Bazar, en annan bättre.

30.11.10

65572_123020714419658_123019091086487_129870_7901950_n

På Sveagatan nu på lördag.
Håller ateljéer och småbutiker öppet och kör små fina julbasarer.
Hos min vän Carina som driver butiken MALINKA, spelar Anna-Maria Blixt som jag tipsade om i inlägget nedan.

Ett event på fejan här.

Malinka.

Livemusik klockan två i butiken!!

Missa inte,
-trotsa snöstormar och baksmällor, vinterförkylningar och sömnbrist.

KOM


Rosa tandkött och lockar som trängs i mössan.



Jag tuggar is, bokstavligen.
Man måste vänta, hälla upp bara lite vatten och vänta.
Poröst frasigt skönar sig det kalla mot det glatta tandköttet.
En njutning verkligen.
Men inte om du är frusen, de ska väljas, dessa tillfällen.

Min gamla mössa är för liten.
En fjällräven med päls på insidan.
Så len. Lite som min, sida.
Kan ett vuxet huvud växa?
Om en insida kan läka och bli len menar jag.
Det är nog så att jag tänkt på livet så att det växte.
Så det knakbrakade.

En morgonpromenad i strålsolar om du kisar.
Runda plattor av ljus dansar i ögonfransarna
och snöknarret under nya billiga kängorna.
Det låter känns barndom. En bra.

Mitt hjärta

som jag lindade in i rosa silkespapper för ett tag sedan.
Ett sprött skydd, alls inte tillräckligt mot allt jag erfarit det senaste.
Samtidigt ville jag inte kapsla in.
Inte glömma och kunna titta till när det passade.

Veckla ut nu.
Veckla ut kroppen.
Förlåta släppa taget fylla på med nya drömmar och nytt blod.
Inte sjukt, inte andras ångest.

Rent blod.
Bara så.

Allt är rosa i mitt rum idag fast egentligen grönt.
Och jag ger bort en av de där fåtöljerna.
Säg till om du vill ha...

Anna-Maria Blixt


Om klänningar...och förstorat hjärta.

29.11.10

Jag måste bara få säga!
Längtar förträffligt efter att kunna ha mina klänningar igen.
Och nya ännu inte hittade.
Det har varit skönt att sunka runt lite, ta en paus från mitt intresse,
(kan man kalla det intresse? Låter så torrt, det är passion) och gå i jeans i kylan.
Men så händer det något, en människa slår an en ton i mitt bröst.

Kära Florence,

jag tycker om din stil och det faktum att jag inte lyckades hitta en enda bild av dig
i byxor...jag hade kunnat köpa varenda en av dessa, och om jag inte vore så vilt lockig hade jag med,
klippt lugg.



Idag sitter jag ensam och stolt på utecklingssamtalet på dagis.
Fina unge, du är en bra.
Lussekatter från seven eleven och salva under röd liten näsa.
Prat om namn som Flora, Florence och Judith, om klänningar och kärlek.

Hennes hjärta är för stort precis som mitt.
Men man kan leva med den åkomman, jag ska visa henne...



Om en kärlek...

Florence_and_the_Machine_by_stalkerofkristen

Florence++the+Machine+florence5

florence_and_the_machine02_website_image_photography_standard

Florence-The-Machine4-731x1024

florence2

collage3


Hej måndag...




Helgtankar

28.11.10



pink

me and judith

red




tröst




Jag vankar alltså runt i min leopardtrasa från H&M.
Fast nu är tyget så utspänt över magen att det ser för roligt ut.
Målar i slow motion.
Plockar tulpaner på ICA i Haga, plockar inte den halvt ruttna salladen.
Ser lilla M trösta lilla E, sväljer en sol.
Pratar med stora pojkar om livet och vikten av att mellansonen ska tvätta sitt hår emellanåt.
Hittar billiga rosa spetsgardiner på ny loppis och julpyntar lite lagom.

Överger Saron, det har blivit för "hett".
Folk armbågar sig, smyger sig in på Hemköp och tränger sig när kön släpps in.
Det är ändå mindre fyndfaktor nu.
Kanske ett sista farväl där, innan årsskiftet bara.
Tänker.
Äter hallonsnören från IKEA, fyndar randig matta i svart och vitt.

Inser igen att livet inte är just de där nyanserna ovan utan väljer pärlgrått
till nya skrivarhörnan och köket får alltså en vägg rosa.
Gömmer det ostyriga i mössa hela helgen och ljuger för sönerna om att mamma VISSThar tvättat håret.
Lagar mat.
Tackar gud för den dyra sprayen från apoteket som gör hittekatterna
totalt ointresserade av att kissa i sängar och väldigt glada i små klappar istället.

Förbannar den samme för min dåliga sömn och tänker att nu är det bara 3 månader kvar.
Mitt liv ryms i en väldigt liten bubbla nu.
Innan, när jag hade butiken ville alla vara min vän, jag bjöds på galej och tjusigheter och var typ aldrig aldrig ensam, ofta ute.

Det här är ett annat.
Jag tycker det är skönt att äntligen pusta ut, hinna känna.
Fast jag skulle allt vilja ut och dansa lite med, och jag längtar efter
mina vänner.
De närmsta.
En vacker bukett av människor från Stockholm och Göteborg.
Jag ska bli bättre på att styra upp det där.
Hålla hand och tala med de som betyder något.

Inte cocoona för mycket med magen och barna.


Jobbar



Jag jobbar med mig själv, med barnen och med hemmet.
Herre min skapare vad jobbigt det är att måla och grunda och fixa när man nästan svimmar varje gång det ska
resas och böjas på kroppen.

Men det är skönt.
Att få sitt liv som man vill ha det.
På alla plan.

/Tröttlycklig Lotta


Att välja

25.11.10



Mina läsare är kloka.
En av er kommenterade över min ängslan att möta alla frågor i min situation.
Familjen annorlunda liksom.
Sen fick jag så fin pepp av er, fick ett lättare hjärta och gjorde det dära ul, fick se henne.
Min lilla fina unge därinne, hur hon sträckte på sig, gapade och svalde vatten.
otroligt hur väl allt syntes denna gång.
Att hon var lik bebispappans son och lilla M gick inte att ta miste på.
Det var så coolt.
Ja, så jag blev styrkt och allt gick finfint där på skolan som vi vet.

Efteråt tillkom en kommentar om detta som var så bra.
Jag klipper in rakt av helt enkelt, för hon satte ord på något jag halvt tänkt men aldrig lyckats formulera för mig själv.
Som någon sanning.
Men det är det, en sanning för mig. Nu.

Så tack, igen.

Klippt:
När människor frågar allt det där som verkar vara misstänksamt och fördömande, vill de oftast väl. Det är när man själv är tveksam till sina val man tar illa vid sig. Så har jag valt att se det. Livet blir lite lättare då.
(För det är ett val man gör.)



Du kan vara mitt ljus, eller min dimma...
Musik till kvällskaffet...


Vad har du tagit lilla vän?

24.11.10







Jag sitter på stora E:s säng och pratar med H.
(Som fotar, skulle jag säga).
Och mina mungipor, från öra till öra sedan 16.20 idag.
Efteråt åkte vi till skolan och gjorde den där basaren.
Brände pengar och pratade med fina föräldrar.
Det är en bra skola, vad var jag rädd för?
Allt är lätt, ta inte ut ont i förskott som inte finns tänker jag.
Människor vill väl, de är bara nyfikna på familjen annorlunda.
Bara så.

Jag är gladstolt och lyckorusig.

I den här blommiga magen,
bor en liten tjej...


Pinnsoffa



Typ en sån här vill jag ha.
Just den här fanns på Blocket och jag missade den med en kvart :(

Säg till om du har en och tröttnat,

Kyss från Lo


Lanvin, baby...

Lanvin, baby...

Jag har fått min julklapp av den förälskade 20-talisten.
Jag älskar mormor och jag älskar det faktum att det gick att vara gravid
i den här klänningen.

Den i grått var vackrast men jag i den röda, röstade personalen och provrumsrusiga
kvinnor fram.
Jag såg galet rolig, fantastisk och vacker ut.
Osminkad, noppig svart grungemössa, jeans och kängor under.
När jag kom till kassan stod två unga modeller där och lös,
-våran kollega har skvallrat sa de, hon grät faktiskt så fin var du...

Fan vad jag behövde den där ytliga egoboosten!!


Kära hälsningar eder ödmjukast (my ass ;)

/Grungepunkgravidprinsessan

Lanvin/M&M


Tack!

23.11.10

Jag har varit lite dålig.
Ville bara säga att era kloka kommentarer fick mig att tänka.
Tänka större liksom.

Så tack.
Jag är tacksam och det känns mycket bättre.
Det blir fint på skolan i morgon.


Nu ska jag vila och i morgon är en onsdag.
För kännedom.

Kyss på er!!

Uppdate,
jag svarade er alla under inlägget, så ni vet :)


Hjälp mig!

22.11.10



Den är här nu, soffgruppen som får ögonen att tåras av sin grönhet.
Ville bara visa, där ser ni fuldörren och eg är det en skarpare grön på rikt.
Nya kuddar, inte mera små virkade loppiskuddar med rosor, jag vill ha nytt!
Och en vit opraktisk lurvig matta behövs, för att rama in.
Så att man lättare ser att här är ett rum och bakom skärmen där ligger mamma och vilar...

Idag har jag slitit.
Kämpat med mig själv och hjärtat och vardag och barndag och snöblötan som trängde in,
Inga sjalar i världen kunde förmå att skydda hosthalsen.
Tappad på lite blod. Ett plåster som skaver över annat skav.

På onsdag är det basar på ungarnas skola.
De gör fina saker som vi köper och hälften av intäkterna går till niornas klassresa och resten till Afrika typ.
Man går runt i klassrummen och aar och ooar, köper billigt fika, som vi själva bakat.
Spanar på sina ungars saker, pratar med de andra föräldrarna.

Jag är en annan sol än dem.
Jag kommer ensam, jag orkar inte baka, jag har för ont.
Jag är nyskild, relativt. Och tjock.
Tydligen såpass nyskild att de tror, vissa tror, att barnens pappa är pappan.
-Nej inte alls.
Så du flyttade för att flytta ihop med din nya kille då?
-Nej, jag bor själv.

Här börjar de skruva på sig, så var det på dagis sist.
"Men hur ska du göra då, har ni ingen plan?"

Jag skakar av mig och är stolt.
Det blir nog bättre på skolan, fler har hunnit trasa sönder sina ursprungliga familjer där.
Fler stolta ihoplimmade plastgäng.
Men jag lovar att det blir snack.
Jag borde förbereda mig, ha en strategi.
För jag är alltid så jävla ärlig och snäll.
Jag måste inte säga nåt när jag tänker efter.
En annan sak, timmen innan det där eländet som även är mysigt på nåt sjukt sätt.
Då gör jag ett ul, för att se könet på min bebis.
Våran bebis. Det finns ju faktiskt en pappa.

Ska jag hålla käften eller skrika ut?
Jag måste kanske skrika, här för er.
Ni kan komma med förslag både på konst till fuldörren och namn till finungen...

Kram
/Lo


Snart måndag

21.11.10





"Elefanten sitter på bröstet måndag" om vi talar om allt jag ska hinna.
Annars?
Jotackbra.

Egentligen bra.
Men det här med mod.
Och att våga där det behövs, att det ska vara så svårt?
Och att ofta ha en känsla att den jag är inte är god nog.
Den känslan vill jag bara kasta och sluta vara i.

Att hela tiden göra någon annan besviken och inte räcka till.
Den känslan suger verkligen.
Och så inte lätt att veta vem som har rätt.
Ska jag vända och vrida på mig mera eller gör jag det för mycket?

Om någon hänger med, inte vet jag.
Och en katt har både kissat och bajsat i en loftsäng.
Vad ska jag göra, vi som hade det så bra nu lilla katt...
På apoteket säljer det nån slags feelgoodspray för revirpinkande katter.
Kanske värt pengarna?

Finns det en gefanisängenspray, så låt mig veta!!

Sparkelhorse


Solo

wishfullthinking

aheartthatloves

Min vän Solo var förbi.
Han har ett sjukt fint och trivsamt hem tycker jag.
Varmt, ombonat och lite Engelskt och 50-60-tal sådär.
Ja, och jag har inte lyft ett finger här på det sista typ.
Iallafall, jag såg hemmet, mitt, med någon annans ögon.

Inte bra.
Fan, ingenting hänger ju ihop!!
Men, imorgon kommer iallafall den där loppissoffan i knallgrönt för 100 spänn.
Hem hit.
Sen kanske det är lite lättare att se vad som ska till eller bort.
Jag behöver en ny stylisthjärna för min är bara full med annat jox.

Sen en dum sak med rummet som soffan ska stå i.
Det finns en extra ingång till ena sonens rum därifrån.
Bakom soffans dörr.

Fult!
Tänkte mig att där kan man sätta upp typ som en jättetavla.
Men vad för slags??!

Nåt som inte har blommor eller är från en loppis för en gångs skull.
Typ lite mera modäääärnt kanske.
Men jag vet inte sånt.
Fast jag hittade det här:

Stine

Lite åt det hållet.
Fast andra färger än rött och gult.
Och jag sitter ensam nu, imorgon kommer barnen.
Hårdkramas och pratas, hjälp med rosa vägg och bära saker.
Det blir härligt känner jag.
Och jo just, lyssna på hjärtat och kolla könet på bebisen min...

Söndagskramar!


Flingor som dansar

20.11.10

tim walker

Tim Walker
(Tack L).

I natt låg jag på sidan och såg små flingor rasa från himlen.
Den trinda gatlyktans vänlighet och snöns dans bara just där.
Min andning är en rörelse mot ett bättre liv för mig och barnen.
Den är lugn och varm.
Jag är bra på att vara lugn, bara att jag ofta glömmer...

Min mormor är kär.
Har jag sagt?
Hennes kille är 94 tror jag, lång och stilig med stora händer.
Så vill jag ha det när jag är 86 bast, verkligen.
Om de hade haft bloggar och facebook hade de fått folk att kräkas av avundsjuka.
Så värd, lilla gumman min...

Små fåglar och stora på mitt berg.
De var så tysta när snön föll.
Höll andan.
Hur blir det med maten nu?
Fotografen sa att de gillar äpplen.
Koltrasten ska få.
Det är det söta tydligen.
Ekologiska äpplen från Skåne och jag tänker ligga varje natt och titta på mitt berg.
Andas varmtungt och låtsas att jag är en av de där mossbelupna mörka hala stenarna
under det mjuka vita.

Bara vila och flyta med.
Ska jag göra.


04.17

19.11.10

sover inte
sover inte såväl inne sovel i sinne absint minne nytvättat linne hinnor i sikte
skikte av kvinnor i lutherska dimmor...


Bakom en girlang

18.11.10

therapy behind the roses

Jag har varit bakom rosorna idag.
Orkar inte ord nu.
Iallafall, det var som att flyta i himlen.
Tacksam.
Tack.

Imorgon en ny dag, med doktor vanlig, inte en jesus.

Sakral frid
Stillhet i min kropp.
Vila, bara vila nu...


Dylans polare

17.11.10

young dylan and simson outside...

mirror cat

Måste bara visa.
Barnens andra hem är på gården intill.
Där bor katten Simson, en stadig herre som ofta tror att han är en hund.
I morse när jag skulle lämna på dagis skuttade han fram och följde oss en lång bit.
Eller så sitter han som på bilden, utanför.
Ett av våra fönster är väldigt lågt här nämligen, jag kallar det för kattfönstret
för de sitter jämt där och spanar ut.

Men nu skymmer alltså Simson sikten.
Lite sött tycker jag...


Ett steg i rätt riktning

soon new wall...

Sådär.
Ny solgul kökslampa i plåt och glas.
Fattas bara rosa fondvägg, nya golv, bänkskiva och luckor.
Tur att jag bor i hyresrätt.

Det bor en längtan i mitt bröst.
Så länge jag kan minnas.
Sån är jag, hej hej.

Just nu längtar jag till att få lite ordning här.
Ork att måla och leta billiga superfynd som passar en ensam morsa som mig.
Som lampan på bilden.

Längtar,
till att veta vem du är som stökar runt i min mage.
Vilken sort.
Och vilken näsa, det undrar jag över.
För min är en sak med karaktär och pappan var nog en indian i sitt förra liv.
Lugn eller vild unge?
Lilla stjärna, planerad eller ej.

Du är så otroligt välkommen och jag ska skynda mig att få köket klart.
Så att vi kan hänga där och laga mat för gudar sedan,
du och jag och de andra...


Hemma hos:

16.11.10

Patrik & Aida,
by Fine little day.
(Tack på förhand för att jag får låna bilderna, utan att invänta svar...)

Jag kände en värme där i bilderna, scrolla ner i hennes blogg så hittar ni många fler.
Det är lite vad jag söker nu.
Lite bort från dramatiskt 1800-tal och sammet, hit med lite klarare färger, naivitet och ljus.
Vi får se hur jag lyckas.
Lite blommigt går nog att få in ändå va?
Bauhaus och vita stringkopior nästa...

_MG_2044_copy

_MG_2020_copy

_MG_1960_copy

_MG_2032_copy


När man är fem



5180925007_c7cbfce8fc_o

5180923851_f1f4796489_o

dresses for barbie



De där böckerna om Lotta.
Jag tror att mycket av min smak för viss inredning och kläder kommer därifrån.
Från alla böcker mamma läste, och från farmors hem.

Tänk att nu är det jag som läser de där böckerna för lilla M.
Och hittar vintageklänningar till barbie.
-Eller hur att de är vackra, säger lilla M.

Eller hur...


Som en röd tråd

15.11.10








Jag är så jävla glad.
Katten är hittad. Barnens förtjänst.
Jag fick dra fram honom under en trapp och han stretade inte som han brukar.
Bara skakdarradekurrmurrade i min moderliga famn.
Första gången jag kunde hålla honom utan att få stryk.
Vad fint.

På min herrkofta är det röda streck.
På läpparna med.
Och mina gamla läderstövlar från trettio kallt har gjort sitt.
Jävla Göteborgsväder.
Sabbar alla skor.
Och kullerstenarna skaver av klackarnas försvar och färg förfaras.

Ordbakerskan förfasas.
Min skrivarhörna.
Och tiden.

En passionerad dragkamp på min ära.
Tillsist,
röda gummistövlar.
Gick i dem halva förra vintern.
Ska de hålla en till?
För det är lögn att hitta skor jag gillar, det är alltid pynt hit,
klack i fel stil dit, priser höga som en 19-årig Lotta på lilla Paris i Östersund.



Jaja.
Kyss till alla som vill ha,

/Lo


Typ såhär...


The Sofa, originally uploaded by keko..

Fast grönade, med fler knappar i ryggen, och i krulligt ulltyg.
Så ser vår nya soffa ut.
Som alltså ihop med två fåtöljer kostade 100 spänn.
Kommer hem till oss om en vecka.

Till mig och barnen.
Och katterna höll jag på att skriva, men just nu är det bara katt.
Singular.

Så ledsen, Sockret smet troligen ut i morse när barnen gick för jag hittar honom ingenstans.
Fan.

Hoppas att vi får napp på lappen i porten, att någon bara tog in honom till sig...
Men han är ju så skygg, vi hade precis fått börja klappa honom på huvudet så smått.

Som sagt,
fan :(




Tur

13.11.10

Finns den?
Är den rättvis?
Jag tror egentligen inte att svaret är ja på någon av frågorna,
ändå böjer jag min nacke för livet och använder ordet ofta just nu.
Idag, hade jag t u r.
Skrovmålsmat för gudar, efterätt och lördagsgodis till mig och barnen.
Bjudmat när den är som varmast på alla plan du tänkas kan.
Och en påse som räcker till lunch imorgon.
Så himla tacksam och ödmjuk känner jag mig.
Sen, en soffgrupp i knallgrönt från 1973.
Inte typisk Lottastil men så familjär ändå.
Tills jag får råd med det gråa 50-talet jag drömmer om...
Två fåtöljer och en tresits.
Levereras om en vecka.
Kostade?
100:-

Vad säger ni?
Finns det tur och spelar det någon roll för hur som.
Känns det jävlitt bra.

Lördagskyssar med färg och smak av pizza, lyxsallad,
italiensk chokladglass och godis och kaffe...


Godmorgon världen!

12.11.10

my new hood

Där bakom höga gräset, i morgondiset.
Vaknar min värld varsamt.
Varma armar. Kattspinn och trötta söner.
Kvillrande småtjejer och alla idéer för dagen.
Klarar jag hälften är jag rent av stolt.

Stolt hjärta, för stort för mitt bästa växer det sväller det över och jag tänker på sen.
Senare.
Sedan.

För jag har träffat en nyföding. En fin, riktig goding skör vaken hjälplös varm.
Herrejävlar
det är det jag ska föda ut
andas ut
kämpa svettas blöda morra ut
och ensam med egna händer lyfta upp det lilla kladdiga livet.
Blåsa barnet i ansiktet, fingra över halkiga kroppen snusa säga hej
heeej
lilla älskling och lägga henne eller honom på mitt bröst.

Fan, jag fick verkligen KÄMPA för att inte börja storgråta inne på dagis,
där den andra mamman stod och strålade sådär nyförlöst,
precis tre veckor efter det stora djupet.
Avgrunden som är en stjärnhimmel på en och samma gång.

Det stormiga havet
resan
sjundehimmelshelvetet
Lyckobubblan och evigt livkänslan.

För femte och sista gången.
Lovar jag tröttslitna mammakroppen.

Kärlek,

Lo


Åsa Holmgren -betongpelarägd

11.11.10



Köp hennes nya bok här och ha den garanterat till jul.
Fan köp inte en, köp flera och ge bort.

För det är en perfekt julklapp, en underbar gebort, för kännedom.
Jag har beställt.
Jag är bara pyttelite avundsjuk på fin-Åsan. Men mest väldigt sprallglad.

För det är roligt när någon som någonstans är lite som mig.
När det är en hon. Och hon hoppar.
Jag blir galet inspirerad. Vill jag med!
Och jag vill att ni andra bloggare hakar på.
För det är ingen stor upplaga vi talar om.
Begränsad.
Men hon ska inte begränsas, hon ska få växa och breda ut sig,
ta plats i hjärtan.

Så kom igen och var en syster eller bror nu,
sprid ordet om

ÅSA HOLMGREN
*betongpelarägd*

(Ett författarnamn, inte sant?)


Frusna rosor





Vi ser frusna rosor på vägen till dagis.
De är så vackra, inkapslade i is och frost.

Ett stort sjukt barn, en lugn dag att samla ihop sig på.
Hämtar tidigt, lekkamrater ska vallas då.
Jag surfar på Blocket och drömmer om att få det som jag vill hemma.
Otålig...

Såsar omkring i underkläder från sekelskiftet, 50-talet och en galen sak
från -80. Cerise. Den har jag haft på fester många gånger, men nu glipar den.
Och fallna pärlor i skärpet.
Fallna pärlor, frusna rosor, droppnäsor och kramar.

Jag älskar mina barn.
Och halsbandet som jag fick i våras, från Fåfängans Antik.


Jahaja

10.11.10

Kväll i Haga, förlåt alla suddiga mobilbilder men jag är så glad i kameran där.
Nyhetens behag som man säger...



Jag orkade inte vara glad så jättejättelänge.
Men ändå.

Det var fint.
Och nu ser jag liksom ljuset, och att allt blir bra här.
Det får väl vara lite sådär, två steg fram, ett bak.


Kanske är det mest trötthet.
Någonstans, långt inne. Gammal trötthet.
Sånt brukar komma upp när man är gravid och känslorna sitter utanpå.

Det blir bra.
Och nu har vi städat tjejernas rum.
Satt upp bästa tavlorna, och lilla vita pynthyllan.
Sen när jag blir lite inte fattig köper jag sparringhyllor på IKEA.
Gör massa plats för tyger och pysselsaker och en låååång skiva under.
Som blir som varsitt skrivbord.
Ordning, tänker jag.
Lättstädat för två flickor som är passionerade och inte helt strukturerade
av naturen.

Men lära sig kan man.
Och det finns hopp för oss alla.


Ps, idag har jag beställt en bok på nätet.
Berättar mera i morgon, för den är bästa julklappstipset om ni frågar mig.