Nyårsafton 2009 och 2010

31.12.10

before 2010







Bilder från nyårsafton förra året.

Hej.

Nu är det snart slut.
Bjuder på gamla bilder tills nya tagits.
Jag hoppas kunna låna kamera och fota lite under kvällen.
Först blir det hemmafest, liten nyårsmiddag med stor kärlek tillagad.
Sen om jag orkar hälsar vi på hos vänners fest, och bränner av lite raketer
i Koltrastparken. Det känns precis perfekt, vad jag mäktar med och önskar.

Det här året alltså.
Har du en blogg ska du summera, gärna i både bilder och ord.

Nåväl, man kan säga att det varit ett händelserikt.
Jag släppte en egen kollektion. Drömmas Garderob.
Som fick ett väldigt varmt mottagande. Tack alla som var med på resan!!

Det var kärlekstrassel och jag tog tag i mitt föräldraskap som aldrig förr.
Kämpade mot barnens pappa och allt jag försökt komma ifrån när jag skilde mig,
men inte riktigt lyckats med. Satte ner foten. Kanske för första gången.
Nu känns det där så bra.
Jag är tydligare, mot alla och aldrig mera ska jag vara rädd eller förminska mig själv.
I en relation.

Överhuvudtaget har det varit ett "relationsår" känns det som. Jaja.

Jag gjorde många spännande saker med mitt jobb förutom min egna kollektion,
ordnade fester, presenterade årets mode på Nöjesguidengalan och bestämde mig för att lägga ner.
Det sista var det bästa, för mig.
Tillslut blev det för stressigt att få ihop ekonomi, egenföretagande med långa veckor och familjeliv.
Lättnaden är påtaglig och jag mår så väldigt bra nu.

Ett barn fastnade i min livmoder runt min födelsedag i maj.
Utan att jag visste, utan att jag ens ville.
Det har varit en speciell resa att vända ut och in på sin själ för att hitta ett svar.
Hitta mig och vad maghjärtat vill.
Oavsett om jag blir ensam eller inte.
Nu har allt landat. Jag är inte längre ensam om att bli förälder och jag är i efterhand faktiskt glad.
För jag hade inte riktigt stått på egna ben i mitt fd äktenskap.
Nu har jag verkligen gjort det och fått tänka själv, jag behövde det.

Och jag värdesätter Judiths pappa på ett helt annat sätt.
Kanske är det bra att inte ta för givet så mycket, och att den delade glädjen över barnet nu.
Blir så mycket starkare. Att vara rädda om. Är viktigt.
Och att börja en sån relation med mycket slit gör att man lär känna på ett djupare sätt tror jag.
Snabbare iallafall.
och modet.

Det jäser och breder ut sig, smittar av sig på omgivningen och jag ser människor växa.
Med mig, utan mig, på avstånd och nära nära.
Jag tror, att det här lilla livet som är så starkt och varmt i mig.
Är det bästa som kunde hända för fler än bara henne själv.


Det här året har jag svimmat många gånger.
Jag har flyttat tillbaka till Haga, till ett paradis för mig och och barnen.
Två katter har vi fått.
Och jag har börjat tänka att jag kan skriva.

Visst kan Lotta skriva.
Så många trådar som klippts av, nya som hakat fast och nu är det ett fortsatt arbete att väva ihop allt.
Det är vad jag ska ägna 2011 åt.

Ta hand om, vårda, knyta ihop.
Skriva, vara mamma och blogga.
Göra livet vackert, leva sant och fortsätta att vara modig.
Se människorna i ögonen och vara öppen som ett barn.
Bära klänningar och förhoppningsvis kyssas mera.
Köra stans finaste barnvagn över kullerstenarna och doppa tårna i havet.

Hålla mina barn i handen lagom hårt och lyssna mera på mina vänner.
Lyssna på bebispappan och våga ha tillit till mitt liv.

Hålla varma händer och låta musiken och livet skölja över mig.
Inte vända mig om så mycket. Gå vidare.


Till er som läser:

Tack för det här året.
Tack för att ni kommenterar och gör bloggen levande.
För att ni är så underbara och ger mig feedback.
Tipsar om musik och andra bloggar.
Det är bara mitt egna småprat och mitt obetydliga liv som jag visar.
Tänk att det verkar vara intressant på olika sätt, för så många.

Jag hoppas att ni har det bra därute allesammans.
att ni får ett gott år, ett snällt år.
Och att vi får följas åt ett bra tag till.
Även om vi inte är vänner eller känner varandra,
även om det ni ser här bara är en del av mig.
Så känner jag släktskap och värme som kan flytta berg.
Det är fint.

Så tack igen.
För att ni finns och går vid min sida.


Gott Nytt År
önskar
Drömma-Lotta



Volanger till er...

30.12.10





Jag ville bara tipsa om bloggen Volang idag.
Hon lägger alltid ut så vackra bilder och idag har hon
en låtlista som passar min lata morgon utomordentligt.

Ja, volanger som sagt.
Jag är väldigt lättad över att den här karamellen fortfarande passar.
Underklänningen rymmer mig precis. Ah. Så skönt.
Då ska jag bara hitta ett bubbelgumsrosa nagellack och tänka ut
strumpbyxor.

Eller, ska man ha ljusblå ben och rosett över magen istället.
Vill iallafall inte ha: hudfärgade eller svarta.

Kom med ytliga härliga tips vettja!!


Morning mother

29.12.10





Lite bättre idag.
Om man målar läpparna ser man nästan frisk ut.
Judith håller på att sparka sig genom magen.
Jag höll fast hennes fot i en millisekund sen drog hon tillbaka den.
Hon måste undra vad jag håller på med som bråkar sådär.
Det är som en lek. Och jag har min snällaste röst för att hon ska förstå.
Att det är av kärlek.

Jag ska snart till barnmorskan. Ta prover och grejs.
Den här gången känns det skönt eftersom jag mått ganska dåligt.
Mycket yrselattacker och huvudvärk. Och ont i magen.
Lite svag sådär.

Kanske jag måste börja med de där förhatliga järntabletterna nu.
Som får mig att ja...
Äh, snart är det över och det ska bli väldigt väldigt skönt.

Det är därför jag jag skrattar fast jag mår piss.
För en liten fot i min hand genom min hud, för att det strax bara är två månader kvar.

Hej förlossning.
Hej amning och snusa på nyföding.
Hej sömnbrist och hår som faller av.
Hej hjärta som sväller över, nya bubblande hormoner och en helt ny människa att följa...


Idag är jag blå...

28.12.10

Lookbook.
Fotograf.

I väntan på att bli frisk.
Kan man drömma.
Och titta på vackra bilder.
Bara lyssna på blå musik och ligga och titta på sitt berg.

(Ge mig, ge mig allt på bilderna! Kolla första länken).

C74V3109-610x916

C74V3134-610x916

C74V3116-610x916


Kilar vidare

5106775468_6b3de58d56_b

Heureux soient les fêlés, car ils laissent passer la lumière.
Blessed are the cracked for they let the light shine through.


Bild.
Sjukt. Börjar man vuxenveckan.
Se på den.
Men då kan det ju bara bli bättre. På andra sidan.

Snart är jag där.
1/1-11 och det kommer att bli ett väldigt annat år än det som varit.
Med säkert tusen färre vänner.
Och tusen gånger mera lugn i hjärtat.

Vita oskrivna blad ska skrivas. Boka sig.
I sin bok.

Men jag ska inte uppbokas.
Jag ska mest finnas till jag.
Skål i förskott för nya insikter om oss själva.
Jag har inte varit en bra vän i år,
jag har inte lyssnat ens på mig själv tror jag.

Men då reser man sig och tar nya tag.
Inga nyårslöften för mig tack, men ändå.
Det är så tydligt när ett år kliver åt sidan och kilar vidare.
Lättare att göra avstamp då...i det nya.

Nu ska jag kurera mig, godmorgon godnatt hej hej.

/Lo


06.13

26.12.10



Bild från igår.
Hosta sen den 20/10
Mamma i snart 15 år.
Bott här, vid bergets fot i två månader nu.
Lika länge som väntan på Judith är kvar.

Jag borde hämta tvätt.
Och inse att om man bara skriver om just tvätten och ungar,
om man bara fotar katter och pepparkaksbak.
Kanske det inte är så konstigt om folk tror att det är vad jag är.
Endast.
En morsa liksom.

Jag borde somna om nu.
Fast frågan är om det är görbart,
katterna fick just ner en julgranskula.
Det låter när de drar från rum till rum med sin röda fångst.
Inget av det jag skriver är viktigt.
Om jag dör idag är det sista jag skrev något om min hosta och julpynt.
Inte något vackert om hur norrsken dansar över mina lockar
när jag sover och drömmer om hur jag blir buren och kysst
hallonkysst och eldskysst tills naglarna trillar av eller nåt.

Vilket kanske är mera äckligt än vackert.
Hursomhelst är det söndag idag.

Och jag lägger mig platt som katten under kjolarna en stund till.

Kyss,
Drömma-Lotta


Hemma hos stjärnorna

25.12.10







Vansinnestrött.
Tvättar.
Mörka ringar under ögonen.
Hostan som aldrig ger sig.
En skön känsla av lata dagar trots detta.
Och i morgon ska vi gå på bio.
Då ska jag vara en piggare Lotta.
Och nu, ska vi äta pepparkakorna och tänka på att vi kan dansa sen.

En annan dag.


Juldagen

24.12.10

phil-poynter-07

phil-poynter-08

Foto: Phil poynter
Hittat hos Linnéa

Antar att alla går ut och dansar idag. Minglar och festar av sig eventuella
Norénska juleångestar eller bara är allmänt glada. Kan man hoppas.

Långsam frukost här, som gränsar till lunch.
Jag fick sovmorgon, vi var kanske lite utmattade efter alla pådrag igår.
Två ställen, stjärnfamiljer i all ära.
Nästa år skulle jag vilja bli hemma hela dagen, låta folk komma hit.

Barnen. Fick xbox av lillebroren och 40-talisten.
De står i rummet och hoppar och fäktar med armarna.
Jag sitter i min fåtölj med ryggen mot tvn och tycker att de är söta.
Koncentrerade, svettiga och otroligt peppande mot varandra.
Hopp hopp, det finns hopp.

Iallafall, jag önskade hur mysigt hemmalivet än må vara.
Att jag fick göra som på bilden.
Förlora mig i annat ljuvligt.
Men den här årstiden är svår.
Och mitt tillstånd.

Folk tar liksom för givet att gravida inte vill haka på saker,
de slutar ringa när det kommer till partaj.
Varför är det så?
Blir man för trist att ha med liksom?
Missförstå mig inte, det handlar väl minst lika mycket om att bjuda till själv.
Bara en liten reflektion för jag har varit med om samma sak 4 ggr innan.

I mitt huvud, är jag kvinna nr tre från vänster.
Hon den mörka på översta bilden.
För alla smala partylejons kännedom...


Om reklam



Den här gillade jag...


Tapet och soffa önskas

eglantine-wallpaper-main-lr

Min hall som är nästa projekt. När köket är klart.
Och sonens rum.

Där skulle jag vilja ha samma rutiga golv som i köket.
Gråvita.
Och en pinnsoffa är lika fin i hallen som i köket.
Man kan ha två. Ha.

Och vita väggar utom på en fondvägg.
Som ska ha dessa rosor om jag får önska.
Och min vita stringklädhängare med stora gula knoppar passar fint till.

Om jag får önska.

Jag önskar Er, en väldigt god jul.
Puss!


Lägesrapport från Haga

23.12.10

Förra julen, lilla M med lugg. Hon är en annan nu.


Vi hittade en fin tät julgran igår.
Pyntet hänger lite högre upp än vanligt eftersom katterna...
Men det ser vansinnigt gulligt ut när Sockret försöker och tar stolen till hjälp.
Det är väl bara en tidsfråga, han är en tjock fluffig röd liten bomb.

Saker är inte klara, men samtidigt. Jag tar det med ro nu när barnveckan
hunnit landa. Och vi hjälps åt.
Det vi inte hinner dödar oss inte. Och andras krav skiter jag högaktningsfullt i.

Jag tänker undvika Mordstan för de sista klapparna.
Siktet är istället inställt på Fåfängans Antik och dylika ställen.
40-talisten är svårast. Verkligen.
Men när det kommer till kläder för tonårssöner, som jag glömde.
Då är risken stor för att jag ändå hamnar på det där stora hemska stället.

Igår gick jag på modevisning.
Lilla E och lilla M:s.
På inbjudan stod det,

var: på rummet
när: idag
tid: kl efter maten.


Strålkastare, discokula och 10 ombyten i avskärmat bås.
Lady Gaga gästspelade och det var glamour faktiskt.
Så otroligt bra ordnat och superfina outfits.

Jag svalde tårar och applåderade så att bebisen blev rädd.
Såna gånger att vara mamma, du sväljer en sol och vill inte att det ska ta slut.

Hur det är att ha en tonåring som är så väsenskild från den underbara unge
man en gång haft vid sin sida. Är en annan del av föräldrasanningen.
Att undra varit han är på kvällen och undra om den den där blandningen av total logik
och dumhet någonsin kommer att gå över...
Då vill man kanske gråta en skvätt av andra skäl än när han ordnade trollerishow i vardagsrummet.

Och jag växer.
För varje jul, för varje år.
Med mina barn.

Kram på er,
/Lo



Vila efter nu

22.12.10



Jullov, har de nu. Alla fyra.
Vi har kan man säga, fullt upp fram till juldagen.
Det mesta är kärt besvär men ändå.
Att ha lediga barn och julafton om två dagar är inte vila direkt.
Men sen.

Efter julafton.
Då tänker jag vila.
Läsa böcker och skriva.
Bara göra saker som utgör minsta möjliga motstånd.
Smyga iväg utan bihang och dricka tomtelatte.
Baka bara om jag orkar.
Spela spel med barnen och kramas.
Hälsa på lillebroren och hämta bebiskläderna på hans vind.
Bara så.

Slow.
Gilla julen lagom.
sävlig som en snöflinga.
bild


Att vara två

21.12.10



Jag är stolt över mig själv och mitt föräldraskap.
Men ibland önskar jag att det fanns två av mig här hemma.
Och att jag hade en längre stubin. Vet inte om det är mina hormoner
men tålamod är inte längre min starka sida.

Vi har grovstädat idag, eller mest barnen eftersom jag inte kan.
Foglossningen.
Så på torsdag kan vi bara fokusera på att piffa och styra upp julmaten.
I morgon är det gran och paketverkstad.
Vi landar i barnveckan och det är väl bara att inse, det tar en dag eller två.

Julklapp?
Ja tack:

*tålamod
*vett att andas
*en person att dela vardagens föräldraskap med
*bättre ekonomi
*tålamod, eller har jag sagt?
*inte bara använda känsla utan lite förnuft med

bild


Sen kom hon, solen.

Hon lyckades precis kravla sig över taken vid Skanstorget
och därifrån är det raksträcka ända fram till mitt rum.
Att hon gjorde det.
Bara för min skull.

Så jävla fint.


Ljuset







Ibland får man spara ljuset från andra morgnar.
Därför att det inget finns för tillfället.
Kylan.
Jag har hostat sedan 20 oktober ungefär.
I två månader, så tröttsamt.
Om det var lite mera ljus skulle vi orka bättre tror jag.

Så bra då.
Att vi går mot ljusare tider nu, visste du det?
Visste du att det ska bli 12 minusgrader ungefär, och att risken för att den höggravida mamman
kommer att kissa på sig av allt host är överhängande.
Den här sorten råder inga knipövningar på.

Jag har sovit i min nya säng.
En skön sak som har plats för ett litet knyte senare.
Och bussgods i Karlstad har fraktat en billig Leandervagga till Göteborg.
Den ligger kall och väntar på mig bortanför centralen, jag känner det.
Blocket jag hjärtar dig, och familjen som litar på att jag sätter in andra halvan av summan efter leveransen.
Sa jag att det ska bli kallt idag, och att jag vaknade klockan sex?
Så okristligt tidigt en dag som denna.

När skolan har julavslutning uppe i Masthuggskyrkan och dagisungen ska lämnas och hämtas
mellan rader och ord och 40-talistens runtsläpande av mig på stan och smulor under ett bord
och frågor om tejp och papper och middag som ännu är i sin linda.

Nu är klockan snart halv åtta och ljuset dröjer.
Det blir ingen sol idag nej.
Jag får spara gammal sol och tänka på dig istället.

På oss.
Och längta lite till.


Drömmar

klara, berit and me at LOD

K, B och Lo.
Om avstånd.

Det finns inga, det är vi själva som sätter upp dem.
Ibland behövs de, men lika ofta borde vi riva ner.
Kära, våga hoppa.
Så många gånger har jag, och fan vad det kan göra ont ibland.
Men vill vi ligga på vår dödsbädd och ångra?
Inte jag, det har jag förstått.

Geografi, som avstånd.
Det förstår jag mig inte på.
Jag önskar att Göteborg, Stockholm, Malmö och Gotland var på gångavstånd.
Mellanrummet ska vara stort som ett rum. Inte mera emellan än så.
Det går inte att välja att hoppa där riktigt. Det är som det är med de avstånden.

Jag skulle kunna bygga starka broar med min längtan,
och ni andra kunde ta er hit och jag dit och vi kunde sitta och dricka
tomtelatte på vilket Espressohouse som helst utan att ens blinka...


LOD

20.12.10





LOD har julöppet och jag var där och hängde en hel del när jag var i storstan.
Det är exotiskt för mig att stryka runt ortsbänkarna och skåda ner på det kreativa kaoset.
Alla småbitar, och verktyg att foga samman dem till sagolika smycken.
Mättade färger, glitter och stenar. Ruffa ytor och perforerat silver.

Perforera, vilket vackert ord.
Smakar på det och tänker att de har ett underbart yrke de där smederna.
Allt de gör är i princip poesi.

Gå dit, våga fråga, våga prova och lyft blicken mot taket och se den svävande
takkronan i silver.


Knappar

buttons

Jag har äntligen kortat min gamla lodenrock och bytt knappar.
Till GULD!!!

Innan var det likadana som på koftan, fast gröna och plastiga.
Det här blev bättre, tycker jag.
Tänk på det ni.
Det krävs ganska små medel för att piffa gamla plagg man kanske
tröttnat på...


Hos Klara, Tobias och tjejerna

at klaras

funny camera and klaras lamp

milo

Som sagt, en lisa för själen att åka upp ensam till Stockholm.
Hos Klara trivs jag väldigt bra, huset har en sådan lugn atmosfär
och vi har känt varandra i ungefär 100 år vid det här laget.
Inte jag och huset, jag och K.
Två katter lika gamla som mina, Milo på bilden är en herre minsann.
Döttrarna är ljuvliga, det var fint att se hur stora de blivit men det hugger i hjärtat efter mina samtidigt.
Tur att de kommer idag, som vi ska julfixa vettu!

Lampan på bilden har Klara designat för en utställning en gång i tiden
och kameran som är tändbar i ett vitt litet dragsnöre har Tobias fått i julklapp
av en elev på Konstfack där han jobbar som lärare.


I morgon är det julavslutning på barnens skola och sen tänker jag sätta dem i arbete.
Vi ska måla klart köket (nej, jag orkade aldrig...) och fixa ett rum till H.
Baka, slå in paket och hämta hem en gran från Koltrastparken.
Lite så.
Det känns varmt i hjärtat!


Vintagevagnen

19.12.10

emmaljunga

Hej.

Nu är jag hemma igen.
Lyckohjärta av alla fina vänner.
Och vagnen som stod uppe i Stockholm står nu i mitt rum.
Den är magnifik.
Hög och ståtlig.
Hur ska man matcha :0)
Jag tänker att det får bli 40-tals klänningar med små knappar framtill.
Så att jag kan vara mig själv, känna mig fin och samtidigt amma.

Just nu har jag fullt upp med att landa innan barnveckan tar fart,
men snart får ni se lite bilder från LOD och annat smått.

Hoppas att ni har en fin helg allihopa,
Kyss på er!


Hej då Göteborg, hej Stockholm!

15.12.10



Här ska jag bo.
Halsen ska pratas hes, hjärtat ska fyllas på och ögonen ska tåras
av min vackra gamla stad.
Vi ses snart...


Lille katt...

Jag förstår bara inte.

Hur kan fyra stora lussekatter bara försvinna på det här sättet?
Och varför kommer aldrig mitt nya simkort?!

Snart är jag i ett annat.
På ett tåg.
Till varma armar och snällögon, ungar och en och annan katt.
Och god mat.


Och lillebroren.
Fint som en klänning ska det bli.
Men hallå, vart tog lussekatterna vägen liksom...


Bröllopshjälp efterlyses!

n646734422_611949_3569

Nej, det är inte jag om någon trodde det...
Hjälper en vän som letar klänning i Göteborg och jag har verkligen lagt av mig.

Vet att tex Beyond Retro säljer en del fina ibland (där fick hon ett förslag),
men så mycket mera än de vanliga secondhandtipsen har jag inte.

Hon söker alltså en 36:a, har nätt byst och är inte den längsta flaggstångstjejen.
Budget, max 1500 kr.
Stilen ska inte vara för marängklassisk,
utan lite mer vintrig, borgerlig vigselaktig och enkel i sin vackerhet typ.
För att låna hennes egna ord!


Snälla söta rara läsare, har ni någon idé?
Det kan alltså vara något ni sett på stan, tror inte vi hittar den här saken i en traditionell festbutik.
Vill så gärna hjälpa till när hon bett mig.
Oh, det är romantiskt och hemligt detta förstår ni.
Så schhhh, säg det inte till någon :0)

Tack på förhand,

Drömma-Lotta


Matrix, baby.

14.12.10

4212393353_eba9253957_o

Färgat håret
ätit julbord
tittat på Matrix
fixat nummerpresentatör hemma
lånat mobil
(får nytt simkort i morgon eftermiddag)
har halsbränna
känner mig som Trinity
fast med fluffigare hår
tänker drömvärldar och hallonkyssar (utan halsbränna)
vill så små frön i era hjärtan
säga att allt kommer att bli bra
tittar på mig från ovan
ser hur stark jag är att jag praktiskt taget kan göra vad jag vill just nu
du med
livet
förlossning
förlösa
sig
dig
kan du skicka mig pepparkaksburken tack
snart sitter jag på ett tåg

jag ska åka till er
och sen tar jag med mig en barnvagn hem
och mina kängor står emot all skit

lite som jag.
Vi ses...

(citat från filmen: "there is no spoon")


Om skriv

their room

Jag skrev nåt idag.

Jag tror att det var bra.
Det hisnade och jag mådde bra och ville kräkas på samma gång.
Ett gott tecken, tolkar jag det som.
Någon retade mig när jag sa om skrivet.
-Vad är arbetsnamnet då?

Som att jag inte gjort ett jota.
Jag har inget arbetsnamn och det blir säkert ingen bok, inte på förlag iallafall.
Men jag har två olika mappar på datorn nu,
en för bloggtexter jag ska samla ihop, meningar och hela inlägg som är bra.

Och en med nya fragment.
Där hamnade dagens bröd.
Text.
Text om bröd. Och händer.

Jag fick Åsas bok idag.
Hon är en av de som vågat.
Jag är stolt fast vi aldrig träffats och jag blev framför allt.

Lite mindre rädd.
Tack fina Åsa, och tack för det du skrev i boken.


Gåvor

home

Jag tänker på dåliga saker som hänt i år, och bra.
Som en liten summering antar jag, såhär i sista skälvande timman.
Och när jag tänker på vårt nya hem och väger bara den enda saken,
mot hela minuskontot som tex förlorad lyxtelefon och andra mera djupa sorgligheter.
Ja då börjar det bubbla i bröstet för jag ser vågskålen tippa så förtvivlat upp upp på plussidan.
Jag är så väldigt tacksam över att lägenheten bara hände oss.
Som om någon tyckte lite;
"räcker det inte nu, borde hon inte ha lärt sig bra, är det inte dags för en belöning och morot nu?"
Äh, jag tror inte på det där egentligen men tacksam kan jag ju känna mig ändå.

För alla har det inte så.

Och utöver att sitta och njuta i min knallröna loppisfåtölj kan jag faktiskt aktivt göra saker.
För de som mindre har.
Som att skänka pengar till insamlingar för hemlösa, köpa julklappar i form av varma kläder och skor,
barnleksaker osv och lämna in till tex frälsis.

Här nedan kommer ett event som jag gärna skulle vilja att du tittar på,
kan du inte gå själv och njuta så kanske du vet någon du kan skicka en slant med.
Jag tycker att många glömmer bort vad julen handlar om.

Ingen ska behöva sitta ensam, ingen ska behöva säga till sina barn att
i år har inte pappa råd med en enda klapp,
ingen ska behöva gå på stan hela natten för att det inte finns en sovplats.

Och på fullpackade spårvagnar med julstressade medelklassjobbandeutslitatröttagöteborgare
reser sig folk för mig och lilla M.
För att de ser magen, och för att hon dottern, blir halvt nedtrampad.

Vilka reser sig?
Invandrarmän.
Små skröppliga gamla tanter.
Alkade uteliggare hojtar om julefrid och värme,
-ge plats åt den här morsan nu, kom igen för fan.
Det är det här julen handlar om, gemenskaaaap skrålades det ur
tandlös mun.
Hon skrek två gånger sen reste sig en sur tjej.
Jag tycker att vi borde resa oss lite till mans jag,
bildligt talat.

A home for christmas!

Kristofer Åström
The will in these skies


Förlorad

13.12.10



Att långsamt förlora sig.
Titta på någonting vanligt, tills det blir ovanligt.
Litet kan bli stort.
Ge livet tid.
Ge upp.
Förlora.
Vinna av att förlora något.

Att förlora sig.
(Tack, L).


Ledsen

12.12.10



Bild lånad här.
Min fina mobil trillade troligen ur en bil på en parkering.
Den var borta sen när vi letade.
Och telsvar på.
Spärrad anmäld och den fattiga mamman var mellan försäkringar om man säger så.
Fy fan.

Jag kommer aldrig att äga något så fint och roligt igen.

Vill ni mig något hittar ni mig på mail eller fejan.
Nu ska jag gråta i maten och tröstäta sockerkaka.
Och dra något gammalt över mig, för det är mitt eget fel.

Och svära.
Jag tänker svära hur mycket jag vill och jag tänker vänta tills i morgon.
Vänta med målning och städning och styra upp innan alla måndagsbestyr.
För jag är duktig med nästan allt nuförtin, och ibland måste man få gräva ner sig lite.


Känner jag.
Godnatt eller nåt.


Julfint





Fler bilder från Julform, sista chansen idag.
Här kommer ett annat tips som vi ska klämma in mellan glöggpartyn idag.

GRATISAFFÄR!!!!!!!!!
Ta med en kasse med hela och rena gebort saker och släpa hem en ny.
U N D E R B A R T


Diamanthjärta

11.12.10





photo

Barnhelg är alltid i slutet av en barnvecka.
Jag är tröttare då samtidigt som vi hunnit jobba ihop oss till en familj igen.
Ja, igen och igen. Vi är alltid en, men eftersom livet på den andra sidan är väsenskilt från mitt.
Är det i början av veckan ett par dagars genomgång av regler om ansvar och hjälpas åt, lite allmänt känslospret från både
mor och barn och så någonstans i mitten, kommer lugnet.

Jag tänker att det bästa är att vara tydlig.
Så att de vet vad som gäller i vårat hem, och att inga sätt är fel.
Vi har bara olika sätt.
Att det bästa är att inte räkna med den andre någonsin mera, utan skapa som jag redan gör,
nya nätverk.
Inte låta mig skadas mer, för det går bara om jag tillåter det.

Det är skönt att inse, och vill andra hålla på att ta på sig offerstassen så låt dem.
Personligen tror jag att det där med bitterhet och offermentalitet äter upp en inifrån.
Blir till cancer och annat skit.

Jag fick en rejäl påminnelse om det här i helgen.
Det var nog bra faktiskt.
Först vimsade jag runt och gick i försvar och in i det vanliga tjafset.


Sen funderade jag och letade efter Lottastyrkan.
-Hittade den där jag la den sist,
i rakryggen.


Nu känns det bättre igen.
Och det här att forma ett nytt liv efter en skilsmässa och kanske även en livskris.
Det är kreativt, positivt och jobbigt och härligt.

Och det tar tid.

Men jag tänker behålla den där rakryggen på nu, inte ta av den mera och röra mig mot min stjärna.
Den jag tror på och vill till.

Min egna diamant.
Mitt hjärta.




Bilder från gårdagens besök av julform.
Jag vill ha allt, särskilt ringen, fast i högblankt rött!

Diamantringar och halsband
Diamanthalsband
Diamantknoppar


Trötter i rödluvan...

10.12.10



Jag fattar inte. Kan det vara vintermörkret, järnbrist eller vad?
Vill bara sova och så fort dagislämningen är avklarad,
så ska jag dit och hämta. Vafalls. Tiden är ur led.
Så och min kropp.

Iallfall, jag släpar mig stolt, osminkad och skitig till dagis nu
och vidare till den fina marknaden. Jag ska bara tussa runt lite och sen hem.
För att bara laga fredagsmiddag. För att. För att...

Inte hann jag färga håret ens, den här dagen heller.
Vilken obeskrivlig TUR då.

Att jag fick besök av nya märket Sofia The Star idag.
Hon gav mig en goodie bag med mössan på bilden.
En röd.
Finaste färgen och tjusigt virkad.
Ni får se en bättre bild längre fram men nu vet ni var ni ska köpa mössor
nästa år :)

Hos Sofia alltså,
mer info och hemsida kommer vad det lider.
Kom ihåg var du hörde om detta först.

Fredagspussar, virkat åt folket, rosa julstjärnor till dem som vill ha
och helg till alla för att det bara är så.

/Lo


Julklappstips från julform













Julform.
Gå dit, jag tycker verkligen att du ska...
Här kommer lite bilder på vad vackert som ska säljas där.
Gillar alla fina mönster och färger, tänk rosorna i hallen tex.
Eller skogskudden till mina söners rum!
Och det här är bara ett axplock, tänk va.
Ingen billig plastig samesame julmarknad här inte.
Jag sa GÅ DIT.

Vi ses!