Och vinnaren är:

30.11.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Sagny!!

Stort grattis, nu kanske det blir svårt för dig att hämta på marknaden men vi får lösa det på något sätt.
Maila mig på dromma@dromma.se

Åh, det syns ju inte på bloggen men det var jättepirrigt att göra lapparna, skriva namn och dra ett namn.
Eftersom jag känner till flera av er som tävlade var det extra nervöst på nåt sätt.
Hm, jag tänker nog hålla tävling igen snart, innan jul.

Det är roligt att få vara med ge bort saker :D

Hej hej och trevlig helg till alla som läser!
Tänk att jag chockar er och producerar 2 inlägg
på en dag, det var inte igår...

/Drömma-Lotta

Tävlingen hölls i samarbete med
Mocklis
Bruket DSA
**********************************




Bye bye novembergrå...

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Vad gör man i november egentligen?
Försöker omfamna det grå, andas den fuktiga luften och titta ut över sin stad?
Det är lite samma grå som i Paris och om jag blundar inne på Franska precis när
deras croissanter läggs upp, är jag halvvägs där.

Att sede små sakerna, det vardagsvackra för att överleva helt enkelt.
Blundar för helheten, strävar mot stjärnorna
samtidigt som snoriga näsor torkas, migränatacker avlöser varandra och arbeten hopar sig.
Bara vanligt liv, inga konstigheter och ändå är det just sådant som kan bli magiskt när du blundar.
Helt på sant!

Ps, jag och lilla J drar vinnarna i tävlingen senare idag. Skriver namn på små lappar och så får hon välja.

/Kyss från Lo





Tävla på Drömma och vinn finheter från ljuvliga Mocklis!

23.11.12

Untitled


Alltså de här mockasinerna.
Förstår ni hur fina de är?!
Nu har ni chansen att vinna två produkter från ett av mina favoritmärken: Mocklis!
Här nedan följer reglerna inför kampen:

Drömma sammarbetar med Mocklis och Bruket DSA:s kommande julmarknad.
Priset består av ett par mockasiner till barn och ett par ullsockor i vuxenstorlek, värde 490 kr. 
Allt du behöver göra för att delta i tävlingen är att gilla Brukets Facebooksida och svara på en 
enkel fråga i kommentarsfältet nedan: 

1) Vad heter grundarna till Bruket DSA?

Tävlingen avslutas kl 20 29/11-12 och priset hämtas ut på julmarknaden.
LYCKA TILL ALLA!
*********************************************************************************************

Låter det bra för er?
Åse och Sara som gör Mocklis gör verkligen hållbara på alla sätt och vis,
jag gillar att de inspirerats av folklore från hela världen och samtidigt satt en egen
modern knorr på hela baletten.
Bäst av allt är att det inte bara producerar för barn utan även för vuxna.
Hade jag vunnit tävlingen hade nog de här underbara höga sockarna fått följa med oss hem!
Brukets designmarknad är självklart värd ett besök oavsett vinst,
de håller hus i Kulturhallen i Kvarnbyn.
Söndagen den 2 december, kl 11-16.
Kommer att skriva mer om dem snart, hoppas att vi ses där :)

Untitled

Bruket DSA
Bruket DSA facebook
Mocklis


TÄVLING :D

22.11.12

Untitled

Snart ska ni få tävla om godis för vuxna och barn, Drömma lottar ut Mocklis
i sammarbete med Bruket DSA!
Judith och jag älskar deras mockasiner så det var väl hur bra som helst att just vi fick uppdraget.
Outslitbara och världssnygga tycker vi att våra har varit.

Vi hörs snart,
/Drömma-Lotta




Saker jag tycker om...

17.11.12

Untitled

Fina gamla underkläder, som inte kliar och redan är mjuka av hundra tvättar.

Untitled

Barnkläder som är tidlösa och att Judiths lugg börjar växa ut (och att hon inte drar bort hårspännet).

Untitled

Saker från förr. Som den här bilen. Jag tror att inte alla människor jagar efter det senaste fräcka fräscha heta. Utan de tar hand om, sin gamla bil. Eller sitt hus. Och är lyckliga just så.

Untitled

Att en man i Leningrad gick till sin juvelerare med en ritning på det här armbandet.
Att han köpte varje sten för sig och samlade och sparade. För att kunna göra det här fina armbandet.
Som sedan gick i arv till hans lilla barnbarn, som 14 år gammal flydde under beskjutning i högt gräs i Estland. Flydde i en av två båtar till Gotland.
Mina barns farmor som jag skriver om, fick sjunga lågt nästan hela resan eftersom hennes yngre kusin sa att hon tänkte skrika annars.
Och i den andra båten föll en liten tvååring över bord och drunknade. Men hon överlevde.
Jag tröttnar inte, jag tycker så mkt om. Att lyssna till andra människors livsöden.
Och jag ödmjukas inför det faktum att den här kvinnan gav mig historien att bära runt min handled. Tack.

Untitled

Mina barn mina barn mina ungar mitt nya hem det är ett paradis och ingen stege är hög nog.
Högt till tak, är bra.

Untitled

Bedagade hemliga trädgårdar mitt i stan...

Untitled

Att ha saker framför sig, att längta till. Att drömma.

Untitled

Naturen och staden och människan och oväntade små detaljer i ens väg en vanlig tisdag tex.

Untitled

Stora gamla fönster, gamla hus, gamla träd, hjärtar jag.

Untitled

Kläder. Strumpbyxor som ser ut som nåt från förr eller nåt från Paris eller bara är allmänt fina.

Untitled

Mitt trapphus. Jag leker Paris, som sagt.

Untitled

Tunna halskedjor med fina hängen. Gamla klänningar från 40-50-talet och stickade koftor.
Mormorskängor. Gamla handväskor. Vänner som skrattar i mitt öra så att jag måste trycka luren hårt mot huvudet och hoppas att det där skrattet går att minnas dagar som är mindre skrattiga.
Vänner som förstår när jag säger "det här betyder något, det här är viktigt för mig".
Eller som ser mitt viktiga, när jag själv bara famlar.
Och som säger till mig när jag svamlar, eller talar om att de stoltas i hjärtat av mig på nåt sätt.

Och jag tycker om att resa. Äta god mat och lyssna på musik.
Och jag tycker om film. Och livets egna film. Och en massa andra saker
som mäns ögon när de säger påriktigtsaker som kvinnors rodnande kinder när de dansar
som äldre människors händer när de stryker milt över sin partners kind och kroppsspråket
på människor som brinner av förälskelse eller för en stor och viktig sak.

Kärlek till er, kärlek till tusen för att ni orkar komma tillbaka till den här sporadiska bloggen
och den bästa av helger till er, -höstar med för den delen.

Hej hej,

/Drömma-Lotta





Lite som ryggskott...

16.11.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Jag har sträckt ryggen, det kan ju låta lite fånigt att ta upp.
Men faktum är att jag knappt kan komma ur stolen och att lyfta min unge
känns som att få en kniv i ryggen.
Nu ska jag bli bjuden på kaffe i mitt kök och sen blir det vetevärmare och hård stol.
En träckt rygg går ändå under betäckningen i-lands problem så nu slutar jag mitt gnäll...

Den här trädgården ovan är lite bedagad, men jag älskar den.
Konstigt nog är det nästan aldrig folk där, inte ens om sommaren.
Skönt fast lite sorgligt på samma gång.

Idag läste jag att kommunen ska anlägga en frukträdgård vid Korsvägen.
Så fint tänker jag först.
De hoppas att folk ska kunna plocka äpplen redan efter ett halvår.
Optimistiskt?!
Fast själv blir jag mest ledsen när jag sedan läser kommunens egna info.
För det artikeln i GP glömde att nämna, är att träden ska ryckas upp efter några år.
Det är ett tillfälligt projekt.
Dyrt med antar jag, i längden.

Det känns som att de som bestämmer om stadens träd har fått en knäpp,
lite som ett ryggskott när smärtan gör att man inte kan tänka klart.

Lägg lite av pengarna på nåt som är mera hållbart istället tänker jag,
och mera kärlek på sagoträdgården vid Sveaplan...

/Drömma-Lotta


Om Vasagatans lindallé och livsförälskelse.

7.11.12

Untitled

Untitled

Untitled

När jag ser mitt liv genom instagram ser det rätt mysigt ut. Det syns liksom inte
att jag är särskilt trött eftersom jag låter bli att fota mig själv just idag.
Inte heller finns det bilder som skvallrar om dammråttor eller skitfula tapeter som jag börjat riva i.
Dessutom gör alla filter att disken ser lite fanzy ut vill jag tro.
Även om jag vill vara diskbänksrealist ibland så orkar jag inte fullt ut.
Ni som läser fattar nog ändå, vaknätter och en smygpåbörjad renovering gifter sig illa.
Det är som det är och jag älskar mitt liv. Varken mer eller mindre.
Bara pang villkorslöst upp över öronen hej kom och kyss upp mig mot ett träd!

När vi ändå snuddar vid träden igen, tack för alla hejarop.
Jag är inte utmattad av den kampen direkt, just nu bara förvånad över media och beslutsfattare.
Hur de lite väl mkt dansar hand i hand.
Bjud in och bjud upp nån du inte känner tänker jag tyst, var inte rädda, våga lyssna nu.
Sluta kom med lögner som vi för länge sedan genomskådat och släpp detta med prestigen.
Säg som det är.
Vi var för ivriga.
Det skulle räcka, det och göra om och göra rätt givetvis...


Ps.
Jag tycker att den här bloggen är fantastiskt briljant.
Än har jag inte skrivit i den själv men den visar ett intressant medborgarperspektiv
och jag hoppas få chansen att medverka i den snart.
Bara vi blir lite friska så...
Sprid den gärna!

Blogg om Vasagatans lindallé.


Nya kapitel, träd och pastell...

6.11.12

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

IMG_1003

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Jag är förkyld och bär på Judith. Hon hostar sig igenom kvällen och får små "attacker" om natten.
Vi bor vid det öppna svala fönstret, inlindade i flufftäcken och mjuka ord mot gråtkladdig kind.
November brukar vara min sämsta månad, när jag känner mig grå och dränerad.
Inte det här året (fast här vill jag ändå flagga för att det bara är den 6:e, hrmmm),
det här året finns det ett nytt hem som ska förvandlas och tas om hand. Vår lilla bebis.

Först ville jag och barnen göra allt på en gång,
-så funkar det inte i en fembarnsfamilj utan buffert såklart, men framför allt.
Framförallt viskade rummen att vi skulle ta det lugnt.
Landa mjukt och titta på ljuset och skuggorna över golven. Klappa dörrfoder och stirra i taket lite.
Lära känna.
Och nu har detta väsen sagt sitt.
Talat om svaga grå nyanser och pastell, inte häftiga tapeter och färg som vi först trodde.
Och de befintliga randiga tapeterna kliar säger våningen, så de ryker med så småningom även om de är rätt så nyuppsatta av förra hyresgästen...

Tja, vi har det bra, och jag har fullt upp med att tala med tidningar, politiker och boende i Göteborg.
Det går nämligen en modetrend som handlar om att fälla gamla hållbara historiska träd
till förmån för importerade hybrider och oprövade exotiska arter.
Tack men nej tack säger jag och skickar med en bild på en helt magnifik stam som hittas
vid Haga Kyrkoplan, eller Koltrastparken som jag själv kallar den...
Där under lövkronan har jag skrivit många nya livskapitel och:

Jag älskar nya kapitel, så det så.

/Drömma-Lotta