Detta har hänt:

31.8.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Jag försöker hinna med. Mest så, är det just nu.
I farlig fart springs det på möten, lämnas cv och skolas det in på skolor och dagis.
Jag glömmer en del, men det är ok. Det mesta känns bra just nu ifall du undrar.
På kvällen somnar jag på någons axel och mitt hjärta pickar hårt om natten av förväntan.
Om en vecka och en dag kommer mitt röda varma att slå i en annan del av staden.

Göteborg drömmer höst och alla barnen behöver tre par nya skor var, samtidigt.
Det är lite som att vara förälskad när livet, boendet och årstiden hänger i luften...

Hej hej, /Drömma-Lotta
Instagram


Instagram och butiker i Göteborg -Aschebergsgatan 24 interiör

30.8.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Hej, nu vad det länge sedan sist, igen.
När dagisinskolningar och börjaettanpirr blandas med tonåringar som ska upp om morgonen.
Då räcker väl tiden inte till som jag skulle önska. 
Fast ändå, så skaffade jag sånt där Instagram. 
Vet inte ens hur jag ska länka dit (dromma), och flera av dem jag följer,
är nog bloggkollegor utan att jag ens fattat. 
Men till stor del har jag lyssnat in grejen typ:
Man tar suddiga bilder på sin frukost, lägger på ett filter och vips så är man ett proffs.
Sen ska det lajkas på andras bilder och en gång i kvarten tittar man till sina bilder och hoppas på andras gillande. I sämsta fall låter jag det bli så. Och lät det, en smula.
Nu tänker jag att telefonen ska få vila lite mera, och så andas vi i vardagen. 
Det går ändå att. 
Ta vara på när personer som tar vackra bilder och gillar mina egna, -nätverka och bara se möjligheten till inspiration.
Inte låta det bli en stress som det lätt blir...
Sen ville jag så mkt med bloggen den här hösten. 
Nu ser jag att butiksreportage och annat inte kommer att bli lika frekvent.
Det får bli som det blir med nya looken, loggan och det andra, målen finns där visst.
Bara att det får ta sin tid.

Hoppas att ni vill hänga kvar medans jag bloggar i de avlägsna mellanrummen och att ni gillar det jag gör.

/Drömma-Lotta


Bilderna ovan, de kommer från Maries butik Aschebergsgatan 24.
Den ligger på en söt liten tvärgata, Södra Larmgatan 2 numera och hon Marie,
kunde gärna få vara till salu hon med skämt å sido.
För visst är det så, att kvalitén på en butik sitter inte bara i en tjusig lokal, liggandes på het adress krängandes "rätt grejor"?
Det handlar om något genuint om säljarna ska få mig på fall, oavsett om det gäller second hand klänningar eller dansk design. Och sådär känns det när jag kommer in hos henne.
Bara så himla bra! Stället är coolt utan att göra mig nervös och ägaren är kunnig och behaglig.

Utbudet är fräscht, en eklektisk samling av det bästa och priserna spänner allt från sjuåringens veckopeng till sånt man sparar till och önskar sig. Det luktar handverk utan att vara mossigt.

Speciellt kär blev jag i spratteldockorna av den danska konstnären Victoria Ladefoged,
stora fisken som äter lilla fisken, glitterkorten och som vanligt ALLT från House of RYM.
Eller alla stora sinnliga armband som väckte habegär, tjusiga mobiler, tavlor och lampor om du lyfter blicken lite och kuddhavet vid mina fötter.
Alltså, jag kan kanske inte helt sätta fingret på vad det är som gör att det känns så rätt i magen,


-ni får helt enkelt masa er dit själva!





Bara barn och instagram

21.8.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Häromdagen hälsade jag och lilla J på hos Så fint jag vill.
Lilla fina familjen bor så ljuvligt snyggt. Det är ett behagligt hem på nåt sätt.
Ja, så vill jag nog beskriva det. Harmoniskt och charmigt, ganska kvinnligt,
men inte sockersött för den sakens skull.
En eklektisk blandning helt enkelt och lilla J fullkomligen gick i spinn.
Vanligtvis är hon en blyg viol hos folk i början men här sprätte hon runt,
åt jordgubbar som synes och hade bara galet roligt.
Det hade faktiskt vi mammor med så nu hoppas jag att vi ses igen snart.

Bloggvärlden är ju fantastisk tänker jag, alla fina möten som blir ständigt.
Vägar som aldrig hade korsats om inte www fanns liksom.
Det kallas väl teknik men ibland undrar jag om inte lite magi och sagor
har ett finger med i spelet?

Sen vågar jag knappt andas det. Men. Nu har jag en ny mobil och instagram.
Vet inte hur det funkar, har inte ens lagt upp nån bild. Det hann bli mörkt
innan jag lyckats regga mig :0)
Iallafall fattar jag det som att mitt användarnamn är Dromma.
Eller Lotta Lundberg i annat fall. Äsch, det vore roligt att ses.
Ska ta mod till mig och vardagsplåta i morgon, så det så!

Kyss,

/Lo


Mitt hjärta...

20.8.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

när man måste gå och lägga sig fast det börjar bli helfestligt...

Vacker utan spackel

Untitled

...och man bara vill vara med stortjejerna hela hela tiden...

Untitled

Untitled

ett ögonblick i hjärtat

...svämmar över när jag går igenom semesterbilder och ser mina döttrar, söner och deras kusiner.
I just den här lilla bildkavalkaden syns väl bara systrar, men det är för att de andra inte vill vara med
här, särskilt ofta.
Det är en balans och ett ständigt ifrågasättande. Hur gör man, ska man verkligen exponera barn här, osv.

Jag gör det och tycker att det är ok. I bästa fall valde jag rätt och alla utom lilla J får välja.
Det har hänt att jag raderat bilder i efterhand faktiskt, för att de ångrat sig.
Hur kom jag in på detta spår?

Vad jag egentligen ville säga, är att jag är är så jäklans kär i barnen. De fattas mig när de inte är här.
Jag önskar att jag räckte till och orkade mera, samtidigt som jag bara kan göra mitt bästa.
Det verkar räcka, det är så det känns.

Och jag förundras över lilla E som bad mig klippa en lite tuffare frisyr igår.
(Tolv år nu, tiden går så satans fort).
Förundras över hur fina de är med varandra och hur bra det kommer att gå för dem
även när jag inte längre är där för att försiktigt borsta av gruset på skubbade knän,
svara varmt när de ringer eller krama dem lite för hårt godnatt.

Jag tittar på bilderna en gång till, hjärtat blir för stort i bröstkorgen, jag saknar min egen mamma
och tänker att livet är oändligt.
Det tar aldrig slut fast en människa dör.
Vi lever kvar här utan, och på grund av just henne.

Vi finns, mina barn finns och låter henne leva vidare i sina kroppar
utan att ens tänka på det,
-min solmamma och kärleksbärare.





Bakom kulisserna...

19.8.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

I den dära verkligheten, spippar jag sällan rödvin och hasar runt i kimonos.
Men när jag gör sånt, och ostört får tid att skriva.
(Erotik eller diskbänksrealism spelar ingen roll, jag älskar båda).
-Då. Det är mitt happy place.
Och spetsgardiner och krusiduller i taket.
Får mig att må väldigt bra.

Vissa gillar funkis, villa eller loft.
Det där stället i Vasastan. Det är min grej bara.
Min saga, hoppas jag.

Och barnveckan som var vår näst sista i Haga.
Och sista innan skolan.
Då lagade vi mat från grunden nästan varje dag.
Köpte säng till lilla J. Packade ner hemmet i lådor.
Åkte och badade på nya fina ställen, och gick på loppisar.
Det där med bloggande och städande kom lite på skam.
Fynden var dock stora.

Som idag. På bakluckeloppisen.
Jag hittade en kvinna som bara sålde finfina grejer, inte en endaste skruttpryl.
Korallfärgade pläden är hennes, (näe, min!) med snödroppar på.
Rutig barnkjol, 50-tal, kostade mig 25 kronor.
Min nya randiga fouta från House of Rym glömde jag på en av stränderna.
Då cyklade mannen hela vägen tillbaka på kvällen sen, sån tur att den fanns kvar!
Och två sängskåp med marmorskiva, -jag vann Blocketkampen med få sekunder.
Efter att jag ringt fick mannen 20 samtal till, och hela 30 sms.
Fasen vilka snyggeskåp...
Rostyget har fungerat som rumsavdelare hemma hos oss, och få vackert följa med till nästa hem.
Tavlan intill mina brillor ger jag bort, hör ni det?
Skåpet längst ner säljer jag för 400 kr. Det är djupt och lågt och långt.
Vi har det som tv-bänk och har borrat några hål i botten för sladdar.


Nog rabblat,
hoppas att vi ses lite oftare trots att min kalender är späckad.
Jag önskar er en vacker vecka sålänge.

/Drömma-Lotta