Att Drömma

28.9.12

Untitled

Untitled

Idag var jag på sista steget i en anställningsprocess.
Högsta chefen nu. Vaksamt öga och en stressad dag fick jag för mig.
Min prestation var jag inte så nöjd med ärligt talat, ni vet ibland känns det som om man kommer in fel.
Får en dålig start och sen är det enda man vill att få människan att gilla ens person,
och det man säger blir mest krampaktigt och osmart babblande. Osynkat!

Sen tog jag ett djupt andetag, lyckades ignorera alla vibbar jag tog in i början och se det för vad det var.
Jag behöver inte bevisa att jag duger. Det gör jag. Oavsett om jag glömmer ett år eller svarar
lite lamt på en av tjugo frågor.

Alltså det där att sälja in sig själv.
Det borde jag med mina skills vara bra på, jag älskar att sälja ju.
Men jag har inte behövt öva, har faktiskt bara blivit bollad mellan olika jobb enbart på hörsägen,
i princip.
Välj Lotta, hon är grym, ni kan inte få bättre. Ärligt talat.
Tycker jag att mina arbetsgivare har lite rätt.
Lojal, aldrig sjuk, självständig, hugger i, peppar mina kamrater och älskar utmaningar
som underbemanning och stress.
Sen sitter vi där, i det lilla lilla lagret och min mun är torr av butiksluften och nervositet.
Jag ska berätta om mina visioner för framtiden och på något sätt lyckas jag inte måla upp en bild som övertygar.
Mina visioner är kanske för små, tänker jag tyst.

För faktum är.
Jag är på ett förbannat bra ställe i livet just nu och att önska mera känns nästan förmätet.
Skulle jag dessutom trots min lite svajiga insats få det där jobbet. Skulle jag bli så galet nöjd.
Att det nästan skulle kännas farligt att önska mera.

När man har varit med om saker och sett sjukdom och död i vitögat.
När vänners vänner kämpar för livet och påriktigtsaker gör sig påminda.
Då blir det just vardagen och familjen jag tänker på.
Och min önskan är mest vi ska få fortsätta ihop.
Men sånt blir lätt lite fel att beröra i ett litet trångt rum med en chef som har allvarliga ögon.
Jag skulle naturligtvis inte pratat så mkt om mitt skrivande och min familj.

Det var bara en sån dag, av tacksamhet.
Men om jag fått chansen igen, hade jag målat i ymniga färger över hela duken, om han frågat om visioner.
Bara så att ni vet...


9 kommentarer:

till-vidas-ara sa...

Amen! vad bra sagt alltihop, och om jag var den där chefen och läste det här skulle jag anställa på en gång direkt liksom! kramar mot helgen, i hösten, mot vintern..

~Lycke

Jen sa...

Åh, vilka fina bilder på dig!!!

Fattar inte hur fint du bor, eller jag ser men liksom.
Åh :D

Trevlig helg!

Ulrika sa...

Hej! Grattis till den vackra, vackra lägenheten och hoppas, hoppas du får det här jobbet också! Hejar på dig, fast jag inte känner dej alls. Roligt att ta del av dina tankar genom bloggen. Hittade precis hit. (Bodde själv i Vasastan i Gbg en gång.) Hälsningar Ulrika

Anonym sa...

Jag blir så inspirerad varje gång jag läser ditt. Tack för att du fortsätter att förgylla vår vardag. :)/ Kram Christel.
Ps. Jag håller alla tummar för att jobbet blir ditt. Eller - om de väljer någon annan är förlusten deras liksom.

Valloittava valkoinen sa...

Oh My ,how beautiful pictures you have took! I browsed through your blog and i'm amazed! So different style, cozy and stylish! Hard to find the right words in english:)
I'm So glad i wound this blog!

Have great day!
Warm greetings from Finland, Anu

rental mobil sa...

Mycket trevlig, tack för att dela.

Volang-Linda sa...

Håller tummarna för dig! Kram

Drömma-Lotta sa...

Tack Linda!!

Anu, wow your kind words makes me so happy :)
Hello there...

And your house -or soon to be, looks very very nice...

Welcome to Drömma!

Anonym sa...

Mår bra av din vackra blogg, Tack!
/M