Musik till er...

28.2.11



Och ett bloggtips:

Hanna-Karolina


Längta vår...



Nu sitter jag i min nya gungstol.
Fönster åt två håll och katter som sover sprider nåt slags lugn.
Egentligen måste jag gå ut nu.
Fast jag inte vill.
Grått. Kryssa mellan hundlortar, gamla kådisar och godispapper.
Grus och enstaka isknölar under. Försiktiga steg.

Förunderligt ändå, att på andra sidan nu,
finns det vår.
Finns det Biancahojen, blommor i spirande rabatter och ljusgröna musöron på björkarna
i vitsippsdalen.
Finns det klänningar, kjolar och utomhusfika med termos och hettande kinder i sol.

Bara hänga i lite till kära vänner,
så ses vi på andra sidan nu...
/Lo


Present...

27.2.11

P1220001

Svarar på lite kommenarer sen, om jag orkar.
Ville bara visa (galet dålig bildkvalité!) gungstolen jag fick av Diana.
Alltså, hon som jag raggade röster till i Elles homestyling tävling?

Och vet ni, det var precis en sån här jag önskade mig.
Och vet ni, Diana vann!!
Tack alla som röstade och varm kram från mig.


I natt är en bra natt att föda på, tänker jag.
Hej hej,
/Lotta


Fotograf Lina Öinert

dubbel3-e1298734799483
dubbel2-e1298735054631
Lottamini-25-e1298734957983
Lottamini-32-e1298735012333

Jag tycker att de här bilderna är smått fantastiska.
Väldigt mycket jag och lilla M.
Tack, Lina.
Tack för att du gjorde det här för mig!

Jag sitter i mitt kök, klockan är halv två på natten och jag har lite ont.
I ett dygn har jag gråtit nu.
Så mycket som ville ut.
Alltså inte hela tiden men som en klump i halsen och småsnyftande med intervaller av storsnyft.
Förvärkarna är ju som de är. Som vanligt. Ja.
Men det finns en rastlöshet nu.

Den känner jag. Har legat och surfat på youtube och tittat på korta snuttar av
"natural child birth". Sånt.
Skrivit om förlossningsbrevet.
Vankat av och an. Vilat sovit drömt.

Jag drömde om två hästar, som de på bilderna nästan.
Jag var nog en av dem.
Vi sprang fort på stranden, sådär 80-tal och vattnet slog upp från våra hovar.
Vilda rusade vi, utan att vara jagade. Bara för att.
Och svanar över mörka insjöar i drömmarna efter.
De springer inte alls, bara glider fram.
I majestät.

Fan vad jag mår illa känner jag.
Och mina ben är torra som fnöske.
Jag vet inte vad som kommer att hända med någonting fast egentligen vet jag allt. Allt jag behöver menar jag.
Det kommer att ta slut detta och något nytt kommer att börja.
Lite så...

Sen tittar jag på Linas bilder och lipar lite till.
Godnatt.

/Drömma-Lotta

Lina Öinert Fotografi
Linas fotoblogg


Pelargoner kitsch och katter

25.2.11







Nu är den här, fredagen jag suktat efter ett tag.
För mig som är hemma om dagarna spelar helgen bara roll när barnen är hemma.
Egentligen. Ja och så att lördag ofta är loppislördag då.
Och jag tänker fan inte föda nu, för jag ska leta grejer på mitt hemliga ställe i morgon.
Möbler, och kitsch för att piffa hemma med.
Sarons lördagar (den enda dagen de har möbler till försäljning) är läskigt.
Jag har lite givit upp för det är sådan hysteri där.
Går bara dit om jag vet att jag kommer först i kön. Annars blir du omsprungen
av uppköpare, unga bloggerskor och lattepäron med stenkoll på vem som gjort den och den vasen.

Nä, jag hänger i förorten nu jag.
Där kvinnorna kommer fram och klappar på min mage och utbrister
"välkommen till världen" på bruten spanska, där arabiska män håller upp dörren åt mig
och de somaliska prutande kvinnorna doftar kryddor
och deras röster stiger mot det höga taket som exotiska fåglar.
Jag älskar att få vara ingen där.
Slippa hälsa på 40 pers när jag inte är på humör.

Är jag på loppis, då vill jag förlora mig. För det mesta.
Jag tycker om det.

Att förlora mig. Falla.
Falla in i en divan från sekelskiftet och små söta tavlor på kattungar.
Hänföras över hur fula och överdådiga sänggavlarna från 80-talet är.
Och titta, det där paret köpte den fulaste av alla!!
Herregud jag undrar hur de älskar...


På mitt schema idag,


* gå till banken
* äta en bjudlunch på Kringlan i Haga
* äta middag med lillebroren och 40-talisten.
* hämta en gungstol som jag får alldeles gratis av Diana.
* beställa barnvagnsmadrassen på Myrins tyger.
(Tack för tipset,
de limmar ihop två olika för perfekt bebisgung.
Skär sedan till den exakta formen och allt kostar bara 120 spänn!!)


Finaste du...

Sara Kadefors för GP.

För två år sedan hade jag en kärlek som ofta sa finaste du till mig.
Jag har undrat sedan dess, om det var han som startade den här epidemin på facebook?
Den att vi alla glider runt och droppar finord och sprider värme?

Jamen det är väl bra, tänker jag.
Hellre det än att läsa folks statusar om hur förkylda de är eller att helgen snart är här, eller?
Men när det blir i jobbrelationer, mellan folk som aldrig ens mötts.
Lite krystat är det allt...

Jag har sånadär oträffade vänner, brevisar som jag bollar livet med och som jag med hjärtat kan säga "finaste" till.
Samtidigt, Sara ovan har en stor poäng.

För mig var det tänkvärt,
för inte blir min kärlek större, mera värd.
För att jag annonserar den på fejan.
Om en vän är något att hålla i när det blåser vägs inte i hur många sötord
du fått dig tilldelad offentligt.

Och just det där finaste du, jag önskar faktiskt att det hade varit förbehållet
den där tiden för två år sedan. Nu påminns jag hela tiden liksom.
Äh, jag vet inte.

Läs artikeln och fundera lite, det är allt jag önskar.


Projekt...

24.2.11

projekt

Jag köpte ju ett sånt där IKEA/Sniglar skötbord på blocket inklusive plastmadrass
med uppblåsbara kanter. 100 spänn. Lovely.
Men så himla fult...

Lite betongkrokar ditspikade som jag ska ta bort och så ska hela klabbet bli
vitt är tanken.
Idag gick jag förbi Sarons loppis som har öppet på torsdagar.
Inga pengar men. Jo.
Visst, en skrynklig tjuga i kappfickan.

Och där fanns en rosig liten tvättlapp och två gardinkappor med rätt mått.
Till det facila priset av 23 pix.
Eftersom det står mot väggen behövs bara två kappor,
och visserligen var tyget inte det första jag valt om jag haft dollars.
(Lite köksaktigt?)
Men ändå. Det känns fint med gult.
Och jag känner mig som en mogen frukt :)
Den dagen jag orkar göra klart får ni en "efter" bild.

Nu ska jag käka en semla och tänka på allt roligt som ska hända i morgon.
Det är bra att göra så, ha roliga saker att göra varje dag och planera.
Inte bara gå och vänta och vänta på ungen...


Dagens bloggtips






Den här kvinnan kan både skriva bra och klokt, har en underbart egen stil (eller flera),
och alltid ett bra bildmaterial.
Jag är kräsen som bloggläsare själv, inte så trogen alla gånger
men vissa återkommer jag till lite mera frekvent.
Renodlade modebloggar ger jag inte längre mkt för, de måste ha något mera.
Det lilla extra.

Som den här.
Vintage, a love story!


Under vecka 39

Vill bara säga till er som kommenterat där, att jag svarat lite till nu.
Jag har världens bästa läsare tror jag.
Ni är så fina som ger av er själva, kommenterar och hejar på.

En blogg blir så mycket mera då, inte bara ett pladder rätt ut.
Och vi hör ihop även om vi är olika som bär.
På nåt sätt.

Människor.
Bara så...

TACK,

/Lo


Dagens lunch

23.2.11



Alla som bloggar lägger upp fina bilder på mat de lagar.
Jag tänker:
-tänk om alla som läser.
Inte tror att jag äter?
För att jag inte visar...
Ha.
Bildbevis!

Nästa vecka lovar jag att visa en bild på mig när jag sover.
Så att ni är säkra på det med :)

(Rågrut, salami, ost, paprika, kryddor, vatten och en färdiglagad svampsoppa som jag pimpat med färsk rosmarin).


Emma & Malena

untitled

4052866-origpic-c90921

7175076-origpic-c6f6a2

2954879-origpic-0c2fed

untitled1

1195234-origpic-4754a5

Såhär är det med mig.
Jag älskar klänningar, förskräckligt mycket gör jag det.
Gärna blommiga och gärna vampiga och dramatiska.
Men om våren (jaja, den kommer ju typ snart) händer det något med mig.
Då vill jag vara mjukare, snällare.
Mera saltkråkig och marin till vardags.

Vissa saker har man inte i sin garderob, men man kanske drömmer om dem.
År efter år.
Utan att göra slag i saken.
Andra saker byts ut som strumpor och du tröttar efter en kvart.
Jag har en känsla av, att de här plaggen.

De är keepers.
Amningsvänliga klänningen, snälla baddräkten att bädda in efterförlossningenmagen med.
Myströjan att dra på sig i Koltrastparken när det skymmer och söta trosan och bebisbodyn bara för att.
Jag har inte råd med allt det här just nu, men man kan väl önska sig?
Och spara, som en nuharjagklämtutJudithpresent till sig själv...

Allra helst vill jag ha klänningen isåfall. Klänningen och tröjan.

Tjejerna bakom märket driver butiken med samma namn här i Göteborg samt om sommaren
dessutom på Kärringön.
För er som inte har vägarna förbi finns det en finfin webshop med husmärket och andra att botanisera bland.
Emma & Malena


Vecka 39

22.2.11







Tiden tickar långsamt. En sekund i taget.
Lite närmare. Ett mål som jag i ärlighetens namn inte har en aning om.
Även fast jag redan har barn.
Är det som en hemlig klubb. Bebisklubben.
Nu är jag bara trött och uppsvullen av vatten.

Vettefan vad man gör där egentligen, i klubben, eller varför det är så sjukt åtråvärt.
Jag känner inte att barn är meningen med livet, ursäkta att jag säger det.

Meningen med livet är väl att leva det?
Fullt ut, så nära sina drömmar som möjligt.
Sant. Modigt. Vilt och roligt.

Nu råkar jag ha barn och jag är enormt tacksam för den gåvan.
Det är inte det.
Men jag blir så trött på att längta till den där klubben.
Bebisklubben.
Det känns märkligt nog som en omöjlighet, ett enormt berg att forcera.
Jag vet verkligen ingenting.
Ju mer jag lever och erfar, desto mindre vet jag.
Intressant.

Nu är jag snart inte rädd längre.
Ge mig en vecka till så kommer jag att be på mina bara svullna knän
att i barmhärtighetens namn kan ingen peta hål på hennes fosterhinna...
Jag vill dyka in i helvetesvärkar och hålla krampaktigt i varma händer.
Jag är nästan där nu.

En sekund på jorden när kroppen doftar på ett unikt sätt.
Jord, metall, blod, sött och salt vatten, svett, tårar, unken andedräkt,
skrattlycka och kött, fosterfett och nyföddhet. Fontanell och morgonljus.
Utanför sjukhuset, fula hus.

En känsla av odödlighet, total ensamhet och samhörighet och tiden.
Tiden tickar en sekund i taget.
Aldrig att någonting blir sig likt igen.


/Drömma-Lotta


The Memory Machine



IMG_7983



P1210818

IMG_7928



IMG_7974



IMG_7898

IMG_7977

IMG_7927



IMG_7908



IMG_7920

Jag är himla förkyld. Vilandes hemma.
Tittar
lyssnar
känner.

Jag kisar i februariljuset och väljer att se solkatter istället för damm.
Att porslinet är vackert istället för att allt jag äger är kantstött.
När man inte hittar egna ord är det skönt att lyssna på andras.

Tack för Julia Stone...


Om en tävling och en gåva

21.2.11

6DianaStorasen

Det här är hemma hos en ensamstående konstnärinna och fotograf.
Jag råkar veta att det inte riktigt är så prydligt som på bilden hemma hos henne,
och att man bara ser en del av rummet är helt klart.
Hon bor som jag gör, i vardagsrummet.
Där ska liksom allt hända:
du ska kunna sova, dra dig undan och vila, det är barn som vill hänga,
spela, titta på tv, man vill ha kompisar över osv osv.

Hon gillar klänningar och hon behöver en ny stil.
Ja så hon tävlar nu (bidrag nr 6 i Elle), och vinsten är en omstylning av hemmet.
Jag har tittat på bidragen och jo, alla behöver säkert hjälp.
Men hon är lite extra fin och rummet är spännande i sig så det hade varit intressant att se
hur de löste hennes behov tycker jag.
Dessutom har hon utlovat en klänningsfest om hon vinner.
Hallå, klart vi ska hjälpa henne :))

Och på facebook tjatade jag lite om min längtan efter en gungstol och pinnsoffa.
Då var hon där och sa att en gungstol kan du få, för min står bara och dammar på vinden minnsan.

Wow, tack liksom.
Veckan börjar bra...

Tävlingen


Mera paus...

20.2.11



Jag storhandlade i ett fult köpcentrum.

Belöning = fika.

Jag promenerade i solen idag.
Från Haga till Vasastan.
Om du undrar är det väldigt nära.
Inte så många steg.

Belöning = fika i Koltrastparken. I solen.

I morgon ska jag till barnmorskan.
Hoppas att det är sista gången, att vi inte behöver utnyttja sista tiden
som är satt till beräknat datum.

Belöning = Holmens loppis och.

FIKA.

En blogg jag är avis på.
För att hon orkade pimpa skötbordet som jag med tänkt göra.
För att hon hittade "min pinnsoffa" för länge sedan. Billigt!
För att hon har så fina bilder.
Solrum.


Jag bara vilar lite...

18.2.11


, originally uploaded by il est Mon Chéri.

...och lägger upp en pausbild.
Bara för att den är så himla fin.
Vi har ätit god mat och jag känner mest att jag vill gråta mycket.
Min familj.
Vi är så himla fina, och jag kämpar så bra.
Så bra jag kan.

Stolt.
Tröttgladgråtigtstolt.

Mon Chéri




Vecka 38

17.2.11

Ja, det har det varit en par dar eg.
Så nu tänker jag säga att det bara är 2,5 vecka kvar.
Klockan är 04.03 och katterna jagar varandra mellan köket, hallen,
vardagsrummet och tillbaka till köket.

Och här sitter jag.
Klämmer i mig den obligatoriska nattmackan.
Snö ute. Hur onödigt är inte det.
Ni vet pudrig och torr fin, som lägger sig över isfläckarna och jävlas.
Men nästa vecka då, snälla?
Inte mera moln och minus...

I mitt kök står det röda tulpaner och sånadär små blå från L.
Hon åker till Paris vilken sekund som helst.
Inte ensam. Hon har en hand att hålla i.
Jag blir nostalgisk och längtar tillbaka.
Tittar på gamla bilder.
Innan jag somnade grät jag i en famn.
Berättade om en rädsla jag har ang förlossningen,
och på slutet av berättelsen kom det ut en Judith.
Kladdig varm röd och grymtig. Jag vände min nedåtspiral själv
och landade säkert.
Jag kommer att fatta det ordentligt först när hon är där, på mitt bröst.
Men det blev en bra gråt och en målbild som förtydligades.

Tittar på gamla bilder igen.
Den där famnen och handen. Tack.
Tack för Paris.
Lite såhär...





bastille

dugomier

parisdogs

lafayette 2

metro


Fotograf Camilla Sundberg

16.2.11





















Vi blev förevigade jag och döttrarna.
Bröllopsfotograf Camilla Sundberg mötte upp oss vid Palmhuset och tog så himla fina bilder!!
Jag känner mig tacksam, de är som karameller varenda en...
Inget syns av min trötthet och smärta, bara att vi njuter av att vara tillsammans.
Mina fina barn...
Jag blir snyftig av att titta på detta och jag önskar att mina söner hade varit med.
Iallafall.
-Ska du gifta dig, behöver du ett porträtt eller bara vill göra som vi.
Kontakta Camilla och få ett minne för livet.
Stort tack igen!!!

Jag hoppas att jag snart ska få visa er bilderna som hennes kollega Lina tog härhemma.
Samma dag faktiskt.
Så nu känner vi oss som värsta modellerna, hoho...

Det var allt för idag, nu ska jag vila och sen vända pannkakor till 5 barn.
Naturligtvis i litet blommigt förkläde men kanske inte i klackeskor som jag brukar annars...

Kyss,
/Lo