Morsdagsgråten

28.5.12

Untitled

Min söndag var väldigt härlig, drog runt på en loppis som sträcker sig över en hel stadsdel
här i Göteborg, fikade, åt god mat hemma och satt på balkongen och drömde med min kärlek.

Men det där med morsdag alltså.
Först ville jag inte skriva något, med risk att såra men samtidigt är det min historia.
Och det kanske kan vara skönt att någon annan förälder som inte firats, får se.
Iallafall, när jag växte upp firade vi alltid mamma, och mormor.
Det var morsdagsrosor, paket, fika och vi barn gjorde egna brev och kanske ett armband
eller en ask dekorerad med snäckor. Ni vet, sånt man gjort i slöjden typ.

Sen dog hon, finmamman. Och morsdag blev till en tagg.
Mina barns pappa är av föreställningen att det bara är ett kommersiellt jippo,
(han har en poäng) och att det är barnen som ska fira, inte pappan.
Kanske det, fast barnen firar ju inte om ingen lär dem, och jag har svårt att föra över
"min" tradition när det handlar om att de ska fira _mig_. Känns bakvänt.

Tyckte jag synd om mig själv när jag läste alla bloggar och såg på fb hur alla
fått frukost på sängen av sina familjer, brev från tacksamma barn lades upp
och det var allmänt vackert överallt.

Ja. Så pinsamt, men lite, ja.
Samtidigt vet jag att för varje älskad mamma som blev firad, fanns en lika älskad
som inte blev det. Och under min härliga söndag igår fick jag väldigt mycket kärlek,
ändå.
Det finns en risk med att jämföra sig i databruset, såklart.
Och jag brukar inte bry mig, men just den här dagen är lite laddad.
Mera än en födelsedag kan jag säga, så att ni förstår.

Men jag började dagen med hundkex i vas till minne av min och andra förlorade mammor.
Sen stoppade jag minnemammorna i fickan och lät dem följa med på en fantastiskt fin dag.

Så grattis i efterskott till alla er som råkar vara mammor, och min varmaste kram
till er som förlorat en.

Hej hej,
/Drömma-Lotta





11 kommentarer:

Anonym sa...

<3 <3 <3
Jag hittade en Lotta ask igår på den jättestora loppisen.
Och tänkte på dig.
Kram
M-L

Anna sa...

Morsdag ÄR ett kommersiellt jippo och FB är ett feel-bad ställe för inbördes beundran. Länge leve upplevelsekonsumtion som barnakramar, fina ord och en cykletur med familjen i försommarväder.

Tack för en bra blogg!

•lotta på solrum• sa...

äsch! jag har firat mig själv i 7 år. hurra för mig själv! sicken bra mamma jag är - typ. för L tycker också det är ett kommersiellt jippo.
och det tycker ju jag med...egentligen.
(och jag vet ju att dom tycker om mig. oftast)
men i år har jag verkligen lobbat för firningen. och det gick vägen. en bok som jag ville ha. och en teckning.
ok. jag hade ju en finger med i spelet. men är det inte det som är att vara mamma?

kram!

Anonym sa...

Åh, så fint skrivet. gick rakt in i hjärtat. Förlorade min mamma och tillika den bästa av mormödrar för fyra år sedan. Stor, stor kram till dig och mig! Pia.

TuvaMinnaLinn sa...

Förstår känslan.
Jag fick den i julas när alla visade upp det fina de fått av sin partner. Vi firar inte så, jag och min man. Vi liksom köper och fixar och bygger så mycket drömmar tillsammans att jag tycker att det kan räcka.
Men när jag såg hur andra gjorde så började jag genast att tveka och undra om vi var alldeles för icke romantiska.
Jag liksom ville inte ha det fören jag såg att andra hade det. Men nu tror jag att vi återgår till att vara som vi är bäst istället.

till-vidas-ara sa...

kramar till dig!! många och långa...

~Lycke

Drömma-Lotta sa...

Åh, vilka bra kommentarer!!

Ni är kloka, och roliga.
Bäst var Lottas ärsch!
Jag tänker att jag nog ska lobba lite för att fira, och fira mig själv framför allt.

Och kram till oss som är morsor och kram till att gå sin egen väg och fixa och dona istället för att presenta flott inför andra.

Man får stå på sig, innan någon annan gör't!

Helena sa...

Min sambo och fadern till mitt barn föklarade för vår dotter vad morsdag var för något:"-Som en födelsedag fast man ger extra många pussar och kramar istället."

Drömma-Lotta sa...

Så bra. Bara så himla bra, Helena.
Ska jag kanske lobba för helt enkelt :)

Åsa sa...

Jag har missat detta inlägg, dagarna bara rusar iväg då man har den lilla man ska följa. Men jag kan ju inte låta bli att kommentera igen...

Jag känner så väl igen mig. Barnets pappa tycker också att det bara är en händelse som är skapad för att köpa mer saker, och visst har han rätt. Men det svider helt klart lite i hjärtat då man ser alla andra som blir firade. Jag firade min dotters gudmor, hon har inga barn och jag vet att hon älskar att bli firad, för allt möjligt. Så hon fick pressent på morsdag från mig och den lilla.

Alla dessa minnesmammor, så otroligt fint beskrivet och vilket bra ord för Pippimammorna som sitter på sina moln och tittar ner på oss :-)
Jag hyllade min mor genoom at skriva ner fragment om just henne, hylllade min mamma, mitt minne av henne.

Det blir ju så att en morsdag får en att tänka på sin egen mamma, den som inte finns mer. Det är ett konstigt liv utan en mamma och utan en mormor till sin lilla flicka. Men det får bli sagor om mormor, berättelser om den vackra människan med det långa röda håret.

Ja ja, det kommer ännu en morsdag och då jäblar får man väll som sagt lobba för sin egen sak..eller varför inte fira farsdag med pompa och ståt, då inser han kanske att en annan också vill bli firad ;-)

Tack ännu en gång för en så fin blogg. Dessa dagar har du skrivit så fint om din mamma, vilket får mig att minnas min ännu mer, Tack!
/Åsa

Drömma-Lotta sa...

Kärlek till dig Åsa.

Bara en varm våg får du av mig,
swosch :)