i botaniska vände sina vackra ansikten mot oss och sällskapet var gott.
En mörk målande man bar runt på en vit kanin, lilla M fick klappa.
Sen klappade vi hundar.
Vi fann en liten groda med guldkrona på huvudet, en prinsessa tror vi att det är.
Och höstanemoner fick vi.
Så vackra att jag kysste.

Sen undrade den lilla varför vi inte klappade konstnären.
Man kan ju inte klappa djur hela tiden, konstnärer behöver med bli strukna medhårs.
Det är så sant.

Jag rensar bland bohaget och önskar så innerligt att vi får ett nytt hem.
Där alla får sin egen vrå. Men än.
Så jag lade ut en annons igår, titta gärna.
Tidningsbordet är dock redan sålt!


Befria oss från det som inte längre får plats för vi har fått två nya stolar
och ett skrivbord till. Och då faller liksom allt. Stora E fick min säng dessutom.
Så stora rummet är mera loppis än rum. Hjälp oss liksom.

Jag lade handen på jorden idag och andades.
Solen värmde mörka lockar och jag tänkte att det var en bra uppladdning.

Vuxenveckan börjar imorgon och föräldramöten lägger sig som brödsmulor under bordet:
-irriterande många men hemtrevligt ändå på nåt sätt.

Kyss,
Lo


Statister till kortfilmen Apelsinen sökes!

3.9.10

Tänk vardagsklädsel, 50-tal och sensommar.
Tänk på att småmönstrat inte gör sig så bra i kameran, tex smalrandigt.
Och gärna ljus klädsel.
Du ska komma till inspelningen fixad och klar, det är typ det enda jag vet.

Maila Johanna och få en rolig helg!
Inspelning både lördag och/eller söndag, tyvärr kan jag inte själv...

Kom igen ni andra dårå,
tack och puss från Lotta.

Mail till Johanna: dota_82@hotmail.com


Socker

curls at early age...



I morse...

Lilla M hade bestämt redan kvällen innan.
Fredagsfin skulle hon vara.
Lockar och läppglans, volangkjol i rosa och strumpbyxor i svart.
Med stora prickar.

Vi hade inte så bra grejor, och lite för stora spolar.
Men tålmodig var hon och nöjd ändå, trots att det knappt blev några lockar.
Vi är så olika.
Och lika som bär.
Lilla ungen och jag.


Suddig i kanten och nästan fin

2.9.10






Idag är jag tacksam,
för att kub-et gick så bra, för att en väns sjukdom inte var den vi trodde.
För att jag får in lite matpengar på måndag och för att vädret varit förlåtande.
Men än så faktiskt.
Riktigt glädjepiller till väder!

Livet kan vara nog så jobbigt ibland, men ändå. Vi lever, jag och mina kära.
Barnen mår bra och jag längtar.
Jag lever i nuet och jag längtar.
För mig betyder det att jag mår bättre än på väldigt länge.
Att ta allt ansvar har varit tungt, nu behöver jag inte det längre.
Nu finns det utrymme för vila, tankar och plats att vara mamma.
Det är fantamig fantastiskt.

Laxen ligger i marinad, jag får inte glömma att hämta en unge på lek & buslandet.
Tvätten i högar, men åtminstone ren.
Påsar efter designers som inte hämtat i tid, men det finns hopp om luft.
Hopp om större boende och ja.

Lite lycka.
Lite höstfeel på ett njutigt sätt och jag längtar efter att skaffa katt.


Kram,
en hård och tacksam en.