Chokladklubbor och tulpaner, om att föda barn.

4.2.11









Idag föder min nya vän sin son.
Jag gissar att det går snabbt då det är hennes fjärde förlossning. Och jag vet att de åkt in.
Läste ett morgonmail och det var så nära så nära.
Det gick att ta på hennes känslor verkligen och det hjälpte mig att känna mina.

Min äldste son tror att lillasyster föds nästa helg, själv har jag tappat greppet om när och hur.
Troligtvis sätter det igång på natten som det alltid gjort.
Troligtvis går det snabbt som med de andra.
Och gissningsvis lite tidigare än utsatt datum, som vanligt.
Men, man vet aldrig. Det är bara att vänta.

Och det där med vänta är jag ju sååå dålig på.
Fast sen tänker jag att det är bra. I själen är det lite kvar.
Och jag vill hinna öva lite andning, ligga och visualisera en positiv förlossning varje dag.
Bara en stund sådär.
Packa en liten prickig väska med en massageolja och ombyte till mig och Judith.
Tandborste och sånt. Jag behöver inte mycket alls när jag föder.
Mera varma händer och snälla ögon.

Och så det berömda brevet, som förstföderskor grubblar sig blåa över.
Det handlar alltså om ett brev med den födandes önskemål.
Om smärtlindring, vad man inte vill och vill. Lite så.

För min del blev det kort.
Punktform.
Sen avnavling och en önskan om att ta emot henne själv, att vi och inte personalen lyfter upp henne.
Få hjälp att stå upp, på knä.
Och hjälp att krysta "lagom".
Jag kan bli så bortsvept, ta i för kung och fosterland. Vilket inte behövs i mitt fall.
Mina barn innan har banat väg så det brukar inte ta mer än några värkar,
då är mitt bästa tips att (även för förstisar) precis innan huvudet är ute bara flåsa.
Flåsa ut din bebis och bristningarna minskar avsevärt, eller uppstår inte ens.

Så var det sist och det hade jag inte klarat utan lite guidning av barnmorskan.
Sen var det lite om mina jobbiga eftervärkar där alvedon är ett skämt.
Och så vill jag slippa fackas in som en tillgång för andra mammor.

De får nys på att jag är doula, de ser att det är mitt femte barn.
Klart du ska ligga på sal, klart du ska stötta förstföderskor och klart pappan inte behöver sova över.
Så brukar det bli.

Så vill jag ha de den här gången.
Det är en ny pappa, vi bor inte tillsammans och det har inte alltid varit självklart.
Vi behöver en lugn start. Tid att knyta an innan hemmaracet med femtielva syskon och jobb tar vid.
Vi behöver verkligen det, jag hoppas att det går.
Eget rum. Vilken dröm för mig, oss...
Nu längtar jag.
Det börjar kännas roligt igen.
Delvis tack vare fina Lycke.

Och nu ser jag fram emot mysig barnhelg, och sedan en vuxenvecka med sömn.
Tung sömn med drömmar om mörka vatten, näckrosor, tulpaner och liv som rör sig.
I mig. Ur mig.
Urkvinnedrömmar och blod. Lägereldar och styrkor man inte visste fanns.
En känsla av att man är odödlig och ett hjärta så stort att man inte trodde det var möjligt.
Beskyddarinstinkter och kärlek.

Idag ska jag fira en liten pojkes födelse.
Köpa tulpaner och chokladklubbor i Haga.
Fika med en vän och städa inför helgen.
Fredagsmys och gos.

Fina kramar till alla som vill ha!

/Drömma-Lotta


Ps, strumpor Noa Noa, present från finaste B, TACK.
Blommig kudde från Malinka :)
Förkläde, loppis 50-tal, tulpaner och chokladklubbor köpta i Haga.



5 kommentarer:

Emilie sa...

Tänk vad häftigt att veta vad man behöver när man föder. Att veta hur det "brukar" gå till.

Själv står jag max 12 veckor före min egen första förlossning och förstår att det inte direkt finns någon återvändo :). Jag hoppas att barnmorskorna hjälper mig att inte sprickasprackspruckit. Det är min största fasa. Annars, kärlek till den lilla och min man i livet.

Tack för din blogg

Bruno och Mig sa...

Jag älskar din blogg och dina vackra bilder o funderingar Lotta.

Ha en bra helg och ta hand om dig.
Kramar L

raquel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
raquel sa...

den här texten var nog det jag behövde för att fatta hur mycket jag vill ha barn. tror du är en väldigt bra mamma , det är nog därför dom tjatar på dig <3

kram!

Drömma-Lotta sa...

Bruno, vad glad jag blir!!
Tack, det känns bra att du gillar mitt vardagliga pladder :)

R, gulle.
Och vad bra att jag inte fick dig att känna obehag. Det är hårfint när någon som gått igenom detta ska prata om det till någon som inte har. Det kan så lätt bli fel och så blir den utan egen erfarenhet rädd.

Emilie;
jag det är häftigt.
Sen vet man aldrig hur det blir från gång till gång.
Mina upplevelser har varit relativt lika de två sista gångerna framför allt, men även med andra barnet eg. Fast KÄNSLAN av mina upplevelser står ganska långt ifrån varandra.

Alltså händelseförloppet i kroppen, rätt likt.
Men minnena efteråt,
vitt skilda.

Det handlar mkt om hur man blir bemött på förlossningen, hur ens partner är, vart man står i sin relation just då. Hur man mår själv.
Hur mkt du orkar fokusera på vad du gör, andas och slappna av fast det gör ont.
Vilka ställningar du använder och hur utvilad du är i kropp och själ.

Med det menar jag inte att du nu ska få panik om du inte sovit bra tiden innan det sätter igång tex, vi klarar så så mkt mera än vi tror!!
Hormonpåslaget är enormt under tiden du föder :)

Och det där med att brista, som jag gjort både inte alls och till max.
Det är inte jobbigt när det händer.
Känns inte direkt, för trycket mot vävnaderna är så enormt så det är liksom bedövat redan.

Det kan efteråt kännas obehagligt att ha stygn i underlivet, och att göra sitt första stora toabesök tex. Man spänner sig och håller emot för att man är rädd om stygnen. Men har du bara stygn i och runt slidan är det helt ok faktiskt.

Kanske för mkt info för er andra men det får vara så.
för vad jag vill få fram är att det är en sån liten del i födandet, och oftast helt utan smärta när det händer.

Ok.
Kram
på er!