Sjalar i julklapp kanske?

31.10.11

Drömmar | Dreams

Judith säljer sjalar som heter Dot och Rose.
Jag tänker att det är finfina julklappar att ge till de käraste av vänner.

I år är mitt mål att ge julklappar som jag gjort själv eller iallafall nära på.
Tex kan man buda hem en unik plansch på Tradera och sedan ramar man den :)
Jag ska även gå på en smyckesworkshop snart,
dit tar jag med mig en hel påse med trasiga gamla smycken och små personliga minnen
som jag tänker väva in i mina kreationer.
Hoppas att det blir nåt som verkligen ser fint ut, hoppas!!
Ja, och så ska jag ge bort sjalar från Judiths Garderob med. Som sagt.

Fotot på mina fötter är taget av Milla Camilla.

Kyss,

Lo


Judiths nya hörna

IMG_3806



string

Bebispappan styrde upp en vrå till lillan.
Min hörna fick stryka på foten för lets fejs itt,
skrivet sker på alla andra ställen än just vid sekretären.
-Som står i hallen nu, med en oval spegel svävande ovanför.

Det bästa med vårat sovrumbarnrumvardagsrum är,
att det nu känns större än innan.
Och att hennes finaste saker står i hyllan som fanns i morfars hus en gång.
Sängen är min mammas gamla och fastän de inte lever längre så har jag dem.
Som mjuka skärvor av dem, i hjärtat. Varje gång jag tittar dit...

Sen är jag kär i tavlan som Malva och bebispappan gjorde när J var nyfödd.
Ständigt de läckande brösten och luftandet av dessa.
Hängmattesängen ovan min och ja. Kameltoe? Har jag väl inte?
Ha, men kanske det var viktigt för femåringen att få med stället hennes syster kom ifrån.

Sen satt vi och tyckte att rummet var så härligt, bara vi hade ett annat soffbord.
Det stora långa bruna liksom hindrar energin att flöda.
Så ett runt vitt kanske?
Som IKEA naturligtvis har slutat sälja.

Vilken tur att Blocket finns, och vilken supertur att jag var den första
som ringde killen i Bellevue i morse, så att det blir som jag vill ha det på mindre än ett dygn.




På hotellet i London...

29.10.11



london morning



...fanns det ett ovanligt fint badrum, med badkar.
Trötta mammakroppen fick vila där.
Och på kvällen satt hon i fönstret och såg fyrverkerierna
sprida sitt glitter över fuktiga takåsar och fasader.
Osminkad och lugn.
Jag har inte orden riktigt. För hur bra...

Sen att det var fel i passen och mina svårt ihopsamlade shoppingpengar
gick till två tillfälliga var väl lite surt.
Men på det hysteriska Top Shop var det rea och en art decoinspirerad blus
bara ropade på mig, sådär förföriskt. Att det blev oemotståndligt...

Så, här sitter jag en helgkväll i min ensamhet.
Tända ljus, alla barn ute på roligheter utom lilla M.
Alltså t o m Judith är på lokal!!

Jag känner mig lite patetisk som inte har nåt bättre för mig än att sitta framför datorn.
Men ändå.
Livet kan inte vara glamour jämt ;)

Obs, en trött mammas ironi.

Kyss på er och fin helg till dig som läser.
/Drömma-Lotta







London...

28.10.11

Bild 12

hotel...

Bild 10



Nu är vi hemma igen.
Att flyga med en förkyld Judith var enkelt,
London är inte långt borta och det var mest spännande hela tiden, hälsar hon.
Jag valde att lämna både kamera och mobil hemma, total nedkoppling
och inte en tanke på mina läsare, hemska kvinna.
För att jag behövde bara vara där, och ingen annan stans.
Det lyckades och jag har njutit varenda sekund...

Vissa saker kanske man vill spara i hjärtat, men några mobilbilder
knäppte vi med bebispappans mobil ändå så håll till godo.

Och en kväll, somnade hon tidigt tidigt i vagnen den lilla.
Mamman njöt av mexikansk middag och drinkar
gatorna nöttes av traderakängorna
tills det ömma fötterna liksom blev stumma klumpar
och en varm hand höll min och vi såg tusen ekorrar i en park leka med duvorna
som jagades av hundarna
och höstlöven i London är liksom vackrare än de vi har hemma...

Jag känner mig lycklig.


Lediga!

25.10.11



Konstpaus,
-med andra dofter och smaker.
Och jag ska njuta och hångla med varenda sekund.

Utom flygresan då kanske...

Vi ses snart, hej hej :)




Älskade Moster...

24.10.11

lampgustaf_moster_vit

lampgustaf_moster

Jag har en fin vän, hon ska inreda ett barnrum och sa
att hon alltid drömt om att få göra det.
Och ja bara "nä så har jag aldrig tänkt och det har bara blivit liksom".
Men sen har det där satt sig på hjärnan och jag har funderat och vänt på saken.

Saken ja.
Den är väl mest att utrymmet och ekonomin inte funnits.
Fast det kanske jag gömmer mig bakom?
För jag är bra på egna billiga varianter.
Handlar det egentligen om tid och ork?
Eller är det lathet?


Oavsett.
Jag känner mig nu hur sugen som helst på att fixa i Judiths fantasirum.
Vi borde ha den här lampan tycker jag.
En stor svävande Moster.
(Inte monster).

Ja och så den dära spisen då, och kanske en röd saccosäck?
Och coola posters blandat med barnteckningar och lite foton.
Såklart.
Och fina pappersmobiler som vi gjort själva.
Gud vad bloggigt rummet blev nu.
Fast fint.
Äh, nu ska jag sluta fjanta och packa inför London :)


Puss på er!
/Lo


Vardag

23.10.11



IMG_3776



IMG_3745



IMG_3763

Mitt liv just nu är en fin vardag. Men jag är så trött.
Går runt och har ont i käkarna för allt ihopbitande om nätterna.
Kan inte somna om när den lilla ätit. Jag drömmer och funderar.
Så dumt egentligen, för alla planer jag väver orkas sällan med.
Som att måla om.
Göra fint i hallen.
I flickornas rum, inne hos H...
Och ju mera jag bor här desto mera inser jag att det är något som fattas.

Ett eget rum.
För mig.
Och kanske lite tid.

Så en lista, det är väl bra?
Jag sitter hemma hos bebispappan och skriver
-på baksidan av ett brev från Försäkningskassan.
Jag strukturerar,
funderar över ansvar, rimlighet och förväntningar.
Tvätt, städning, disk, inköp, storhandlingar, ekonomi, egentid och Judithansvar.

Jag minns knappt hur det var när jag var gift, och alla familjer är unika.
Den här med. Verkligen.
Så jag behöver inte bli klar med grovskissen på en dag, utan låter det ta tid.
Sen, sen hoppas jag att vi kan bolla och hitta vårt sätt.

Men vad vi ofta glömmer är, att vi fortfarande just är
bebisföräldrar.

Första året.
Det underbara omvälvande, oåterkalleliga magiska och tröttande.

Kanske det viktigaste är att vara mjuka i tonen och kramas mycket.
Att orka lyssna och inte vara så förbannat envisa.
För det kan aldrig aldrig bli helt rättvist.

/Drömma-Lotta






Tänk om...

Judith kunde få en bättre lekhörna, då skulle jag trycka in den här där:

5663286-origpic-8a5a37

Inte för att hon behöver den utan för att jag tycker att den är så himla fin!


Hello London...

20.10.11



Han med nagellack och tuffa armband bjuder mig till London.
Jag är så glad!
Dricka té och titta på klänningar, tänker jag göra.
Har ni tips?

Och lika mycket som jag älskar att resa, ogillar jag att flyga.
Fast nu har jag ju hennes hand att hålla med...
Undrar vad hon kommer att tycka om vårat äventyr?
Finns det döviktiga saker man måste tänka på, när man reser med bebis?

Jag fattar nog inte än.
Det känns sjukt romantiskt och lyxigt...

Hurra det är en sol i magen nu <3


Om du ska läsa någonting alls idag, läs detta.

17.10.11

Hej måndag och unkna samhällsbilder :/

Ja vad säger man, för jag fick så väldigt ont i magen av det här.
Stolt över kvinnan som är så stark, och bestört över hur media behandlar folk.
Fan att det ska vara så segt, så 40-talistproppigt i kanalerna om jag får säga så.

Skärp er liksom...


Söndagskramar och lämnabarnångest

16.10.11












Jag tycker om min nya klänning från tradera, och kängorna.
(Köpta för ingen peng alls).
Fast just kängorna fick både klackas om och töjas hos skomakarna 
bakom Hagabion, för det hade säljaren glömt att informera om.
Att vänsterfoten var nästan ett halvt nummer mindre...

Men nu kan vi dansa ihop så vi talar inte mera om det.

Och Judith ramlade ur sängen, mitt hjärta fastnade i halsen.
Så långa sekunder och ett långt jack i huvudet.
Det gick bra, men ibland känns det skört, livet.

Vi kramas och äter bullar med de stora.
Jag känner mig ensam som förälder med även hel.
Inte orolig utan trygg i föräldraskapet, bara det att jag hade velat bolla mera.
Säga -titta vad fina de är, såg du hur E gullade med J nyss?

Sånt.
Söndagstankar soliga med skuggiga kanter...





Hej, lite såhär...



När man blir stum är det såklart av olika orsaker.
Jag ger er Lisas ord istället...

Håll med om att hon är en keeper!


Håll min hand, var mitt smultron...

15.10.11

bonad



Jag håller på att rensa i källaren.
Så mycket jag inte behöver.
Och det skänker jag hit.
Gå med i grupper som denna på fejan och gör någon glad!
Förra veckan samlade jag ihop mat till en student som försörjer
sig och sin pappa. Jag gav bort fem par skor och lite inredning.
Tillbaka studsade bra skor till lilla E, flera olika par, en fin halsduk
och en pinnstol.
Jag tänker att det finns riktigt bra saker med fb, med nätverkandet.
Grupper som snällaklubben där folk hjälper varandra med allt möjligt,
-matlag, byteshandel eller kanske bara en kram...

En sak som jag hittade i källaren var den här bonaden.
Den ges inte bort. Fin va!?
Och den lilla röda vasen från Saron, hej på dig och välkommen in i värmen.


Sen åkte vi till Elisedal och fick äpplen och smultronplantor.
Det var häftigt att se Malins koloni och hur bedagad den gamla skönheten såg ut
jämfört med i våras.
Och idag.
Fick jag egentid, rakade benen och färgade håret.
Nu är det bara naglarna kvar så är jag en pingla igen!!

Ja, och så var det det där med att hitta ett par strumpbyxor utan revor...
Hur kommer det sig att sånt alltid ska lösas en timma innan festen börjar?!
Ständigt förtränger jag det där, fasen asså.

Hej min lördag och hej att gå på rolig fest med sina tre döttrar :D

Trevlig helg,
Drömma-Lotta




Tebjudningen

13.10.11





tebjudningen

Ok, skriva gör jag senare, ville bara visa att vi piggar på oss och går på tebjudning!

Jag är väldigt jätterädd om min present, iPaddan.
Men ibland får de små ha den ihop med mig och det finns många fina appar för barn.
Vilka är era bästa?

Kram


Johanna Karolina Eriksson

tumblr_lmkcnkB5J41ql4m6qo1_1280

tumblr_lmkc2vQrgx1ql4m6qo1_r1_1280

När jag är ensam och alla sover tycker jag om mina rum.
Stillheten, möjligheten att höra mina egna andetag för en gångs skull.
Att vakendrömma. Minnas. Längta. Sörja.
Sånt, sysselsätter sig mina tankenystan med.

När jag tittar på Karolinas tavlor känns det lite så.
En person som gillar att vara ensam.
Jag tror iallafall det.
Att hon sitter på ett café i Paris och ser sådär Paris ut.
Som bara skadinaviska kvinnor med stil kan.
Eller så kan du se henne barfota, uppflugen i en djup fönsternisch
där hon iakttar förbipasserande intet ont anande, som snart blir till karaktärer i ett nytt verk.

Hennes konst berättar små historier, poetiska luftiga kvinnliga sinnliga.
Flörtar med lite modevärlden men har ändå ett slags djup och melankoli i sig.
Kanske skriver jag in för mycket, eftersom jag känner henne lite, men ändå.

Och ni fattar väl, att hon är sjukt smart och ögonbedövande vacker på samma gång...

Bilderna har jag snott från hennes sida och till jul har jag bara en önskan:
karuselltavlan med titeln, We thought you’d be different...


"I utställningen Scratching the Poet’s Back får vi besöka ett drömskt landskap s
om gradvis smyger sig på vårt medvetande. 
Tavlorna blir scener som tillsammans vävs samman till en berättelse. 
Vi anar innehållet och meningen innan det flyr vidare till nästa duk. "

Johanna Karolina Eriksson





malva and the dress

12.10.11



little diva







Vi är fortfarande hemma och lite halvdåliga.
Då är det fint att klä ut sig och vila med stil.
Den här klänningen hittade jag i källaren, en av de finaste jag äger.
Tyvärr typ xxs-xs men ändå. Jag släpper den inte.

Nåväl, jag tycker att det blev fina bilder, vi bara brände av några på måfå,
som jag alltid gör. Det syns att hon är febrig men vi hade 10 roliga minuter iallafall.
Och nu vill jag frågar er.

Vilken bild är bäst, och varför?
Tack på förhand,

Drömma-Lotta





Om en klänning, om mina barn och om tiden...

11.10.11

but the dress is nice...







a blessed mess



Mina söner har fyllt 13 och 15.
Jag är så stolt, de är så jäklans fina.
Ibland är det svårt, med åldern och alla "klippa navelsträngen tjafs".
Fast ändå bra.

Jag tänker på tiden igen.
Tittar på mitt hår som sakta växer ut och växer grått.
För alla sorger och lyckors skull.
Jag tänker att min kropp är som ett träd.
Med alla 38 årsringar utplacerade, kärleksfullt och äkta.
Fula och fina.
Mina.

Det är en styrka att åldras med värdighet i vårt samhälle.
Inte snöa in på varenda rynka eller lite hängtuttar och att älska sin oplatta mage.
Vissa dar går sånt där bättre och kanske att barnen
som gör avtryck på kvinnans kropp hjälper.
Jag har fött dem, det är klart.
Fem barn sätter sina snirkliga spår...

Och när jag tittar på bilderna, lilla M som fyllde fem år,
för ett halvt liv sedan.
Jag hade den här klänningen på mig.
Och bodde i ett slott som bara hade två rum.
Allt var vitmålat och blommigt. Som ett dockskåp.
 Nu är hon 6,5 år och en annan. Precis som jag.

Jo, den här klänningen, med perfekt mönsterpassat tyg som är så skräddad
att jag nästan vill banta bara för att komma i den igen.
Men.
Egentligen inte, och den var mera gjord för en str xs-s med lite mera byst än mig.
Och någon med kortare liv.
Jag är för lång för den.
Näe, hon behöver komma ut och dansa.
Vill någon köpa kanske?

 Hej livet!


Mina vänner

8.10.11

sand i majorna

Vi är sjuka.
Jag återkommer snart...

  Furoshiki, ett nytt sätt att slå in paket för mig.
 Och bara helt jävla underbart!


Ny bloggadress, uppmanar alla att redigera sina länkar snälla tacktack!!

5.10.11







www.dromma.se