November

31.10.10



Jag hade ett bra möte idag.
Jag hyser inga som helst förhoppningar,
men det var skönt att begrava lite bitterhet och sätta ner foten på ett lugnt sätt.
Se att personen verkligen lyssnade på orden, och få känna mig mindre ensam.
Vem vet, det kanske inte bara handlade om det som det delvis handlade om...

Luftighet i mitt huvud och framför allt tycker jag att.
Om november är skitmånaden nummer ett, så är december en mysmånad när man har barn.
Och lucia på dagis, den gravida mamman kommer att gråta extra mycket.
Rörigt, rörande och varmt är det då.
Jag har sett fram emot att få den tiden med dem.
Förr jobbade jag alltid häcken av mig i december.

Jag tänker på det,
och då är det skitfint i magen, som idag!


Vintertid

(Bild från 40-talistens trädgård, i somras).


Jag sitter i min gröna lodenrock från Österriket.
(180:- på Saron, modeblogg).
På balkongen.
Hör ni det, på b a l k o n g e n.

Jag har:
två badrum
en diskmaskin
fyra barn och ett i magen
vänner
balkong
två katter som rullar runt mina fötter och busar
ett lätt hjärta
och ett berg framför mina ögon som tornar upp sig i grönt gult och gråbrunt.

En natt när jag inte sov stod jag vid fönstret och såg stjärnorna, fast jag bor längst ner ser jag himlen, och Orion.
När jag var liten lyfte mamma upp mig på diskbänken.
Hon sa, att rymden har inget slut.
I fönstret såg vi norrskenet som dansade i jonosfären och jag kände längtan.

Kärlek.
Mammas bröst mot min skuldra och hennes doft.
Jag är säker på att hon gillat mitt nya.

Bäst som jag sitter här hoppar herr Koltrast ut ur en buske med vita bär, -ett gott tecken.
Inte det vita, utan herrn.
Vi har en grej han och jag...

Jag känner hopp.
Kyss,
/Lo


Jag har en bra dag...

30.10.10




Ryggrad

29.10.10


, originally uploaded by alison scarpulla.

-Vi kan väl ta en kaffe, en dag?
-En dag kan vi mötas igen, ja?

En dag, det är bara ett ord för aldrig.


Jag har näsdukar med blåa rosor och en jävla förkylning.
Någon har en kuk på sin blogg tydligen.
Som en kontaktannons ungefär.
Den är vacker såklart.
Man visar väl inte upp sin skit.
(Precis som min rumpa,
Den var inte kattskit).

(Och katten mår bättre nu, tackar som frågar).

Trevandes kota för kota vecklar jag mig sakta uppåt.
Ska


Skrivarhörna i november sen.

28.10.10

Jag ska ha en sån.
I anslutning till balkongen och berget.
Måste hitta ett billigt och bra bord.

Och en bekväm stol.
Jag tänker göra det här nu.
Inget mera bloggande på stående fot, i sängen, i mobilen.
Med andan i halsen.
Jag har tid och rum nu.

Och det finns ord för noveller.
Halvfärdiga skriv, hela klara och så de jag är räddast för.
De i huvudet som glider runt och nafsar varandra i svansen.

Jag har passion.
Och snart har jag ork.


Då jävlar!!


Hennes röst bär inte riktigt än


waiting, originally uploaded by -dreamandawake-.

Gråten har tagit slut.
En tvättid tar vid, och grannens bredband.

Jag packar upp en termos, tusen tallrikar och trycket lättar.
Om jag skrubbar hela balkongen och river masonitplattorna lättar det ytterligare. Men du, klinkers.
Baby, jag visste inte att det var så tungt...

Å ena sidan:
febern
hostet
lesset och ilskan.

Å den andra:
Vid min höft, här får vi det ju bra!
Jag är tacksam.
Djupt och innerligt.
Du skulle bara veta.
Och jag lever.
Det är bara tungt att någon annan inte gör.

Min förra blogg.
Jag tänker att den ska raderas nu.
Som om den aldrig fanns.
Sen vill jag nog börja på en ny, nummer tre i ordningen.
En där det inte finns spår av annat än nu.

Och där mitt nya Nu, kan bli ett sen som inte värker.


Min yngsta dotter säger att jag inte kan prata med döda men att jag kan känna dem.
I hjärtat.
Jag känner för mycket i hjärtat och undrar hela tiden hur hon och hon har det, hur han mår och så.
Jag känner dem så mycket att det besvärar.
Det är väl därför jag börjar på ett rent nytt papper snart.

Hoppas ni följer med mig då...

/Lo




Eternal

25.10.10


sjön, originally uploaded by Drömma.

Hej.

Jag ville bara säga hej.
Att flytten gick bra, att jag har vänner som hjälpt mig.
Just nu är jag bostadslös men ikväll flyttar vi in på riktigt jag och barnen.
Till det nya livet.

Jag förlorade någon. Han dog.
Det är märkligt att aldrig mera träffa honom, jag gjorde en eternal.
Så jag menade inte att jag lämnar bloggen för evigt, inte alls.
Bara vilja vila och sörja och sen resa mig, landa lite.
Så ni behöver inte sakna utan tänk
-vad skönt med en paus istället.

Idag har jag legat i solen på en brygga.
Tittat på molnen och vinkat åt sjöhästar, en svanmamma
och hennes unge som flög över himlen och en förtjusande molnkvinna i 50-tals klänning och klackeskor.

Och även om näsan är täppt av sorgegråt och förkylning så kände jag flera gånger. Helt säkert.

Höstluften som fyllde mitt bröst.




Hej dårå...

22.10.10

Jag tar en paus härifrån.
Jag flyttar om inte annat till ett nytt hem
och det känns som hela livet står på spel.
-Gör det inte alltid det?

Jag jag har bestämt mig för att göra en egen liten resa.
Vidare och mot oändligheten.
Ensamhet, det behöver vi. Jag och magen.

En Eternal för att överleva.


Hejdå.
Nu kör jag så det ryker!

Kyss,
/Drömma-Lotta

vintagebild 4


Hon som plockar stjärnor

Tillslut hittar man den.
Kärnan i lesset.

Och längst in i förrådet kartongerna som räddats från både tjuvar
i två omgångar och en översvämning med brunt illaluktande vatten.
Var det ens vatten?

Kartongerna där mycket slängdes idag.
De flesta av hennes dagböcker med ytligheter och olycklig kärlek.
Mindre smickrande bilder och minnen från människor som passerat och inte lämnat spår.

Sen, kärnan.
Spåren.
En inbunden bok med långa texter där boken skickades fram och tillbaka mellan mig
och den där gitarrpoeten som bott i Tibet i 10 år och som sedan blev filmare.
Nåt sånt var det.
Det jag minns mest var hans vackra handstil, att han verkligen såg mig
och ägde förmågan att vara fåordig, poetisk och precis.
Jag känner igen det, från andra bra.

Samma Lotta då som nu.
Kärnan.
Sorgen, längtet, det vilda och sökandet efter Han den där.
Sen mera ord.

Ett brev från Mats,
som var som en enda lång hyllningsdikt till mig inför mitt bröllop.
"Till min sommarflicka".
Han såg mig på samma sätt.
Och jag hittade lite mera av den där kärnan.
Vem jag sökt.

Lotta som alltid letat efter sin tvilling, åtminstone om jag ska tro alla dagböckerna.
Eller var det bara mig själv jag sökte?

Jag vet några saker, nu.

Jag vet hur jag såg ut naken när jag var 19-21.
En ÄlvaHippieKahlo med tjocka mörka ögonbryn och lite annat tjockt och mörkt.
Långa lockar och forskande blick. Fantastisk kropp.
Inte dåligt alls. Jävlars alltså.

Jag vet att jag äger mer kameror än jag drömt om.

Men vad hjälper det?

Jag hittade mig där i källaren idag.
Och det där som jag skjutit undan så länge, som jag förnekat.
Andra halvan av kärnan.
Den där tvillingen. Vet jag nu vem. (Eg alltid vetat).
Fast det är försent.
Så jävla typiskt va.
Mitt mål var bara att skona honom från mig, för att jag inte var bra.
Trodde jag.


Hur ska man leva med att man sumpat det viktigaste av allt...
Det går ju inte.
Att greppa ens.
Börja med dig själv, Lotta.

Stilla
Stella
Stjärnplockerska.

hands


Kl 03.36

Det regnar.


Sen snöar det

21.10.10

n646734422_593936_4528

Eller, det haglar om vi ska hålla oss till sanningen.

Jag läser ett torrt brev.
Lite som mina händer blivit av allt packande.
Bra besked men ändå.
Ingenting.

Och hjärtat.

Det känns narigt, gör det.
Snart blir det lite tomt här på bloggen.
Det är inget psykbryt på G, bara en jävla flytt.
(Säger hon som brukar älska att flytta).

Och pappan ville ha hjälp med barnen på självaste dagen.
Vilket skämt.
Det roligaste är att jag sa ja.
Idag behövde jag iallafall inte kryckan och jag känner mig som ett blandband, verkligen.

Bitter, arg, hoppfull, förväntansfull, ful, vacker, stark, skör och nästan kåt.

/Lo


Dansa mig



wings

angel

Jag drömmer.

Om värme och att ha det lugnt och skönt.
Om lådor som packats upp och små katter som överkommer rädslor och vågar sitta i knät. Spinna mig en sjal av trygghet till vintern.

Jag drömmer om hur mitt nya hem tar form och om att få landa mjukt.
Få dansa igen.
Bli av med ilska som hänger sig fast på min rygg.
Ha en kropp som är hel och ogravid.
Bära vilka klänningar jag vill och känna glittersol i ansiktet så att jag nyser.
Tyger lätta smeksamma mot kroppen, havsbris och sen.

Någon som för.
En arm runt min midja.
Sen.
Inte nu.

Jag har inte ens flyttat...


Popitop

När jag har barnvecka och lämnar på dagis går jag förbi två fina ställen
som jag tycker att ni andra med ska besöka.
Det ena stället heter Popitop.

Taklampa

Lindas blogg är underbar, men butiken alltså, fan.
Jag står där med lilla M varje morgon och vi talar om allt fint.

-Vilken vill du helst ha mamma?
Den, eller nä, den är ännu bättre.

Butikens styrka är vackra tyger från 50-70-tal, möbler och småinredning från samma tid.
Och lamporna.
En av de finaste (tror den är kvar).
Ser ni här.
Jag tänker att till mitt nya hem, med lågt i tak och brist på stuckatur,
kan det nog passa med lite mera 50-tals stuk än allt det antika stora jag har nu.

Gå dit, du...
popitop är en riktig pärla ihop med Once upon a time som ligger vägg i vägg.
(Som jag skriver om en annan dag).

/Drömma-Lotta


Jag vill skratta igen...

20.10.10

Det här hjälper:



och det här...


Funderar på att vika ut mig

Alltid roar det någon.
Och man måste inte vara 20, ifall någon nu trodde det.
Och man behöver inte fläka sig för den skull.


vi får se hur jag gör, det kan kanske vara ett sätt att ragga flytthjälp
om inte annat...
Det är änglalikt och inget snusk som jag ser det.

En annan sak som var änglalik idag.
Jag gick på date.
Med L.
Som jag aldrig träffat.

Fast, det kändes som om vi hade.
Och jag kände igen henne.
Pratade för mycket gjorde jag där vi satt.
Hon var så fin i sin röda duffel.
Och lugg.


Tänk va, att man kan hitta och hittas, bara sådär.
Det är häftigt tycker jag.


En grå till...

vintagebild 5

Jag går med käpp.
Det är illa med kroppen nu.
Och flytten.
Lilla foten, inte dansa mera på ett slag.

Men sen, då tycker jag att vi ska dansa.
Anna, Linda, alla, du och jag...

/Lotta med hjärtat i handen


Rösta på Tilde Björfors!!!!!!!!!!!!!

Rösta här!

Hon glittrar, och gör något som jag tycker mycket om.
Klart hon ska vinna, och det med vår hjälp.
Tveka inte nu, gå in under "Tilde" och gör en kvinna som brinner lycklig.

Sista dagen idag så låt inte hennes chanser gå förbi...

Tack på förhand,
Drömma-Lotta


I ett grått oktoberdis smiter hon från plikterna ett slag...

19.10.10

Tips på ett ställe där du kan ladda upp bilder så att de blir såhär dassiga och fina:

Minns inte vart jag hittade länken men det kan man ju ägna sig åt.
Pilla med bilder.
Istället för att packa...

vintagebild 2

vintagebild 1


Att vilja flyga på en tisdag, med dig.

För all musik ni tröstar en Drömma-Lotta med.
TACK.

Den här gör sig bra till morgonkaffet när det gråa bäddar in husen och ljuden blir dämpade, avlägsna.
Som om det där någon skrev aldrig hade hänt.

Och här, en hel lista som ett brev på posten.
Snart tar jag på mig blåbyxorna. Jag ska ta hammaren och banka ner löst murbruk på den 4 meter höga väggen.
I det där rummet där så mycket hände.
I det rummet gräts det lika mycket på ett år som de tio tidigare.
Jag hade glömt hur man grät.

Nu vill jag minnas hur man skrattar.


Jag längtar så förträffligt efter att allt ska vara över.
Sitta på min alldeles egna lilla balkong och se hur berget skiftar färg.
Sova med fönstret öppet och lyssna till de berusade som tar den hemliga stigen hem.
Lyssna på förälskade som trycker upp varandra mot muren utan att veta att jag lyssnar.
Andas våt jord och stå i mitt kök och laga mat med mina vänner.
Måla rum och planera för mitt barn.
Resa mig och inte tänka så mycket på ont utan på gott.
Gå vidare.




Jag skulle vilja sitta så...

18.10.10



Med en spåkula i ena handen och en örn på armen.
(Istället för fjädrar).

Snälla läsare, musiken har tagit slut i mitt huvud.
Det är en sak som skadat hjärtats musik lite.
Har ni några tips, något som passar till bilden?

Foto by Pia Anjou.


Flyttar snart...

17.10.10





Nästan alla klänningar är nedpackade.
Bara källaren och köket kvar nu.
Och det där med att städa.
Det enda som jag ser det, trista med att flytta.

På Linnégatan i morse sken solen, och jag sparkade i höstlöven
sådär tuffromantiskt kände jag.
Troligen såg det bara knäppt ut, en tjock mamma i en för lång
lodenrock och stora svarta gamla stövlar.
Men det var skönt. Det var så himmelens skönt att gå där och sparka.
En glad, en arg spark. Ut med stress och in med höstluft.

Sen började det regna.
Det regnar fortfarande.
Jag älskar hösten.


Stannar kvar i hjärtat...

Som sagt.

Jag tycker att du och du och du ska köpa den där boken.
För att den är bra, för att det är det mest egna jag läst på länge
och för att det liksom stannar kvar i hjärtat.

Till höger i bloggen hittar du en direktlänk,
eller klicka HÄR.
Tack på förhand för detta och ev flytthjälp. Som sagt.

Puss då.


Sen övar hon sig på att be om hjälp:

motherhood

Nästa lördag kl 10.30.
Kom i tid, och anmäl dig HÄR.
Tack som fan.


Skor

En sko jag gillade...

dr martens

Hittar inte tillbaka till länken, Dr Martens iallafall.
Fast vill helst att den är lite mera vintage ändå, i looken.

Jag bäddar in mig i yta, som ett vintertäcke.
Ibland måste man vila huvudet lite, håller på att få rakt hår av allt grubbel...


En dröm

woodman007

Jag vill åka på spa.
Trots allt:
-kvinna, närmare 40 än 30, utarbetad och tänkande.
Sökande av ro.
Klart jag ska!?
Undrar vad det kostar...

Nu ska jag surfa runt på deras sida, behöver lite packpaus :)

Söndagskärlek

/Lo

Oj, hittade ett till, så nu undrar jag kära läsare:

vilket ställe är bäst?
Spa nr 2.


Gamla tåg du vet

när man måste

Sen tänker hon på tåg.
Gamla tåg du vet, såna där som har små kupéer med hatthyllor som svävar ovanför ens huvud, och där det luktar på ett visst sätt.
Och låter.
Hon sitter på äldsta dotterns sängkant och böjer sig över den yngsta. Hon som är sjuk och gråter otröstligt. Katterna tittar på, förundrat.
Jag stryker och nynnar mammaspår över hennes rygg tills de små liven spinner ikapp.
Tills jag somnar dubbelvikt. Den ofödda väcker mig tror jag.
Då har lilla M somnat och halvt medvetslös vältrar mamman ner i sin egen säng.

Den blir ett tåg, sängen. I drömmen.
Jag är där igen.
Dudunk.
Dudunk, dudunk mitt tåg, mitt hjärta, min smärta, min kärlek,
dudunk vem ska möta mig sen där på slutstationen?
Jag vet inte det nej, det kanske inte blir någon alls.
Jag kanske får stå ensam. (Troligen).
Det är inte farligt. Man kan inte alltid få som man vill, inte utan att kämpa iallafall. Jag kämpar för två.
Eller för mig och fem till. För fler ändå.
Det gör jag, och drömmer om tåg...


Frågor

16.10.10

3902202638_4b5710f389

Ibland känner jag mig väldigt gammal.
Jag tänker på förtroenden och på vad som är viktigt.
För mig är det att ta hand om mig själv, och mina barn. Att vara sann och att inte bara snacka.
Att hålla huvudet högt och inte låta någon trampa på mig. På Lottahjärtat.
När jag kämpar med det blir jag starkare, men det märks först efteråt, när jag tar de där skutten.
I stunden, känns det bara naket.
Naket, ensamt och lite tomt.
Och väldigt gammalt.
Jag undrar om jag är ensam.
Vi är väl alla det, ja.
Men så ibland hittar man någon.
Och sen tar det slut.
Resa sig, gå vidare.
Vill någon haka på så har jag vissa krav, för att jag är gammal nu, i hjärtat.
Orkar inte mera prat som inte betyder.
Jag undrar om jag är ensam om det?


Bild!


MALINKA på IKEA

15.10.10

malinka

malinka

malinka

Klicka gilla på den här länken så växer sig MALINKA större!
Det lilla fina Göteborgsmärket är med i en garderobstävling, hoppas att hon vinner.
Carina som designern heter, är alltså samma person som gör de fina halsbanden av
Libertys tyger, se lite längre ner i bloggen.

Ni hittar henne även här.
Och här.


Rosa fluff och en cykeltur senare...

14.10.10


Bici009, originally uploaded by il_ugi.



Sen gjorde de förlåt och när mamman kom hem stod en egen milkshake i kylen.
Med en lapp...


Och Vickan du har helt rätt.
Jag har inte gjort så innan, men samtidigt.
Det kanske inte bara är av ondo.
Att visa hur det kan vara. För andra.
Även om det ju faktiskt blev på någon annans bekostnad.
Men jag tar inte bort inlägget.

Nu ska jag titta på Robinson utan ilska och krama dem.
Och mig själv inte minst.

/Lotta




Arg som ett helt getingbo utan bo.

Sjukt besviken och funderar på om det är ok att stryka sin förstfödde ur testamentet,
ur familjeförmögenheten och hela kungariket.

Ibland kör livet ihop sig, rejält.
Och bebisen tycker att det är jätteroligt att stressa mamman ytterligare inför flytt.
Typ köra värkar var och varannan minut, smärtsamma, i timtal.
Samtidigt som det ska hämtas på dagis, springas på föräldramöte och lämnas på träning osv.
Bara en hand kunde hjälpa (som sa ja), och sket i det. Fick jag höra från dagis.
Och ja, vad gör man, hur markerar man?

Efter föräldramötet som jag skall flåsa mig igenom fram till typ halv åtta ska jag
titta på ROBINSON.

Jag ska låtsas att jag är Paolo och att ungen är den lataste av de alla.
Och i min fantasi ska jag gapa på honom och sen när jag hängivit mig åt dessa fantasier och ätit lite.
Ska jag ta tag i saken. Lugn och sansad.

Hoppas jag...

Nej det är fanimig inte bara rosa fluff att vara förälder, ensamstående eller ej.
Bara så att ni vet.
Och inga moralkakor tack.
Jag är hormonell så akta er liksom.


Längtar till ett kök

13.10.10

Jag läser Paolo Robertos "lättlagat på Italienska", ett utdrag i en tidning.
Tänker ekologiskt, orkar inte.

Orkar sno ihop kakdeg och äter direkt ur skålen, framför tv:n.
Måste kamma mig (jag kammar mig aldrig) och hämta på dagis.
Jag måste hämta mera kartonger och gå på ett utvecklingssamtal.
I morgon har dagis föräldramöte.

4 barn, blir 8 möten varje termin.
Som jag går på. Bara jag.
Trött, äckelmätt och funderar på ny frisyr.

Jag har ju typ ingen, ändå.
Jepps.


Röd

grace and poise

Och hon fortsätter att samla på färgen röd.
I bilder mest, för kläder hittas inte till kroppen.
Men inuti och på bilderna det är samma sak samma sak
varje höst. Det gör henne inget, tvärt om.

Det sommarbruna skinnet blir så ljust, allt det andra, det mörka blir mera intensivt då.


Jag tycker att mörka röda saker passar mig.
Och hjärtat mitt.

Dylan och Sockret rusar efter varandra, från barnrummet till det stora.
Från stora rummet till lilla. Tillbaka igen.
Som vågor av mjukt ludd. Jagar jagar leker lär.
Det är fint att ligga och titta på dem.
Det blir ännu mera stort i hjärtat, mörkrött och tunga snälla dunk.

/Drömma-Lotta


Nu är hon lite trött, igen.

12.10.10

Så, jag ska visst flytta redan nästa lördag 1,5 vecka kvar.
Utom katterna och en madrass, de tar vi nästa dag.
Nåväl, inte blev det lättare att hitta hjälp och inte blir det mer tid.
Att släpa runt en floglossningskropp som den här tar just det där, tid.
Ja, barnen kan hjälpa till, och gör.
Men det är läxor och middag och leka och en kartong per dag.
Vi får väl ta ett ryck i helgen helt enkelt...

Sen tänker jag på Ahlgréns bilar och att det är verkligen jättedåligt
att de inte har hemkörning.
Bilar, hallå liksom?!

Sa jag att jag är trött?

/Lo


MÄN, speciellt Petter Holmqvist

11.10.10

3880231647_74ae6e0756_o[1]

Det här är ren och skär reklam.
Viktig, inte den där från Rusta (såg att de hade billiga flyttkartonger) eller Ica Maxi, (vart ligger det?).
Det här är på blodigt allvar, jag vill att du ska köpa något.
Något som inte kostar mer än en finkaffe i stan.
Som stannar kvar i hjärtat betydligt längre än den där latten, och som liksom går upp i dig.

Min oro i kroppen gör det lättare att läsa dikter och noveller just nu.
Så jag tackar och tar emot.
För det är så bra.
Och gillar du hans skriv tackar du inte heller nej till den andra länken.
Den som bara är bilder.
Och jag snodde en. För att jag gillar mig själv där, med feber och allt.

Så köp för i helvete, gör en riktig konstnär glad och få ett lite vackrare liv.

Män/Petter holmqvist.

Och författarens bilder.


Dansa på en söndag

10.10.10

Fick den här länken i ett mail.
Det är vackert.

Jag vill också dansa...



Inte så skör som det låter

Jag tittar på rosor och på en älskarinna som fastnat i en disktrasa.
För evigt.
Så symboliskt på nåt sätt.

älskarinnan, lisa bengtsson

Baronessa lisa bengtsson

Mademoiselle lisa bengtsson

Det var en gång en fru som bodde i en paradvåning med sin stora familj.
En dag knackade Livet på hennes axel.
Allt gick i kras, kras, glas, rödmosigt fnas.
Kring ögonen.
Barnen fick glass väldigt mycket glass och väninnan sa att Livet inte var det hon sa, utan bara en liten myra.
Det var lättare att andas då.

Tänk om man kunde göra sin egen disktrasa?

Och när man väl släppt taget kunde den kastas...


Jag har jobbat och jobbat så hårt och länge. Glömde bort mig själv.
Nu hinner jag ikapp, var inte rädda för det är bara så mycket hjärtligt arbete att ta igen.
Jag är inte rädd.
Jag känner mig oftast lugn och stark och modig.
Hormoner gör dock saker med en.
Gråter gör jag varje dag faktiskt.

Och det är så väldigt bra!


Och så onödigt att knyta näven i fickan.

9.10.10

Bättre att säga som det känns...




Bah

Sen tänker jag att det är precis som med barn det där.
Det funkar inte om man inte ställer några som helst krav.

Det är fel strategi.
Så jävla fel.
En räkmacka för den ena blir den andres bitterhet och jag behöver veta.
Struktur, lite fucking struktur. Den kan ändras på sedan.

Men att sväva såhär funkar inte.
Och nu är jag trött på att inte ställa krav, det är dags att se om sitt hus.

Lite som en Robinsonpakt.
-Antingen är du med, eller så är du inte det.


En lördag, ensam bland flyttkartonger.
En lördag med värkande rygg och svidande ögon.

Imorgon är en ny dag.
Söndag.
En bra tror jag.


Så värt!

8.10.10

köksbestyr 1

Att läsa,
tack för tipset L.


Jag har inte ro att läsa den där boken framför mig.
Mera oro i kroppen som snor sig runt det sparkande barnet nätterna igenom.
Svettas, kissar ofta och tänker på hur det ska gå med allt.
Varför måste jag bearbeta Lottalivet extra mycket som gravid?
Trodde det var lite klart det där med sorg efter mamma, skilsmässa, bli lämnad och lämna.
Och varför räcker det inte med att läsa inredningsmagasin på dagarna, varför drömmer jag nattetid om kändishem med dyra kökslampor och shabbiga chic köksbord och tapeter till mitt och barnens nya hem.

Och varför är det så svårt att fatta att jag ska ha barn igen överhuvudtaget?
För att det inte var planerat?
För att jag var lite ensam?
För att jag ska bo själv?
Fast det finns ju en pappa, och han jobbar som fan med sig själv.
Han är skitbra, beundransvärd som gått från 40-årskris till råstyrka och naket mod.
Så mycket på rikt att jag inte hinner med själv.

Det är väl just det,
jag hinner inte med.
Tur att hon kommer först i mars.
Nu ska jag packa lite.

Och åla lite sexigt framför hallspegeln sådär.


Flytthjälp



Hej kära vänner!

Om du får det här brevet beror det på att
1: jag anser dig vara så pass mycket vän att jag kan fråga utan att skämmas
2: du är rolig, bra på att bära tungt eller duktig på att städa

Jag ska alltså flytta om två veckor (24/10) från Vasa till Haga.
Jag har inte råd med flyttgubbar och hela baletten utan mera "bjuda på en back öl/mackor/gryta" och vara er evigt tacksamma.
Känner du för att vika 1-4 timmar av din söndag och hjälpa en gravid kvinna så hör av dig.

dromma@dromma.se

Jag har såklart kontaktat folk på sms och fejan men ärligt talat.
Det är inte det lättaste att få ihop folk. Det finns två kategorier:
de som ALLTID hjälper till (och de är väl rätt trötta på att agera flytthjälp åt folk)
och de som aldrig...

Nåväl, frågan är fri och jag skulle vara dig evigt tacksam, som sagt.
Idag är det fredag och jag ska på fest, en 40-talist (inte min) fyller år och jag tänker mig...

-leopard och mina högsta klackar.
Varför spara på krutet liksom?

Jag ger dig en fräck fredag och hoppas att vi ses på Saron, gatan, på en kaffe eller nåt annat fint i helgen!
Kysspuss,

/Lycklig Lotta



Jag vill ha dig runt min hals...

Det var länge sedan jag tipsade om något.
Ni är redan många som känner till det lilla klänningsmärket från Göteborg,
men jag vill sprida det ännu mera. För att det är så värt. Välgjort, vackert och sant.
Nu gör hon även smycken har jag sett, så har du inte råd med en klänning till jul så kan du iallafall
skämma bort dig med detta:

http://www.malinkadress.com/

http://www.malinkadress.com/

Smycken gjorda av Libertytyger som blir över när hon skapar sina klänningar.
Bra miljötänk :)
235:- och alla är unika!

Malinka!


Går och köper godsaker till mig själv...

7.10.10




Efterlysning!

Jag söker en affisch som Marie-Louise Ekman gjorde för Moderna (tror jag).
Den föreställer henne naken, sånär som på en rosa tyllkjol, hon sitter och målar.
Jättejättefin i mitt nya hem!!!!


Googlar och googlar men intet hittar jag.

Vad gör man då, ringer opp kvinnan? (läs mailar)

Crawings...


Väntan är över...

6.10.10

Jag har skrivit på. Lägenheten är min. Bara min.

M
I
N


Och, visade det sig.
Ska jag flytta en vecka tidigare än jag trott.
Vilket betyder att jag faktiskt har lite bråttom nu.
Och att om du känner för att bära lite lådor eller städa för att hjälpa en gravid kvinna.
Så är det söndag den 24/10 som gäller ;-)

Tack på förhand!

Jo, en annan sak.
Min telefon porteras från ett abonnemang till ett annat så mitt simkort är avstängt och jag väntar på nytt.
Ingen telefon. Undrar hur länge?
Lite befriande och jobbigt på samma gång.
Ett tydligt tecken på att det är bra för mig att vara utan den ett tag va?

Idag var jag på ett annat barns kalas. Inte mitt barns.
Det här barnet har skilda föräldrar som samsas så att om man jämför,
är vi nog ytterligeter för varann.

Jag trodde att jag skulle må dåligt, sörja mitt och längta efter min son.
Men det gick fint, jag kände bara att jag mådde så bra av den varma stämningen och att
det var häftigt att träffa så många nya bra. Och äta jävulskt gott.
Munorgasm faktiskt.

Tack

/Lo


En onsdag

vid foten av det där berget...

Vykort från Fåfängans Antik i Haga.
Där hittar du även Skansen Kronan, på bilden.
Och vid foten av berget ligger mitt nya hem.

Idag blir jag fullkomligen nedringd av kvinnor som har en fäbless för rosensoffor.
Det är stressande men bra. Jag behöver platsen om man säger så...

Idag fyller min son stora E 12 år, och i morgon fyller H 14.
Jag tänker att, fy vad vi ska kramas och fira sen på måndag, när de kommer.
Och jag fyller min dag med härliga saker och tänker nästan inte alls på,
att jag inte fick komma och säga hej.

Idag, är dagen D av andra skäl än dessa.

För mig är det dagen, när jag skriver kontrakt på mitt nya hem.
Klockan 14.00
Jag går nu,


hej då :)


Finaste soffan...

5.10.10

for sale!

...hittar du här, nu har den dessutom ett pris.


Uppdate,
Två olika änglar kom och tittade. Den sista slog till.
Tänk va, Blocket.
Att man får chans att trilla på människor som troligen aldrig annars korsat ens väg?
Fantastiska energier båda två, blev helt gladgolvad :D


Och sedan är allt hemskt utom huvudvärken glömt...

...för jag får ett samtal där en kvinna säger att det är dags.
Lite som en förlossning för fyra familjer som väntat ett bra tag på att få sina bebisar.
Läs, lägenheter.

Ja.
Det är på sant.

Jag ska skriva kontrakt i morgon klockan två.
Om ungefär ett dygn är jag med 4:a i Haga.
Om jag tänker ta ut glädjen i förskott?

Det kan ni ge er fan på :D

/Lyckliga Lotta

Uppdate:

EUFORI, OBÄNDIGA LUST ATT SKRIKA RÄTT UT AV LYCKA JAG ÄLSKAR ATT LIVET GER MIG DET HÄR, JAG KYSSER JORDEN OCH KRAMAR ALLA TRÄD IDAG!!!!!!!!!!! AAAAAHHHH!!!!!!!!!!


Lurad

before the kiss

Jag fick ett brev för ett tag sedan.
Där stod innerligt om hur det kan tänkas kännas och varas.
Fast det betydde ingenting.

Ibland undrar jag om jag har för höga förväntningar.
Eller krav?
Samtidigt kan en sanning förändras på tid.
Bara så onödigt att sanningen sades då.
Eller att tiden gick så snabbt.
Jag som läste hängde inte med.

Och hur gör man när något som varit det finaste
blir det fulaste.
Hur hanterar man sånt, hur hanterar man svek?

Min mamma hann aldrig lära mig det, hon dog när jag var 21.
Och pappa är liksom pappa.
Om Christina, jag har drömt henne hela natten.
Om mamman och intensiva stjärnbilder och blommorna i hennes kök.
Porslinsblomman som var äldre än hennes dotter.
Som var porslinsstark.

De var så olika och lika de där två.
Dottern med varmbruna ögon och toklockigt brunrött hår.
Ljushylt och babbelpratande.
Modern med intensiv ljusblå blick, glansigt svart rakt hår
och mörka skinnet, klokkvinnan som lyssnade och sällan uttryckte egna behov.
Hon bara fanns, som solen.
Hon svek nog inte en endaste gång.

En död mamma på piedestal och en vuxen gravidförhundraelftegångendotter.

Med porslinshjärtat i handen.


Lika barn leker

4.10.10



Jag hänger med min vän Linnéa.
Hon har den finaste bloggen.

Vi tittar i inredningsmagasin och pratar livet.
Hon är fin Linnéa, och en drömmare.
En realist och drömmare på samma gång, lite som jag.


Våga andas håll inte andan jag sa andaaaaas!

Hej.

Vuxenvecka.
Mina söner fyller år på onsdag och torsdag.
Jag fick inte komma.
Fan så ledsamt det känns, men samtidigt.
Nästa måndag får vi ha värsta bästa myset här.
Jag ska låtsas att de fyller år då.
Bara ringa dem på morgonen, sen glömma bort det.

En annan 40-talist än min fyller på fredag sedan.
Han ska ha gubbkalas på Mc Donalds. Lite ovanligt sådär.
Kanske för att han har så många barnbarn?
Iallafall, jag tror att det finns sallad, för hamburgare kan jag bara inte äta...

Jaha, skräckfilmskväll kanske, och renovera min halvt nedfallna sovrumsvägg.
Jag är dålig på båda, men man kan väl alltid lära sig.
Inte bli en stjärna kanske, men ändå.

Laga mat, leka med vänner.
Andas.

Andas lite till, för mina förvärkar har satt igång.
Visserligen senare än med de andra barnen, men hårda på gränsen till vassa i smärtan ibland.
Igår med 5 min mellanrum i flera många timmar. Andas alltså. Försöka med det. Och.

Fika, packa och sedan det största största.
Som gör att jag konstant håller andan fast jag inte borde:

äntligen få skriva det där kontraktet på lägenheten!
Lägenheten som känts som en utopi så länge.
Den viskar runt hörnet nu:

-kom, kom älskling. Jag är bara din.
Snart är vi i hamn, du och jag...

/Drömma-Lotta


Att skriva hjärtat ur sig

3.10.10

greta

Jag ville skriva om hjärtat.
Som liksom växer, lite som jag.

Ju fler jag möter och älskar, ju fler barn jag föder.
Desto större växer det sig.
Just nu gör det ont.
Det tänjer och spränger och buffar runt därinne, makar plats åt sig.
Som min livmoder.
Det kanske är samma sak?
Ett hjärta en livmoder ett liv många kärlekar olika sorters
sju sorters kakor är jag din kaka? Kaka söker maka som man bäddar,
ska vi ligga?
Mitt hjärta duplicerar sig och sväller jag tror att det finns en sjukdom,
en där hjärtan inte slutar växa och jag vet inte om det finns nån bot
brister det då kan man älska två kan man älska flera vi har bara ett liv
du har bara ett liv sitt inte där och vänta hoppa hoppa

jag är säker på att alla har en fallskärm inbyggd i växtvärkshjärtat
det måste vara så och jag vill fortsätta hoppa och sluta ta ansvar för alla andra

och lita på min fallskärm.

Ibland vill jag bara krama mig själv och sluta tänka på saker som
en oändlig rymd och sluta tycka mig behöva väga alla ord
på en våg av guld och glas för att inte såra alla som bor i hjärtat mitt.

Flytta in flytta ut
små fåglar därinne och en stor örn magnifik med tårvåta vingar rör sig tungt.
Släpp ut släpp loss.

Släpp fångarna fria putta dem över kanten över branten.
Fallskärmshopp. Hopp hopp dött lopp.

Snopp.


Om henne, hon den där...

2.10.10



bye bye gothenburg

Hon packar tre lådor den dagen.
En tillsammans med barnen, deras saker som leks mera sällan med.
En med klänningar som ändå inte passar den pregnanta kroppen
och så en med vackra burkar och annat pynt från köket.
Konstigt, för det märks inte alls att hon redan packat nio kartonger.
Hemmet ser precis ut som vanligt, bara lite stökigare.

Vad gör hon mer, hon tänker på boken som innehåller berget och döttrar i titeln
och undrar om hon vågar läsa den.
Varför har hon inte ro att läsa?

Om mindre än fyra veckor har hon flyttat.
Hon tänker att man vet aldrig hur många som kommer och hjälper,
hon tänker att det är bra att ligga i fas och helst lite före.
För om en månad kommer magen att vara större och orken kanske mindre.

Om natten bearbetas ett bråk med barnens pappa och det faktum att alla fina ord på mötet bara var luft.
Som nu känns unken. En dålig andedräkt som får henne att vända bort huvudet. Och tänka vidare, ensam vidare.

Käkarna spända och tinningarna som bultar redan innan det ljusnat.
Mörka nätter och en femåring som inte längre vaknar och kommer över.
En femåring som tycker om att sminka sin mamma till oigenkännlighet
och som alldeles nyss.
Närmare bestämt för ett stycke i texten sedan, på kommando lade sin lilla hand
över magen. Och i samma stund valde den ofödda att lägga all kraft,
hon gav allt hon hade i sitt hej. Hej lilla stora syster.
Jag finns, jag är här.

Sen äter hon köpemuffins (två paket för 25 på Hemköp) och spelar den försvunna diamanten.
Hon ramlar inte över en enda bov, vinner pengar hela tiden och går först i mål.

Lite som på rikt.
Som livet får lov att vara ibland.
Som hon väver det till, just nu.
Hösten är sjukt bra.
Praten luften färgerna vemodet kärleken till livet allt
det bultar och sprängvärker av förändring, på ett innerligt vis.
Som om våren fast med mera djup.


Med höstnariga händer skrivet.
/Lo