

Mina barns skratt låter som pärlor, älvdans och klirr i skört glas.
Jag har skrivit kontraktet nu. Alla i fyrbytet har.
Ristat i sten, målat i blod, ingen återvändo utan bara ett enda stort hopp.
Mitt hjärta alltså.
Jag måste kämpa för att det blir bra, kämpa lagom mycket och njuta i överflöd.
Ordet njuta behöver inget lagom framför sig.
Barnen skrattar glas inne på det lilla cafét, -trodde jag skulle skratta med.
Men det känns mest som ett stort lugn.
Vi ska klara det här så väldigt bra nu.
/Drömma-Lotta
Grönt -en present från min mormor.
Hela min barndom stod den högst upp i skåpet.
Endast med på finfikor på min envisa begäran
Gult -Ett av lillans loppisfynd. Hon ska ha godis i den, bjuda gäster och så.
Rött -Mera loppis, en present till bebispappan som inga vaser har.
Eller jo, nuförtiden har han flera.
Skrattar glas
5.7.12
Etiketter: bekännelser, dagens ord, hemmavid, mama, mod, pressarna går varma, romantiskt dravel, skrivande, vintage, önskningar och drömmar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är så ljuvligt det här med eran lägenhet! Idag går vi för att kolla in en trea, står på första plats så den är vår om vi vill ha den. Och det vill vi, lämna våran etta.
Grattisgrattis! Så skönt att det ordnade sig. Lycka till med det nya!
Som vackrast är livet.
Inte alltid. Men ofta.
Ibland händer bra saker.
Drömma-Lotta.
Du skriver så vackert om erat liv.
Om dig. Om honom. Om barnen.
Erat liv.
Läser och njuter.
Det hender gode ting, det hender noen ganger noen ting som vil få oss til å gråte. Av sorg, av gledet. Er det ikke derfor det å gråte er så godt!?
Vilken vacker blogg du har! Å grattis till lägenheten!
Lycka till Emmie, och tack för alla fantastiskt fina hejjarop <3
Pus på er :D
Skicka en kommentar