Fåglarna tror att det är vår...

30.1.13

Untitled

Untitled

Untitled


Grådis och avlägset stadsbrus.
Fåglarna utanför dagis tror att det är vår.
Den här tiden som har givits mig.
Det är bara mitt ansvar att göra något bra av den.

För jag tror inte så mycket på att den som väntar, blir belönad.
Att sitta som en fin fröken med händerna i knät, känns bara tråkigt.
Jag är mera förtjust i tanken att jag kan påverka mitt liv.
Att det hårda arbete jag faktiskt gör, lönar sig.
Både i relationer och annat.

Inte alltid, och ibland drabbas man av svåra saker som bara händer.
Tro mig, jag vet.
Kanske därför jag känner mig så hoppfull, full av liv.
För just nu har vi det bra, vilken gåva.

Jag gör skitmånaderna till mina nu, omfamnar det vackra i slask och snålblåst,
njuter av att stryka in ro på en febertoppad dotter eller av att få ta i och bära tre soffor
kors och tvärs över Västra Götaland med min granne.

Mitt liv.
Är Nu.

/Drönmma-Lotta


Säljes!

28.1.13

Untitled

Untitled

Hej, här kommer en suddig bild på en äkta chabby chic möbel.
Sminkbordet alltså.
Komplett med sprickor, skav och färg som borde bättras på.
Nyckel saknas och den är helt jävla underbar om ni frågar mig.
Typ en tusing, däromkring hade vi tänkt oss jag och barnen.

Maila dromma@dromma.se för ett bud.
då kan du få mått, bättre bilder osv om du vill.

Nu måste jag sätta mig och skriva, ville bara flagga kort för detta och att en
äkta fransk järnsäng i mässing ev blir till salu i veckan. (Syns i bild).
Info kommer i såfall men maila redan nu om ni är pepp.

Kyss från Lo som önskar er en fin vecka!


Om målningen

26.1.13

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

IMG_2557

Untitled

Untitled

Jamen. Vad ska jag säga?
Jag vågade be om hjälp. Så.
Det kom kvinnor hit, bara för mig, för vår skull.
Människor jag aldrig mött och Linda såklart.
Överväldigande och lite bara lite jobbigt,
eftersom jag hade en vansinnig migrän och var vimmelkantig som få.
De mammade mig och sa att jag kunde gå och lägga mig, men det klarade jag inte alls.
Istället yrade jag runt, gick och hämtade dumplings och fick dem att skratta åt mina dåliga skämt.
Så fantastiskt fina, jag hade väl helst bara velat vara frisk och fått sitta och dricka lite vin och prata livet.
Men nu fick jag ett annat bästa.

En pärlgrå hall, ett mjukt ljus och en känsla av att det är jag som bor här nu.
Inte en wannabe grevinna på 90-talet.
Sista bilden, där sitter nu en Göteborgsposter över byrån som jag fyndade på Blocket för 75:-.
Knoppar från Muuto ska upp och härbärgera familjens alla lurar och sist men inte minst hämtar jag strax en vägglampett i grädde och guld som jag vann på Tradera.

Nu har jag fått blodad tand och vill måla om hela hemmet.
Hm, vi får väl se.
Men en sak är säker, det är såhär det ska vara.
Vi måste inte isolera oss i våra små familjekokonger, ut och hjälp varandra!!
Få hjälp, passa sedan vidare.
Det sprider sig som ringar på vattnet och är helt fantastiskt tycker jag.

Kärlek från Drömma-Lotta till:
Åsa, Anna, Jenny, Linda, M som passade lillan och mina stora barn som hjälpte till hela söndagen sen.


Om skrivandet och läsarnas förtjänst...

25.1.13

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Det har tagit emot.
Så förbannat.
Jag hittar ursäkter till att inte sätta mig.
Fast det är det enda jag vill.
Det svåraste och modigaste som finns, nästan.
Att skriva.
Och för mig har räddningen den här veckan varit att komma på.
Jag gör det för min egen skull.
Lite som med bloggen.
Det blir det som blir och gillar ni är det toppen men det är först och sist -mitt egoplace.
Jag äter toblerone fast det skulle dras ner på socker och så njuter jag av musik, lite för högt.
Hitta lugnet.

För i den här processen -som kanske inte har talats om så mkt på bloggen,
gör det ont. Mitt ämne är svårt, för mig iallafall.
Och jag har kommit underfund med en viktig sak.
Mina barns röster.
Jag ska intervjua dem, ställa varsamma frågor för att bredda bilden jag har.
Mer än så kan jag inte säga.

För det här med skrivandet är så personligt.
Privat.
Hemligt.
Jag känner ju några författare och har alltid irriterat mig på just den saken.
Så jävla märkvärdiga va, och om jag fått läsa manus innan förlagen har jag naturligtvis varit tacksam
och glad, men först nu.
Först nu när jag sitter och skriver själv så förstår jag med hjärtat.
Hur det kan vara.

Och hur kom det här modet över mig, tillslut?
Hur kom det sig att jag sedan en tid sitter och pillar med olika texter till två tre olika projekt.
Alla med samma mål.
Att bli publicerad.

Jo det ska ni fan få höra, jag skriver det på era näsor.
Det är erat underbara varma fantastiska fel!!
Ta åt er!
(Ehehe, nu måste det gå vägen, annars blir det pinsamt som attan om ett år).

Jomen, ta åt er eftersom det är era hejarop genom åren, eran feedback, privata mail
och nätvänskaper som ligger till grund.
Som jordat mig och vridit upp självkänslan och självförtroendet med 800 grader minst.
Utan er hade jag inte suttit här nu.
Bland tobleronepapper, minneskärvor och skrivet som rinner genom mina fingrar.                
Vintersolen fyller mig med hopp, vårlängt och en känsla av att jag hittat rätt.


Stjärnorna lyser på dagen med, även om du inte kan se dem...

/Drömma-Lotta





Att vara modig

18.1.13

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Jag har haft en intensiv vecka, januari flyger emot mig med fluffiga envisa små snöflingor,
kyler ner mitt anfådda ansikte och kanske att jag andas under en lampskärm och viskar att hjälp.
Hinner jag nåt eller blir det pannkaka av allt?

Igår var jag modig igen.
Stod på en fullsatt båt och talade om träden och nätverket som sprider sig
över staden. Vi har bildat en förening där jag är ordförande, Trädplan Göteborg.
Vi vill värna om de gamla stadsträden som en ekonomisk, miljömässig och historisk resurs.
Bland annat.
Alla träd.
Media har vinklat det lite fel där, som mest talar om Vasagatans lindallé eller att vi bildades igår,
föreningen alltså.
Men det viktigaste är ju att vi får så positiv feedback, att vi får stå i rampljuset och nå ännu flera.
Så tack TV4, 2.30 min in i Göteborgs lokala nyhetssändning hittar ni mitt bleka anläte upplyst av en stark blå lampa.
(Ack, fåfängan).
Jag hade haft migrän i tre dagar nästan så det känns rätt skönt att det är över.
För mig krävs det mod att resa mig och tala sådär. Det gör det och jag tänker vara stolt över allt
vi åstadkommit under resans gång.

En annan sak som är modigt enligt mig är att be om hjälp.
Jag frågade vänner både direkt och som utkastat på tex fb och instagram,
kan du hjälpa mig att måla om hemma?
Inte många som ville/kunde hjälpa mig att jobba med målningen i helgen.
Sen droppade de av olika anledningar av de med.
Då kom L som en räddande ängel, -hon som ibland skickar spotifylänkar i kommentarsfältet.
Gud vad skönt, det kändes så jävla ensamt rent ut sagt.

Som att jag inte har några riktiga vänner, även om jag vet att det inte är sant.
Och så pep jag igen och bad lite om halvhjälp här på bloggen och då kom ett brev.
Sen kom ett brev till och ett till.

I morgon ska jag och L och tre intressanta också modiga kvinnor måla här hemma.
Bland ungar och stök, för städat har inte gjorts.

Men vem bryr sig om min pms eller dammråttor, eller att någon börjar lipa i kaffet?
Det ska bli så gött att jobba med kroppen och käka dumplings och prata med nya.
Gladpirrigt.

Trevlig helg, kyss och hej!
/Drömma-Lotta

Ps, träboxarna i teak är till salu, maila dromma@dromma.se för info.








Om det här med januari...

15.1.13

Untitled

Untitled

IMG_2277


Untitled



Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Kära Januari!

Jag arbetar hemma och gläds åt att du inte varit så mycket för gråbrun snömodd utan mera för vita flingor i ansiktet,
och känner tillförsikt i det faktum att du bjudit på en del solglimtar.
Som du vet är du en av mina fattigaste månader, så därför har jag tagit upp detta med bloppis igen,
det är roligt men kanske inte så många som hittar dit.
Du får väldigt gärna sprida ordet, tack på förhand.

Annars då?
Jag andas i mellanrummen, ser till att göra roliga saker,
träffar vänner på små fikor och sparar vackra meningar i skrivböcker jag köpt på KVART i Majorna.
Har städat ut julen och shoppat en poster över Göteborg,
(inte konstigt att jag behöver sälja på bloppis för allt fint jag önskar mig!), på Anyhow.
Har förälskat mig i en stor lövtavla och hälsat på hos konstnärinnan Karin,
gått pratpromenader med min äldste son, sökt ett jobb där de verkar positiva, ätit för onyttigt,
kramats och bestämt datum för ommålning här hemma.

Vill du hjälpa till, för jag tycker att det är så trist att måla själv och så gör jag det långsamt.
Det behövs liksom puttas på, hejas på för att jag ska rolla sådär äntligenhemmasnabbt.

Nu på fredag och lördag gör jag ett försök med den saken, bara så du vet.
Jag bor i Vasastan Göteborg och mailar du dromma@dromma.se får du den exakta adressen.
Och öl eller vad du nu vill ha. Pizza, sånt äter man när man målar har jag hört.










Om min bloppis

13.1.13

Jag har en bloppis som heter Judiths Garderob.
Hälsa på vettja :D

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

God söndag,

Drömma-Lotta


Om att ha tur och om att be om hjälp.

8.1.13

Untitled

Alla blev friska lagom till vardags början och i år tänker jag mota undan januari och februari såhär:
-Längta väldigt mycket till våren i god tid och dra ut på känslan av ljuset som trevar sig över de fuktiga taken...

Untitled

Att lyssna på lägenheten är fint. Hej hej vad vill du, och vad vill jag?
Jo, lägga ett lager puder över alltsammans, tack för vitt grått och pastell. Så vill vi båda två, sen får vi se...
Jag letar möbler och tapeter, tittar på fasaderna och parker i Vasa och Linné för inspiration.

Det var bara det där med orken.
Att ställa sig med hela förarbetet och två badrum och två jättehallar och tak till allt såklart.
Jag ber om hjälp.
Så fånigt att det ska vara läskigt och så skönt att någon räckte upp handen där på insta.
Bra vänner är inte alltid dem man träffar oftast eller har känt längst.
Det är de som ställer upp när det är motigt, utan att tveka. Såna ska man vara rädd om tänker jag.
För övrigt finns det plats för fler som gillar att måla,
kom hit en dag allihopa så tar vi bort det fula och gör vackert, sen lagar vi mat och tar ett glas vin eller nåt, ok?

Untitled

Ja vad är det för signatur? Hjälp!
Den som luskar ut det vinner ett pris. Vad vet jag inte men pris iallafall.
Signaturen står på baksidan av ett Blocketfynd som du ser nedan. Rundade hörn och välvda luckor.
75:- Herregud jag hade tur!!

Untitled

Ett fjortisrum. Det enda "pyntet" han har är klockorna och roboten och minidjuren.
Han gillar inte att städa och bryr sig inte om saker direkt.
Det är min morfars gamla hylla om du undrar och när jag var liten
hade jag en likadan plastmojäng att ha pennor och sudd i.

Untitled

Här är det ena skåpet, det var två för 150:-
Det är märkt Bodafors, en svensk möbelfabrik som startade 1925 tror jag.
Hon som sålde det sa att skåpet var 30-tal men jag tänkte mera tidigt 40-tal.
Vad tror ni? Lilla J har sina leksaker där nu.

Untitled

Klänningar som inte längre helt är jag eller som inte sitter som jag vill.
Jag ska rota lite till och sen säljer jag nån på Instagram,
det är roligare än Tradera och mindre jobb.

Untitled

Det andra skåpet, där ryms lilla J:s kläder och lite till.
Jag har klätt hyllplanen i tapet med palmer som jag hade över.

Untitled

Bara fint. Blommigt. Hejdå lilla klänning.

Untitled

Jag bollar tapeter på min instagram och känner mig lite manisk,
vi talar ju bara om en halvkaklad gästtoalett för tillfället men ändå.
Det ska passa med nyansen på golvet och det bulliga svartturkosa gamla badrumsskåpet.
Ljuvliga i-landsproblem.
Här är några av förslagen, och så finns det tre alternativ till.

Untitled

Lilla M har en ny vän på andra sidan parken.
Hon har sovit över och ville inte sluta leka med flickan som bor i sagovåningen
och som bara har ett syskon.
Jag förstår henne och kluckar nöjt eftersom kompisens mamma råkar vara min vän.
Så himla praktiskt.

Nåväl, hoppas att vi får en bra vecka allesammans och att jag snart har lite roliga nyheter till er :D
Kram från Drömma-Lotta


Det där med tillbakablickar...

6.1.13

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Ingrid & Sven

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

silent diva

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Vacker utan spackel

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

ett ögonblick i hjärtat

blomhåret

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Hannes & Ella

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

vårhjärtat

morning glory

Untitled

Untitled

Untitled

Untitled

stories

Untitled

Untitled

Ja vad gjorde jag egentligen förra året?
Själv gillar jag att läsa andras 2012 men att skriva ihop ett eget liksom...

Som jag ser det, var det året när saker och ting liksom satte sig.
Inte bara ett lugnochroår kanske, men jag fick vara hemmamamma och kunde andas och lyssna en hel del.
Det var fint.
Sen började jag fota andras hem och små egensinniga butiker till bloggen,
det verkar ha uppskattats så det tänker jag satsa mera på 2013.
Inte minst tycker jag själv att det är väldigt roligt, speciellt att få komma hem till folk.
En ära!

Vi hittade mat.se och började laga mera middagar efter recept, jättekul!
I vår familj har de 4 äldsta matansvar en dag i veckan
vilket innebär att man tar hand om diskmaskinen och lagar middag,
håller koll på att diskbänken är tjusig och sånt.

Mitt hjärta blev ännu mera fyllt av han med vita hatten.
Blandar rosa fluff med en känsla av karlslok! när det kommer skav.
För kärlek är svårt för mig, det tar tid och hårt arbete när man har ett lite kantstött hjärta tror jag.

Och han med hatten är så olik mig, på det mesta utom kanske envisheten då.
Nyttigt för mig det här med olikheterna tror jag, och även om jag är rädd ibland
är jag glad att vi hoppade och fortsätter hoppa.
Hur mycket jag lärt mig om mig själv låter jag vara osagt men ni kanske förstår ändå.
Han är sällsamt bra.

Jag fick en snyggtelefon och hittade till Instagram. 
Tröttnade på fb och bestämde mig för att hoppa av samtidigt som Park och Natur i Göteborg
bestämde sig för att hippa till staden och fälla 100-åriga alléer och andra friska träd.
Det där avhoppet fick vänta eftersom jag startade en grupp för att rädda lindarna i Vasa,
som utökats till ordförandeskap i förening och olika events.
Fast nästa år ska jag nog fasa ut mig ur fb iallafall, det är ett trist ställe -med några få undantag.

2012 var året då jag skulle skriva och fick skrivkramp. Det var jobbigt och handlade mest om
kontroll och prestationsångest. Det här året kanske jag kan skrapa ihop till skrivarkurs,
träffa andra i samma båt hade varit skönt...

Sist men inte minst flyttade vi till vårat drömhem skulle man kunna säga.
Det är långt ifrån perfekt och inte alltid 100 % praktiskt, men det är ett ställe att vila och andas på.
Högt till tak, krusiduller att ligga och stirra på, vackra stora fönster och gamla dörrar.
Och vi får plats, alla ryms och det är spejs som får en skilsmässomammasombottiskokartong
att gråta av lycka när ingen ser.



Såklart är jag rufsig; bilderna är inte i rätt ordning men det handlar ju om att måla upp en bild här
mera än att ge ett exakt sportreferat, ok?
Hoppas ni gillar't, hej hej och god fortsättning mina bästa läsare!!

/Drömma-Lotta