Om mina bröst och andras...

31.1.11

food for unborn


Det börjar dra ihop sig, min kropp förebereder sig på alla upptänkliga sätt för att klämma ut Judith. Mina bröst läcker lite.
Det är inget så där som ibland när man ammar och det blir våta fläckar på tröjan och man undrar varför alla glor.
-Sååå stora är de verkligen inte, har jag hunnit tänka några gånger för att i nästa sekund titta ner på fläckarna.
Eller en par gånger på café, när jag glömt att dra ner tröjan efter matningen och tutten har småglipat fram i det fria.
Det kanske låter skumt men om du har en bebis som äter ofta och man är trött av hormoner och allmän sömbrist är det lättare hänt än ni kan tro.

Jag har inte läst amningsdebatten som pågått och det är väl mest för att jag inte orkar.
Förmodligen är det samma visa som jag hört/läst genom åren varje gång jag väntat barn. Jag tar inte åt mig, vill ungen ha mat ska hon få det oavsett om det är via bröst eller flaska.
Det är ju ytterligare en sak som brukar debatteras, amning eller inte, hur länge är det normalt och när blir det obcent, hur ofta, på natten eller ej osv osv.

Gud så tröttsamt!!
Jag har full förståelse för att föräldrar har ett behov av att jämföra med andra,
kanske ett sätt som hjälper en att själv komma fram till vad som känns rätt för just den familjen. Men snälla kära ni.

Lyssna inte för mycket, testa lite själva och känn er fram.
Sträck på er mammor som väljer att inte amma, sträck på er ni som ammar tills ungen är över två, sträck på er ni som ammar på restaurang och ni som väljer att i största allmänhet gå er egen väg.
Tygblöja, ekomat, burkmat, pulvervälling, dyra kläder och vagnar, loppisfynd och dagis eller inte dagis osv osv.
Listan kan göras längre än längst men det jag önskar alla föräldrar är att de fattar detta:

Ni är era egna lyckas smeder och det viktigaste eran unge behöver är er.
Er villkorslösa kärlek. Värme. Lyhördhet.
Och ett samhälle som inte är skitnödigt och dömer till höger och vänster.

Jag läste något intressant på Underbara Claras blogg och citerar rakt av.
För det ligger så mkt i det där.
Bröst är matbehållare i första hand. Oavsett om vi använder dem till det eller ej.
Hur kan detta vara så himmelens provocerande?
Mina är stinna och ömma av körtlar som växer och om Judith vill och det går bra så ska vi amma så länge vi vill och orkar.
Utomhus i vårsolen. Inne på nåt café i Haga, på NK och på möten med.
Hade jag haft en rosa fluffblogg om ändlösa partyn på Stureplan och utläggningar om ständig shopping och killar hade det varit helt ok att rattarna skymtade i olika poserande bilder.
Ingen hade höjt på ögonbrynen.
Men om jag lägger upp mina läckande tuttar och en tjock mage blir det ramaskri...


Eller inte, för nu vågar väl ingen, hehe.

Underbara Claras ord:
Hur många halvnakna tuttar ser vi inte varje dag? På bussarnas reklamtavlor, i modemagasin, musikvideos och tv-program. Och inte minst på aftonbladet.ses förstasida i form av rubriker som ”Kim Kardashians osannolika klyfta upphäver tyngdlagen”. Men då är det skillnad. Då är det ingen som höjer på ögonbrynen. Då sitter tuttarna nämligen på kvinnors kroppar till mäns lystnad. Men när bröst exponeras till sitt egentliga syfte -att föda och göda barn – då är det äckligt och hemskt och skämmigt.

Förövrigt är jag på jakt efter en amnings-bh.
Några tips där?
Jag vill ha en som inte kliar eller jag jobbiga sömmar och som HELST ska vara eko.



Sweet things...

30.1.11

By Nice

il_fullxfull.211586707


il_fullxfull.194534304

il_fullxfull.211590878

il_fullxfull.160057988

il_fullxfull.211598097

il_fullxfull.200192959

Jag sover inte.
Förvärkarna är skit.
Klådan och allt det andra.
Annars, förutom att jag känns som en enda stor allergisk reaktion.
Är allt bra.
I hjärtat är det bra.

Det här är ett gammalt inlägg som jag aldrig postade.
Nu med uppdaterade bilder.
Och så stänger jag ner allt och vilar idag.

Svarar på bästa fina kommentarer när jag orkar och satsar på att krama mig själv.
Kram till mig.
Och puss på er!

/Drömma-Lotta


Om ett paket

29.1.11

paketet

Jag skulle på 35-års fest.
Allt var klart utom mitt huvud skulle man kunna säga.
Fyra timmars sömn natten innan, sittandes pga halsbrännan.
Tog ut sin rätt.
Jag kämpade in i det sista med det gick inte, fick värkar som aldrig lugnade sig.

Men det gjordes ett paket som jag vill berätta om.
Inget märkvärdigt men jag gillar att göra paket som inte ser ut som om de kommer från Åhlens kassa om ni hajjar.

Som detta tex.
Hennes present är på ett tema men jag kan ju inte säga vilket eftersom hon läser här.
Nåväl, lade röd sammet i den lilla asken från inlägget nedan.
I den stora (som inte är särskilt stor) cigarrasken puffade jag in sammet med och runt den stora hemlisen fick den tunna hemlisen ringla sig. Det såg fint ut...
Pappasken hittade jag tillsammans med 10 andra på en loppis i Östersund för 20 år sedan.
Den sista av dem får alltså vännen, för resten har redan givits bort.
Klistrade på ett bokmärke, band fast den lilla asken på den stora och knöt ett knypplat band runt hela baletten.
Och så en pappersblomma från 50-talet.

Alltså, man kan ta i princip vad som helst när man slår in paket tycker jag.
Här kommer sånt jag brukar använda, mkt harjag samlat på mig från loppisar där allt är typ gratis.
Så troligen blir mina paket billigare än att köpa snören och annat pynt på tex Bokia el Ordning och Reda..

*Gamla spetsar
*bruna snören som suttit runt annat jag köpt/fått
*tidningspapper
*tapet
*återanvänt silkespapper
*tygstuvar
*gamla askar
*fina gamla papperspåsar
*gamla knappar
*trasiga smyckesdelar
*bokmärken
*band från gamla kasetter
*fina bilder ur magasin
*vanliga krusidullpaketsnören när det är rea
*glitter
*fina saker att limma på,
som tex miniatyrdjur, skärvor av porslin, snäckor, stenar som glittrar
*tillsist, allt övrigt från naturen:
pressade blommor, murgröna, lite bark, kottar, äpplen, rosenknoppar mm mm...


Pink Blue(s)







Jag har varit i förorten och gått på loppis.
Precis som min vän Linnéa är jag inne på ljusblått och rosa.
Och alla nyanser av grönt.
Det är väl en längtan efter vår antar jag.

Det blev tre gamla tändsticksaskar och en liten babyklänning med blå brodyr
längst ner.
I ryggen går tyget omlott och eg ska rosetten knytas där.
En förklädesklänning kanske det kallas.
Spelar mindre roll. Den är det finaste.
Och jag behöver köpa en naturvit body nu.
En ekologisk och mjuk som grädde tänker jag mig.

För jag har även fått låna yttepytte vita små strumpisar med bruna hjärtan och en
brun förklädesklänning i plysch.


Annars då?
Jag är trött.
Gråter och känner mig missförstådd och ensam.
Det är väl hormonerna för jag är allt annat än ensam.
Men jag är den enda vuxna i ett hem med många barn.
DET är väl vad som kan kännas ensamt och som ibland sliter.

Jag fyller mina dagar med att skriva listor på allt som ska göras.
Sen orkar jag inte göra det som står.
Och så fikar jag med vänner.

Nu ska jag be om hjälp med saker.
Jag vet att jag redan sagt det men nu gör jag det igen.
Jävlar i min lilla låda.

Ps, min mage har en rosarutig klänning på sig.
Den fick jag när jag väntade mitt första barn och min och andra magar har vankat runt i den.
Himla bra att kunna LÅNA mammakläder av varandra.
För sånt där är så himla dyrt jämt...


Nu ska jag sluta kriga

28.1.11

skirt

Det behövs inte längre.

Att jag har så svårt att ta in det.
Men det blir bra, inte vara rädd lilla jag.
Den här dagen.
Har potential som jag ser det.

Frukost i sängen.
Några förlåt och roliga mail.
Ett bad.
Nyfärgat hår.

Pengar i plånboken om en stund.
Fika med bästingshjärta.
Leta klänning.
Och hålla resten av dagen lite öppen sådär.

Vem vet, det kanske blir en riktigt fräck fredag för oss alla?
Kyss på er,

Drömma-Lotta

Ps, det är hon bästingshjärtat på bilden.
Älskar hennes blogg, läs den du med.
Och min kjol har hon på sig, som jag designat och gjort printet till.
Det var ett roligt projekt den där kollektionen
och jag önskar så att jag kom i kjolen ang festen i morgon.
Jaja...


Hon är plågsamt medveten om...

...att det inte är så här hon kommer att se ut på lördagens fest.

179106

Måste jag verkligen bege mig till H&M för att köpa nån trikåtrasa...
(Tips, någon?)

Foto: Richard Avedon, om jag inte minns fel.


I mina skor

27.1.11



Jag känner att allting växer.


Livet. Magen. Styrkan. Tröttheten. Kärleken. Hungern. Glädjen. Ilskan.
Ungen i min kropp, Judith Viola eller vad hon nu heter.
Och tvättberget med...
Fötterna, som sväller i takt med hjärtat.


Tänker på att allting har börjat klia igen, så svårt att sova då.
En mamma som ligger och gnuggar ryggen mot madrassen för lindring.
Som en väldigt mätt och överviktig katt.
Tänker på allt som ska göras, hemma här, innan.

Flyttar tanken upp till ytan. Till ytligheterna.
Till att jag tänker färga håret idag, och på att jag måste hitta något att ha på mig för på lördag är det fest.
Gode gud att få plats. I nått som ser ut som fint.
Som känns bra.

Och så det där med varmt...
VÄRME.

Sol på bara benen, grus som knastrar på ett helt annat sätt under klackeskor, i värme.
Än grus på isgator när det är kallt. Har du tänkt på det?

Bruna benen mina, med vita streck efter spännet på träskorna.
Tycker om.
Och just de där skorna, sålde jag.
Det skilde ett halvt nummer mellan dem.

Iallafall.
Det är såhär på ytan, det jag längtar mest just nu.
Blommiga klänningar med små knappar över brösten,
klackeskor som gör under för magra ben som mina.
Bruna ben.

Det är helt klart en skodrömmardag.
Vad drömmer du om?



Paper man

26.1.11



Feel good film...

Om en författare som ska skriva sin andra bok vilket väl går sådär...
Om ensamma människor, låtsaskopisar och om udda vänskap.
Såg den igår och tyckte om så nu delar jag.

Min kropp bråkar och jag tappar ord och saker.
Men jag kan fortfarande räkna och varje dag är en dag mindre.

Nu tänkte jag leta upp lampor och önska mig saker.
Hejdå!


Lavendel

24.1.11

Men vad hände...
En liten paus behövdes visst.

Hon smeker in sig i en dyr lavendelolja och andas.
Möten hela dagen och så lavendelvilan på det då.

Hon återkommer i morgon med finheter och virtuell fika!
(Och svar till alla).

Hallonkyss på läsarkinderna...

/Lo


Värkar

22.1.11

dancing hands

dancing hands again

Jag vill tacka för alla fina kommentarer och nya läsare som hittat hit.
Tack.
Jag lovar att svara på alla i morgon.
Måste vila därför att.

Värkar.
Satan ta mig vad de tar i ikväll.
Sådär så att man börjar svettas, inte kan prata när de kommer
och måste luta sig över bord och annat.

Jag vet ärligt inte hur jag ska orka ha det såhär i sju veckor till.
Man måste, det finns ju inget annat.
Att vakna på natten av att vara kissnödig hör ju gravidas vardag till.
Men att vakna av att höra sig själv jämra och andas och sedan måste rusa och kräkas
för att det är så mycket drag i det hela är skit. Rent ut sagt.

Ja, och jag vilar och det är inte regelbundet utan bara träning och förvärkar.
Men.
Det är väl för att min livmoder är så använd eller nåt.

Jag svär vid gud att jag ska minnas den här tiden och plocka fram om jag
blir bebissjuk igen eller nåt.
Och så ritar jag svarta streck över dagarna som går.

Varje värk
varje dag

ett steg närmare Judith!


Om Lycka

21.1.11




Idag kommer jag inte upp ur sängen.
Värkarna (förvärkarna) kommer och går,
de är som smultron på ett strå fast hårdare.
Jag tänker att det är bäst att ligga platt.
7 veckor kvar...

Då är det fint att hitta en ny blogg.
Med någon som tar vackra bilder (jag önskar bara att de var större)
och som virkar ord till ett värmande täcke till tröst.

Hon är gravid precis som jag.
Jag känner bara en som är.
Alltså på rikt.
Så det kändes lite bra att hon hittade mig.

Nu ska jag peta i en sjuk femåring något att äta och hasa ut i köket helt kort.
Titta på Mamma Mu.

Och läsa Lycke.


Om min styrka



För ett år sedan var jag i krig.
Med mig själv.
Jag skrev om hallonkyssarna och jag grät i Majorna.
Med mobilen tryckt mot örat, handen stelfrusen och hjärtat som isades.
Utanför ett barnkalas som tog slut innan jag gråtit klart.
Jag var väldigt bitter och arg.
Var jag.

Det enda bra med krig är att de tar slut.
Och du tar dina minnen och väver ihop dem med allt det andra.
Gör avslut och blir starkare.
Glömmer inte.
glömmer aldrig, för de största tatuerar sig själva
på insidan.
Inget som skaver direkt, men som ibland känns lite extra.
I en viss rörelse.

Och man får tänka "vi kunde ha haft allt, det var stundtals himlen"
Man får sörja lite. Men när tiden går tar den där styrkan vid efter sorgen
och tillslut. Kan man glädjas. Minnas och vara tacksam.


Idag förundras jag över hur många tsunamis av känslor en kvinna kan ta,
på ett år. En räcka av händelser som inte ryms eller luftats på en blogg.
Jo några kanske...
Men att jag överlevt så bra, och att jag fått det så bra.
Är lite förunderligt ändå.

Jag känner mig just stark.
Tacksam och stark.

Och full av kärlek till de som jag kallar min familj.


Mitt rosa liv...

20.1.11

heart 2 heart

1200Ijustneededto

Malva hispanica –malva blanca, malvilla, malva de España–

malva love

Köper tavlan gör du här!
Halsbandet är en present och linnet från 40-talet.
Blomma, Malva.
Dotter, lilla M.

Sprang (eh, nej men i tanken och det är vad som räknas hälsar pingvinmamman)
till bank, apotek och hemköp.
Inredningsmagasin till mamman, barbietidning till lilla M.
Och små yoghurtar, flytande alvedon och lite annat man behöver.

Små andra saker inhandlades med.
Jag törs knappt säga.

Bebisbjöjor och tvättlappar.
Oh herregud.
Vi har köpt ett skötbord på blocket för ingenting.
Det borde bli rosa.
Med blommiga färglada handdukar från 50 och 60-talet.
Som man bara lägger över plasten på själva skötbädden.

I tidningen till lilla M följde det med ett rosa läppglans och den där tidningen alltså.
Men hon önskade. Och har 39,5 i temp. Lilla ungen.
Och nu ska jag laga färska laxen och fixa bjudlunch.

Laxrosa.
Ursäkta.
Jag kan inte sluta.


Rooooooosaaaaa!!!!!!!!!!!!
Over and out,

Lo


The greatest of them all...

19.1.11












Photos by Sartorialist.


Tack Karin!



Idag är jag lite ordlös.
Svarar på fina kommentarer senare och låter en annan liten person föra min talan.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att min Judith såg ut såhär om några år.
Men mina barn brukar vara blonda. Iallafall i början.
Eller faktiskt, mörka när de är nyfödda och sen lintottar.

Se där, det blev några ord ändå.

Kram,
Lo


Gamla babykläder från förr...

18.1.11

P1210470

P1210461

Närmare bestämt mina gamla.
Som är nötta till ljuvlig mjukhet efter mig, lillebroren och mina fyra barn.
Nu är de tvättade och vikta.
Det fattas klänningar och strumpisar men annars så är det ok.
Har inte kostat mig ett öre förutom ett okynnesköp hos Fröken Randig.
Jag önskar att jag hade ork att göra allt i lägenheten.
Eller, jag får ju inte ens.
Och jag önskar att jag hade mod att be om hjälp att borra upp vaggan,
en gardinskena i taket och målning osv.
Men det känns som att jag bara är besvärlig.
Jag kan inte förmå mig.

Det är nog en blandning av extrem stolthet och lite för många som sagt ja
men sen blir det inte av.
Och kom nu inte och säg att bebispappan ska ställa upp.
För han har gjort och kommer att göra massor.
Men vi bor inte tillsammans och han är handikappad, typ.
Ett brutet nyckelben och en höft som gör att han tex inte han bära tungt
eller göra vissa andra saker.

Blev det gnälligt?
Kanske det, men faktum är att det är en bra dag.
Och jag vet att jag kan göra många saker efter förlossningen.
Och vänta.

Jag är bara sjukt dålig på vänt, så jag ska styra upp detta nu.
Be om hjälp igen.
Svälja stoltheten och laga mig ett hem som funkar.

Om kläderna igen.
Katterna luktar och undrar, är detta till oss, får vi sova här, går det att äta?

Jag kan för mitt liv inte fatta att det ska in en levande varelse i den där
lilla gula flodhästtröjan.
En varm bebis som ska suga på mitt bröst och knorra när hon bajsar.
Judith, jag undrar så hur du ser ut?
Fin tror jag. Att du är...


Spjälsäng eller barnsäng från 60-talet samt privatheter...

16.1.11

barnsäng 60-tal

detalj barnsäng 60-tal

Vet du något om den här sängen?
Den har samma mått som en modern spjälsäng, besitter tjusiga hjul
och två bilder på bambi eller vem det nu är...
Ena sidan går att skjuta ner lite och märket heter PRIMEX.

Finner inget på nätet mera än likande docksängar från just 60-talet.
Så min slutsats är att den är från den tiden.
395:- på Holmens, och så mkt mera värt än en från IKEA i samma prisklass.

Tycker jag.
Den ska stå hos bebispappan och jag har förstått att ni är flera som är nyfikna.
På hur vi ska lösa allt när vi inte bor ihop och så.

Faktum är att vi inte vet det helt säkert, men vi pratar hela tiden och försöker att vara öppna.
Det är inte lätt alla gånger men vi gör det bra tycker jag.
Och man kan ha en grovskiss över kartan, men sen blir det även som det blir.
Det beror så mycket på hur alla kommer att må, och vem hon är därinne.

Lite som att vara förstföderska och planera sin förlossning,
-det här vill jag, det här vill jag inte. Det här kan behövas, det packar jag ner...
Sen händer livet liksom. Det blir akutsnitt och massageoljan blir liggandes.
Eller så går det jättebra och lagom snabbt och pappans matsäck möglar i påsen på bb sedan.

Iallafall.
Det är mycket att ta hänsyn till, vi har ju redan barn på varsitt håll tex.
Och jag har två katter dessutom.
Våran barnmorska frågar en hel del och ojar sig lite, tycker att det låter jobbigt.
Så känner inte jag. Det blir omväxling och roligt och visst lite bök och dubbla uppsättningar ibland.
Men det är jag ju van vid...nä, det känns bra faktiskt.

Mer än så vill jag inte säga här. Jag berättar gärna för er jag känner, privat istället.
För det känns personligt och jag vill inte utelämna någon.

Så, vi har en plan. Helt klart. Den är som en skiss och den har landat bra i min mage.
Sen får vi se.
Nu bor vi ju en bit ifrån varandra (30-40 min med spårvagnen)
och i planen ingår att pappan ska byta sin lägenhet och flytta in till stan.
Så att han kan gå mellan oss när det behövs, och slippa tänka på dyr parkering.


Min känsla är att jag hade aldrig klarat det här upplägget om det var mitt första barn,
eller om det här hade hänt när jag var i början av de 20.
Nu är vi som två gamla stötar, livet har rufsat till oss både en och två gånger.
Vi konfliktar utan att någon dör och vi har tålamod.
Och den här insikten om att det är Lotta som ska förändras, inte någon annan.
Den är bra.
Eller att man inte kan ha kontroll över allt i livet, men att vissa saker kan man styra.
Och vett att se skillnaden...det hade jag inte då, som yngre.


Det här blir ju såklart utelämnande och privat ändå.
Fast ändå inte.

Det bästa med bebispappan är att han är så engagerad och snäll,
och att han tänker så på hur han vill vara som förälder är en annan bra sak.
Med mina andra barns pappa var det helt annat.
Jag kände att jag bara följde med och levde för dagen ofta.
Vi var som två curlande hippiesar som aldrig hade konsekvenser.
Det tog så mycket energi i mitt föräldraskap. Har jag insett nu.

En annan sak om bebispappan, han har väldigt bra smak.
Sängen är ju inte mitt fynd (tyvärr) utan hans!

Söndagskram,

Drömma-Lotta


Naturgodis

Det var inte så gott, kanske det legat för länge i ICAS plastboxar?
På gränsen till äckligt faktiskt.
Ändå.
Stora skålen.
Snart slut.

Jättekonstigt va?
Det är andra gången jag är uppe och tassar runt och fikar.
Tänk om det gick att sova på nätterna, åh!

Då skulle jag. Ja?
Sova...

En trevligt sak när jag sitter här, klockan åtta en söndag.
Är att jag ser resultatet av nattens plusgrader.
Tomma tak och nakna stenar skymtar.

Måtte det hålla i sig innan det kryper ner mot minus igen.
Små vårfåglar stöter hejvilt på allt som rör sig, en marskatt stryker förbi
med raggig päls. En taxi stannar och ut ramlar en salig blandning.
Gissar på efterfest nummer två. Det är väl vår det...

Fest.
Skulle jag ju ha. En inflyttnings.
Den försvann mellan flyttkartonger, foglossning och prematura värkar.
Men om nån känner för att hälsa på en flodhäst så kom.


Jag kan iallafall bjuda på lite naturgodis och en kram...


I mitt huvud...

15.1.11


january 14., originally uploaded by Megan McIsaac..

Ser jag ut såhär idag.
Minus hund plus två katter.

Tvätta.
Snö.
Ensamfrukost och funderingar på hur jag ska orka klara vila
när barnveckan börjar på måndag.
Allt behöver inte vara klart.
Men jag vill.

Idag.
Lördag.
En godisdag i hjärtat.

Och jag kan inte vänta på att världen ska vakna riktigt.
Otåligt varghjärta.

Hit me, baby!




Klockan 02.00

168902_1783768600187_1418661703_1974624_7264658_n

164865_1783771320255_1418661703_1974628_749466_n

Det snöar ymnigt ute som man säger och halsbrännan tvingar upp lilla mamman.
Köket. Nattmackan.
Den ljuva tillfredsställelsen när hon tänker på det faktum att de gamla bebiskläderna
hämtats hos lillebroren och ligger i hallen och väntar.
Att det finns en tvättid uppsatt bara för detta, kl 16.00 närmare bestämt.
Även en skön känsla att bebispappan hittat den finaste sängen på loppis,
som ska stå hemma hos honom. Från 60-talet, med bambibild och stora hjul.
Hon kommer att ha två fina hem min dotter.

En mindre oskön känsla av att det likaväl kan bli barn om knappa två månader,
som i morgon.
Slemproppen har gått nu och det behöver inte betyda något alls men har gjort det.
Historiskt sett, i mina graviditeter.
Så trevligt att läsa om va, en propp med slem?
Från hennes livmodertapp fallen och ertappad på badrumsgolvet.

Likt en transparent skogssnigel eller varför inte en bebismanet?
Vi bor ju trots allt på den västra sidan numera. Av landet.

Landet som ligger lugnt och stilla.

Utanför snöar det som sagt.
Och jag vankar omkring med en tunnbrödsrulle laddad till tänderna.
Kanske helt jävla i onödan.


Vi får väl se...

Ps, bilderna har jag lånat från bebispappan, han smygplåtade mig på Östra.
Notera perstorpsplattan och sjukhuschica kläder.
Maten kom upp så istället fick jag medhavd fruktlunch en dag.


14.1.11

Who needs a head when you've got a heart?


summer 2010


Kvinnoporträtt

Prints from Wonderwall


Deco%20Muse

carlstedt_judith

watkins_water

SmellsLikeTangerine


Jag har alltid tyckt om kvinnoporträtt.
Äldre tavlor i tunga gamla ramar,
kvinnorna med blommor i håret och fina klänningar som skymtar.
Hela mitt hem har alltid svämmat över av loppisfynd och äldre pynt.
Den senaste tiden, speciellt efter flytten till 80-tal,
har jag längtat efter nya saker och färgat glas från 60-talet.
Teak och sånt. Som jag höll på med när jag var i övre tonåren typ.
Om ens då.

Hur det kommer sig vet jag inte, kanske antalet krispiga inredningbloggare
som min dator besökt sista tiden?
Eller bara en önskan om förändring?

Jag kan ändå aldrig hålla mig till en stil.
Tyvärr.
Ibland önskar jag mig ett hem som ser helt ut som vilken av tavlorna som helst, bara jag håller stilen, som sagt.

Den grårosa heter "Judith". Den är fin.
Men den bästa är den sista, brungula damen.
Vill ta med henne hem!!

Idag var jag hos barnmorskan.
Efter veckans runda på Östra har Judith både flyttat ner en våning i magen och fixerat sig ordentligt.
Jag kände att det hände igår faktiskt, mellan förvärkarna.
Fantastisk känsla hur hon skruvade ner sig.

Jag känner mig hormonell och gråtig. Lite födslostress och en önskan om att få färdigt.
Även om jag vet att allt ordnar sig, så vill jag boa.
Och det sliter att behöva vila hela tiden. Det är inte min grej.

Så ikväll.
Blir jag hämtad med bil och körd till månen. (Moon).
Där ska jag äta thai på riktigt och dricka alkoholfri drink.
Det kommer att göra lipsillen gott, det känner jag.


Trevlig helg alla fina och återigen,
tack för alla fina kommentarer :D

/Lo


Att göra är att älska

Jag tänker att det behövs en karta av nåt slag, den inre kompassen räcker inte alltid. Sagokarta, skattkarta. För...
Naturligtvis finns det en skatt, eller nej. Flera. Men ingen slutdestination direkt.
Den är mest tänkt som ett stöd och ska bara tittas på ibland. Som tex när skatterna inte känns igen eller glömts.

Troligen ritad med ett osynligt bläck för andras ögon, för den verkar högst individuell...


Älskade Malinka

12.1.11

tumblr_lerngkX3MX1qa7t8fo1_500

Om jag fick välja, skulle jag välja vår nu.
Vår och vintagevagn och nyfödd unge och blomma i håret och lyckobubblor i magen.
Och klänningar som går in i midjan.
Jag skulle välja midja, punkt :)
Blommig kropp och läppstift.
Klackeskor, herregud vad jag saknar alla fina.

Och om vi nu pratar just blommig klänning är mitt val lätt.
För märket Malinka har knappar därfram, så att man lätt kan hysta fram
maten till sin dotter.
Kanske att jag skulle måttbeställa en som var något längre,
eftersom jag är ganska lång så blir det lätt lite för mycket ben.
Eller?
så kunde jag svassa till blomsterstorget och köpa tulpaner och även om jag
var tråkgrå under ögonen av sömnbrist skulle ingen märka.
De skulle bara se en mamma som hade en väldigt snygg stil och inte tänka alls
på det trötta då.

Iallafall läste jag att hon, Malinka, har rea i sin butik nu.
Jag blir lite skakig när jag tänker på det.
Och inte nu, men när min kropp återgått till det mera normala.
Ska jag investera i en sån. För att de är finast.
Och förutom att de är gjorda för hand, av kärlek.
Håller de toppkvalité.


Gå dit, nu.


Blogg från en bädd

bild2

Energi.

Jag ska inte föda just nu.
Så förbaskat skönt.
Jag var inte redo.
Tack för det.

Ett hjärta till alla människor som jobbar på Östra.
Som bemöter, lägger handen på axeln, tröstar, visar, lugnar.
Även om det är mitt femte, även om jag haft komplikationer med de andra med.
Och trots att jag jobbat på förlossningen själv (som doula).
Behöver man få vara liten ibland.
ÄR man liten.

För det här är så väldigt viktigt.

En sak som blivit sämre sedan sist det begav sig.
Eller två.
Inredningen, eller bristen på.
Öststatskänslan i rummen som flagnar trist, öppna hål i väggar
efter saker som flyttats på. Som sår.
Håglösa färger som inte med den största inlevelseförmåga skulle kunna kallas
för matta pasteller i 50-talsanda.
Tavlorna om de finns ens, så 80 och -90. Vartannat rum har en plastblomma i fönstret.
Jag tänker.

Att med väldigt små medel från IKEA och andra ställen.
Skulle det kunna bli så vansinnigt mycket skönare stämning.
Tema på rummen kanske?
Asiatisk spakänsla, grafiskt, lantligt mm.

Och så maten.
Som var så hemsk att den kom upp igen.
På rikt.
Så överkokt och kärlekslös.

Vilken konstrast till det man är där för att göra och till dem man möter.
Snälla hjälp dem, någon!


Allt är ok just nu...

11.1.11

bild

...tack för alla fina hälsningar.
Vi gläder oss åt dem och åt att hon lyssnar på mediciner och förmaningar om att stanna inne.
Lilla söta Judith...
Snart är det vila hemma som gäller.
Och om ett par veckor kan jag leva som vanligt om hon fortfarande är kvar i magen.
Jag hoppas det.

Det har varit så jobbigt men också fint.
Jag och pappan har genrepat, kan man säga.
Vi kommer att klara det bra sen när det väl är på riktigt.
Nu vet jag det.

Tröttgladkram

/Drömma-Lotta


Rum 101

10.1.11

Lotta är inlagd på spec-förlossningen sedan i lördags och har det lite tufft.
Judith mår bra, men någon marsflicka blir det alltså inte.
Hon väger 1800gr och är lite hög på mammas sprutor så det dansas en del därinne.

Håll tummarna för att hon stannar lite till i magen så att lungorna hinner
utvecklas mera.

Lotta hör av sig sen och hälsar trött kram!!


Loppisfynd!

8.1.11

50's coat

50's coat

Dagens fynd:
50-talskappa, 180 kr på Saron.

Bäddmadrasser till två av barnens sängar,
en Dux och en IKEA, toppskick. 150 kr för båda.

Jag har eg inte råd att shoppa alls just nu,
men den där kappan var helt ljuvlig.
Bilderna gör den INTE rättvisa och skicket var oklanderligt.
Ullen är en mix av gräddfärgat garn och pistagegrönt och det bästa av allt är.

Att knapparna sitter bara över magen, så jag kan faktiskt ha den nu med!!


Jag önskar alla en fortsatt finfin helg så ses vi på måndag igen.
Här i Göteborg regnar det vilt och gatorna är röra av is, slask och bruna
floddeltan.
Hoppas att allt smälter bort, för jag gillar antingen eller.

Kramar

/Drömma-Lotta


Igår var jag på spa som sagt...

...döttrarnas.
De ordnade dessutom bildbevis.
Jaherregud.
Det bjuder Hagahuset på, denna loppislördag.





Och ja, man gaddar sig på spa.
Det hävdar lilla M bestämt!


Bröllopsfotografer till en ängel...

7.1.11

untitled

Lina, min fina.
Camilla hennes vän
Fröken Fokus

Jag har varit på döttrarnas restaurang och ätit deras köttbullemiddag
och suttit vid tända ljus. Nu ligger jag på lyxhotellet Gyllene Orren tydligen,
och en sminkös och en spa-assistent jobbar på hela mamman.

Inte alls dumt.
Och de tycker att jag borde gifta om mig.
Och se ut som på bilden jag hittade på nätet.
Tyvärr utan källa.
Iallafall, håll till godo kära ängel, det var dessa jag kände till spontant.

Och, tar du fina bilder och kan tänka dig att extraknäcka idag som fotograf,
skriv till Ängeln i kommentarsfältet så att hon hittar dig.
Men det är bråttom alltså...

Kram!


Med utsträckta armar

arms outstretched

Andas

glöm inte att andas.
Jag lever,
det är ett mirakel när jag tänker efter...

Fredagskyssar.


Prickar...

6.1.11



RZ002496

Drömmas Garderob shoot



marilyn-monroe-in-swimsuit-1951

Jo, jag längtar vår. Märks det?
Drömmer om utflykter till havet med barnen. Kanske åka till Varberg i sommar.
Det är fint där.
Eller Gotland. Nåt ställe med lång härlig strand iallafall.

Bikinisäsong när man är relativt nyförlöst är väl inte ultimat men jag.
Tänker vara stolt. Över min mage och ofast hull.
Och klänningar och bara ben och någon att hålla i handen när det blåser
och när det är vindstilla och se mina olika ungar driva runt på den dära stranden.
Drömmer jag om.

Vi ska ha prickar och skratt och hallonsaft och jag drömmer bort vintern
-den är över snabbare än en blivande fembarnsmoders förlossning.
Har jag bestämt mig för.

Dessutom har det töat idag.
För kännedom.

/Drömma-Lotta