Om vänner och deras hem: källaren

4.8.11













Ja, den ruffa känslan. Här talar vi fanimej äkta chabby chic!
Jag skulle inte vilja bo så för alltid och säkert kommer den varsamma renoveringen att bli top.
Men för mig vilar det ett lugn i de där väggarna, jag kommer dit, det är sommar och ledigt.
Det eventuella stöket är någon annans och allting känns hemma.
Att bada i badkaret utan duschslang och i hemlighet sno lite av Klaras goda tvålar
och allmän badlyx med ekofeel. Jag vet inte men.

Jag känner mig så REN efter ett bad hos henne.
Själsro på 15 min, tack.

*TACK*
Och om någon undrar så nej, jag har inte gjort fel.
Det älskade badkaret finns med två gånger för att jag inte kunde bestämma mig
för vilken bild som var bäst.


Och onsdagens fantastiska utflykt till havet var guld.
Mina fina ungar och alla svettiga föräldrar vid bussen som bestämde;
näe nu ska vi fan på den här bussen, allihopa.
Och så fällde vi ihop alla vagnar och staplade dem på varandra.
Så istället för 2-3 på just den här trånga bussen, fick vi in 6 vagnar.
Sen stod våran bebis i vattenbrynet och kände vågorna rulla in, förundrad.

Man kan säga att vi var lyckliga.
Att jag var stolt, glad och min mammaröst gnällde nästan inte en enda gång
på sandiga fötter på filten eller på stoj runt vagnen när lillan skulle sova.


Happy shit!

Vad ska jag visa er i morgon?
Jo, hur Judith nattade sig själv i en bröllopssvit.


0 kommentarer: