Jag visste inte vad som skulle hända mig.

30.10.12

We <3 Vasa.

IMG_0967

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

IMG_0983

För tre veckor sedan trodde jag inte att mina dagar skulle se ut som de nu gör.
Jag hade siktet inställt på något helt annat. Men så kom livet och ruskade om.
Gav chansen till nya möten.
Ni vet kanske, när man efter ett tags samvaro med en person börjar snudda vid tanken
"det var nog meningen att just vi skulle mötas".
Så har det varit det senaste och så tänker jag vilken gåva,
inte så ofta man känner så!
Bara det att på dessa tre veckor har jag inte mött en utan 10 sådana själar.

Och ingen annan än dessa personer vet eller kan förstå.
Så är det,
-och jag blir aldrig densamma igen.
Man kan inte skriva allt på sin blogg, så är det ju. Men iallafall,
det jag försöker säga är att livet och människorna man möter är verkligen en gåva.

Människorna som har det tuffast och går igenom saker, kanske är det just dessa som fattar vad som
verkligen är viktigt. Viktigt på riktigt.
Ni kom i min väg och jag ska vara rädd om er.

Bara så...


Hemma hos: Så fint jag vill.

29.10.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Just nu är mitt huvud fullt av jobb. Jobb med att läsa på vad gäller kommunens bristfälliga
rapporter och sökandet av fler.
Den där dialogen och transparensen de pratar om verkar mest vara ett spel för gallerierna och media hakar på.
Inget ifrågasättande alls tycks det mig.
Vi jobbar vidare iallafall, med att rädda lindarna i Göteborg.
Sen var det det mitt egna skrivande. Som hamnat i bakvattnet. Jag är bedrövad och vet inte riktigt
hur jag ska göra. När får jag mera tid, använder jag den rätt ens?
Det där med att vara närvarande i stunden är inte alltid så lätt. Särskilt inte när sömnkontot
är på minus.
Jag gnäller. Och önskar mig lite energi och tröst.
Svårare är inte mattematiken och jag inser (som alltid) att hos andra är det ingen idé att gå med håven,
den enda som kan förändra är jag själv.
Så.

Vad får mig att må bra?
Hur ska jag fördela tiden?
Dags att skriva lite listor kanske?
Och boka in saker som ger mig energi, tror jag bestämt!

En sak som ger mig energi är andras hem.
Med risk för att verka ytlig nu, jaja.
Igår köpte jag ett magasin som handlade om sånt, låg på sängen i 40 minuter och njöt.
Sen gick jag in och redigerade lite bilder från senaste besöket hos Så fint jag vill.
Där!
Där får man energi och själen liksom fylls på.
Det är ett harmoniskt hem, en plats att vila på inte minst nu när det tillkommit en liten ny.
Så fina fötter och spröda små fingrar.
Kram på er alla,
snart kommer jag igen här.


Så fint jag vill.





Är du med mig, är du med oss i kampen?

20.10.12

Untitled

Untitled

Untitled

På gränsen till utmattning nu, men samtidigt så stolt och stark på nåt sätt.
Det är en övertygelse i hela min arma kropp och mitt huvud är för trångt av alla tankar.
Ovana tankar. Eller ovana, men de senaste dygnen har jag behövt och försökt sätta mig in i
sådant som borde ta en månad tänker jag...
Och samtidigt, (om ni läser mina länkar kommer ni att förstå),
finns det något som ger en mera energi än när man så här passionerat brinner för något?

Här är mitt brev till er idag.
Ska ni som befinner er i Göteborg kl 15 i morgon lördag göra en sak,
så är det att gå på vår minnesstund och bistå oss i kampen för bevarandet av gamla, FRISKA träd.

Aborister har undersökt allén 2010 och fann att 196 träd var friska, 5 var det inte och dessa togs omedelbart bort.
Experter har varit nere och kollat på träden privat, därför att de läst kommunens underlag och ifrågasätter detta starkt. 
De påstår att vissa delar av rapporten är starkt överdriven och att träden skulle kunna leva i 100 år till om man tar bort dålig jord och ersätter den. 
Alla är rörande överens om att träden som föll var friska.

Vi kräver därför en ny, _oberoende_ undersökning. 
Mannen som gjort den senaste och som Park och Natur använt som underlag har tex inte gjort någon tomografi på träden, varför? 
Han har heller ingen ordentlig arboristutbildning och var mannen som fällde den rikskända tv-eken.
Är det en slump att de använt just honom tror ni?!

Sen, har någon i kommunen gjort en värdering på varje lind som står idag?
Den har ett ekonomiskt, kulturhistoriskt och biologiskt värde som egentligen är ovärderligt men i pengar mellan tummen och pekfingret handlar det om en halv miljon per lind.

Vet ni som skattebetalare vad det kommer att kosta oss att ersätta stora vackra friska träd med importerade? 

I morgon gäller det. Det handlar inte längre om _en_ allé i Göteborg, det handlar om så många fler träd än så. 
Linnégatans faller på måndag. 

JAG VÄDJAR KOMMUNEN OM ATT VÄNTA MED SKÖVLING PÅ MÅNDAG!!

På Länsstyrelsens hemsida kan man läsa att gamla alléer är skyddade av miljöbalken och att de ska ge sitt medgivande. Har de gjort detta?

Och även om Park och Naturförvaltningen har en positiv framtoning mot journalister och andra, finns det skäl att inte lita så blint på deras ord som politikerna tex verkar göra. 
Bevisning saknas (där kan politiker lätt kollras bort eftersom de inte har utbildningen som borde krävas, om just träd, historia och biologiska aspekter), och kommunen bär därför ett stort ansvar att med 
-objektiv granskning och analys- stoppa de misstag som görs. Lika viktigt är det att lyssna på invånarnas synpunkter och vädjan medan tid finns. 

Och till er medlemmar fortsätter en trött liten mamma att vädja.
Kom i morgon, 15-50 min av er tid är allt jag begär för tillfället. 

Vasagatan vid de fällda träden, utanför Odd Fellow, kl 15.

Vi kommer att ha erfarna utbildade trädklättrare på plats (så kom hela familjen, häftigt för barn att titta på!) och ska efter bästa förmåga bistå, berätta och även kanske bara få sörja de fällda träden för en stund. 
Viktigt att tänka på, se upp med trafiken och ställ er inte ute i gatan. Ha en vänlig ton och ett öppet hjärta. 
Det är en minnestund och infostund, och många barn kommer att delta. 

Varma hälsningar från Lotta.


Här hittar du vår namninsamling.

Här är dagens artikel i GP.

Här hittar du mitt första inlägg om att rädda Vasagatans lindallé.

Har du fb hittar du morgondagens event här, och gruppen här.




Jag vill inte vara någon annan än mig själv.

18.10.12

Untitled

Det är vuxenvecka. 4 av barnen fattas mig då.
Och jag känner mig samtidigt tacksam över att jag är så välsignad, jag är verkligen det.
Idag.
Helst av allt skulle jag vilja att det var fredag och vi låg i högar av armar och ben,
en levande skulptur som rinner över soffan och ner på golvet bland kuddar och popcornsmulor.

Untitled

I Majorna finns det söta butiker. Jag köpte dessa puddingar på en antikaffär vid Mariaplan.
Jag vill lägga mig på bilden, så fina. Och jag önskar att någon kom och målade om mina rum.
Min kropp är tröttförkyld och orkar inte förstår du.

Untitled

Hej, du.
Jag vet ibland inte vad jag ska göra med mitt längtande hjärta. Min plats är här och jag älskar mitt här.
Ändå är jag hopplöst romantisk mitt i allt mitt praktiska -hejjagärenfembarnsmammasomsällansitterstill.
Det var väl mest bara det.

Untitled

Nej vänta lite, jag måste ju visa taket i porten.
På våningen ovanför oss. Har de bevarat ett rosigt tak och jag är helt säker på, att detta är mitt
gamla Paris. Så som jag drömmer det...  Huset i Vasastan från 1888. Vi borde ha fest här, eller hur?

Untitled

Och här är mitt största fönster. Det där jag lägger ifrån mig saker istället för att puffa med kuddar,
sitta med en kopp te och min skrivbok (som jag inte hittar i flyttkartongerna).

Untitled

Saker jag borde.
Sälja klänningar och barnkläder.
Hej Tradera, jag vet inte om jag orkar ärligt talat. Kan ingen bara komma hit och hämta allt?!

Untitled

Snart ska mitt kök bli ett annat bättre. Med nya luckor och fina bänkar i virrvarrmönster. Hurra!

Untitled

I jungfrukammaren bor stora E som fyllt 14.
Lilla J har precis kommit på att hon kan hoppa från fönstret ner i sängen. Jag försöker ha is i magen.

Gillar ni mina suddiga bilder?
Följ mig på Instagram.
Hej, jag heter dromma där, såklart.

/Drömma-Lotta


Inte utan min mamma

17.10.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Idag saknar jag min mamma, så förbenat mycket gör jag det.
Hon lämnade mig i januari 1996 och vi var inte alls vuxna då, även om jag ville tro det.
Sen fick vi ju. Växa upp alltså. Lillebror och jag.


Sorg kan se ut på så många olika sätt, återhållsam, osynlig på utsidan.
Den kan vara våldsam och gapig, svullet ansikte kladdigt av snor och förtvivlad blick.
En stolt sorg bär jag själv. Där mitt hjärta fortfarande går i kras vissa dar,
men där man samtidigt är så jävla tacksam över tiden som vi fick.

En ensam pärla av glas som rinner långsamt, en enda ner för min hals och ner på bröstet.
Då tänker jag på hennes.
Hur avundsjuk jag var på hennes otroligt vackra stolta bröst och hur jag baddade huden när febern
rev i henne. Hur jag i smyg kikade in mellan de glesa knapparna i den vita sjukhusskjortan
och hur jag viskade till henne att om jag blir hälften så vacker som du mamma,
hälften så god och klok när jag blir stor.
Då kan jag inget mera begära.
Ingenting.

Och hur ofta vill jag inte att hon ska ringa med sin glada röst och fråga mig hur det är.
Ni vet en sån där fråga som inte alla vill ha svar på men hon lyssnade, alltid.
Vissa dagar behöver man sin mamma även som vuxen och jag hoppas mest att mina egna barn.
Ska få behålla mig länge, jävlitt länge. För deras skull. För att man lätt blir lost.

En kvinna som skriver på riktigt och viktigt om sorg är Fröken Blund.
Det får bli dagens extrafina tips.
Tack,

/Lo





Så länge du är med mig...skövlingen av lindallén i Vasastan.

15.10.12

2552567657

Untitled

Untitled

Jag måste dela med mig.
Här kommer lite länkar angående skövlingen av våran vackra lindallé här i stan.
Frågorna är många,
*hur kunde de utföra detta utan ett bygglov, är det inte brottsligt rentav?
*Att informera kort på en hemsida, 10 dagar innan beslutet träder i kraft, är det rimligt att kalla det
tillräckligt, i en fråga som engagerar så många och berör en hel stad?
*Hur tänker det när de inte vill plantera nya lindar utan en helt annan sort?
*Det kulturhistoriska arvet, spelar det ingen roll?
-Är träd sjuka och farliga för allmänheten så javisst, ta bort dem.
*Men är det verkligen så att det "inte kommer att se snyggt ut" att ersätta enstaka?
Träden som planteras kommer ju att vara delvis uppväxta och man får ju se detta på sikt.

Länk (du måste scrolla ner en bit), som handlar om parklindar och restaureringen och föryngringsprojektet i Mälardalen/Drottningholm.
GP idag där jag citeras och GP igen om dagens avbrott i sågandet.
Slutligen gruppen som vill bevara lindallén eller i sämsta fall ersätta med nya lindar hittar ni
HÄR.


I den har allén har jag burit barn, kyssts i regn, gråtit, sörjt på en parkbänk och hjälpt överförfriskade gubbar på densamma. 
Jag har vänt mitt ansikte mot solglittret som silat igenom det skira gröna om våren och andats in lyckan.

Jag har med flit gått vid sidan om gångbanan bara för att få driva kängorna genom frasande höstlöv
och på riktigt.
-Helt på riktigt om du lägger handen mot den våtsvarta stammen kan du höra hur träden viskar 

om andra tider, om saker som hänt intill dem långt innan du ens var född...

/Drömma-Lotta


Porträttet på mig när jag fotade träden i morse, är taget av GP:s fotograf Kent Hallgren.



Hemma hos Another Side Of This Life del 2.

Untitled

Här har vi den.
Skivhörnan där konstnärinnan (som bodde i lokalen innan Anna Cate och hennes familj),
tvättade sina penslar.
Jag tänker att fler borde göra så, använda udda och kanske outnyttjade utrymmen till lite oväntade saker.
Eller oväntade och oväntade, härbärgera sitt intresse. Ta vara på ytorna och skapa sig den drömda
skrivarhörnan, ministudion eller vad som helst. Sätta upp hyllor från golv till tak och exponera sin
samling av skor, porslinsfiguriner eller kottar.

Du kan göra vad du vill.
Det vet du väl, visst?

Kyss,
/Drömma-Lotta

Del 1.






Idag är en trist och sorglig dag.

Untitled

Skövlingen av Vasagatans allé har börjat och jag var där och fotade eländet efter dagis.
Funderar på att lägga ut bilderna här men kan inte bestämma mig riktigt.
Det är gråa och rakt på. Inget vackert alls.
Är det så jag vill minnas det vackraste jag vet i min stadsdel?
Hoppas att de inte hinner så långt, hade velat fota utan maskiner med.
Fotografera i vackert ljus, inte ett måndagsgrått Göteborg liksom.

Bilderna från idag finns på min Flickr och i ett album på min fb.

Jag önskar mig en frisk vuxenvecka där jag bara betar av roligheter och måsten i en
fantastisk takt. Och detsamma till er som läser sålklart!

Bloggtips,
-ny i min länklista och en finfin pärla:
Finedage


Hemma hos Anna Cate -Another Side Of This Life.

14.10.12

Untitled

Untitled

Untitled


Untitled

Untitled

Untitled


Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Hej hej.
Jag är här igen.
Så som det ska vara, jag skriver efter tid och behag helt enkelt.
Nykär i Instagram, hoppas att det lägger sig snart för annars kommer det att bli bildrekord.
Rekord i nätverkande blir det med...

En person som jag redan fastnat för i bloggvärlden fanns där med och så ställde jag bara frågan.
"Får jag komma hem till dig och fota lite"?
Det blev lite för trevligt nästan, vad gäller det dära fotandet alltså.
Oskärpa pga långa slutartider och lätt ofukuserad ville jag helst av allt bara dricka te
med henne och flytta in.
Fast bilderna de duger och jag vill gärna visa.
Därför att känslan hos dem är så behaglig, att bo i en gammal butikslokal i två plan
känns plötsligt som en dröm även om jag älskar vårat nya.
Och de inreder osvenskt och modigt, det är inte självklart att det är två unga 30-åringar som bor där, alls.
På ett bra sätt menar jag detta.
Tapeter i nästan varje vrå, det där omtalade nordiska ljuset silar in dansar över väggarna och allt blir en sagovärld därinne.
Det är artistiskt och musikaliskt faktiskt, och luften därinne skvallrar om hur fina de är, de som har lyckan att bo.

Det snyggaste kommer i ett eget kort inlägg, en stående bild på skivhörnan, dj-rummet,
det allra heligaste med ljuvlig färgnyans. Hela besöket fick jag musik på finvis till spis,
och jag tänkte bara hur man kunde ha fester där jämt.
Öppna de stora portarna mot gården och den glasade dörren mot grönskan.
Höja musiken, prata livet och måla alla visioner i starka varma nyanser...

Tack för att jag fick komma Anna Cate, och tack för att ni som läser är snälla och hälsar på hennes blogg, gört bara!


Här hittar du Annacates blogg och här hennes instagram.
Lite fler bilder från hennes fina hem.